• Sat 6 Apr 2019 14:02
    374 visningar
    6 svar
    6
    374

    Vad ska jag göra?????

    Hej! Har skrivit här förr!

    Jag är gravid och pappan lämnade oss i v6-7 minns inte riktigt.

    Det var ingen planerad graviditet utan det bara blev och han ville inte ha det. Men jag behöll det.

    ( han visste jag inte gick på previntinmedel)

    Iallafall, när jag var i v12 så skickade jag till honom och frågade om han ångrat sig och ville vara delaktig med barnet mm. På ett väldigt snällt vis.

    Jag fick till svar att han inte någonsin vill ha något med mig att göra, och att de e mitt barn och inte hans.

    I v18, så hörde han av sig att han ville vi skulle vara vänner. Men han bad inte om ursäkt. Vi bestämde att ses den 6 april (idag) och prata om allt.

    Jag erbjöd han följa med på sista ultraljudet och det gjorde han.

    Han har inte hört av sig alls sen ultraljudet. Jag är i v21. Och vi skulle ses idag! Inte ett enda meddelande!

    Tycker ni jag ska skita i att höra av mig eller ska jag skriva något i stil med:

    Jag antar att det inte blev något idag! Hade uppskattat om du hört av dig åtminstone då jag trodde du skulle ta lite initiativ för detta!

    Han ska även utomlands maj-september så han kommer inte vara med alls..

  • Svar på tråden Vad ska jag göra?????
  • Sat 6 Apr 2019 16:55
    #1

    Hej. Fy så jobbigt det måste vara för dig. Det jag tror du gör bäst är att fortsätta precis som du gjort hittills. Stå fast vid dig och ditt barn. Du har erbjudit honom möjligheten att vara med. Det är jätte bra. Fortsätt med det med.

    Menar absolut inte att du ska behöva vara drivande för att han ska bli mer intresserad, men snarare låt möjligheterna vara öppna för ditt barn att få ha en relation till sin pappa. (Alltså inte som ?godhet? till en vuxen man som för närvarande inte tar sitt ansvar)

    För de kan ändras. När jag och mitt ex separerade var han liksom så omogen. Han hade inte riktigt viljan att vara med våran då 6 månaders son. Men även han växte in i rollen som pappa tillslut (tog ca 10 år iofs!) men nu när sonen är 17 så bor och går han gymnasium i pappans kommun! 10 år är sjukt lång tid att behöva bita sig i tungan och all frustration osv som kommer när de inte ställer upp på barnet eller håller löften.

    Men kan de sen reparera det så kan det ju finnas många fler år av en god relation mellan honom och barnet, Å någonstans är det ju det det enda man önskar sitt barn. Lycka, familj och kärlek.

  • Sat 6 Apr 2019 20:47
    #2

    Tack för svar.

    Jo jag förstår absolut vad du menar och du har rätt i det.

    Jag skrev till honom och sa till att han åtminstonde kunde hört av sig och sagt det inte blev något då jag trodde han kom till o visa lite iniviativ.

    Fick till svar: Visste inte om du kunde eller ej? :) kan du imorgon?

    Vi hade bestämt idag, så han visste det. Han är bara så ointresserad! Jag vill inte anpassa mig efter honom när jag har försökt få med han i bilden nu..

    Har ingen aning om vad jag ska svara.

  • Sat 6 Apr 2019 23:04
    #3

    Jag skulle nog skriva att jag inte kunde ses faktiskt. Än så länge är ju den Lill* i magen och då behöver du inte avlastningen eller han anknytningen på samma sätt som sen när barnet finns.

    Sen vill man ju kunna lita på att de ni kommer överrens om faktiskt hålls.

    Kanske att du kan skriva något i stil med. Jag kan inte ses imorgon, men vi kan boka en annan dag när vi båda kan. MEN för att det här ska kunna bli bra för oss båda och sen även för barnet, så måste vi båda hålla det vi kommer överrens om och säger till varandra! Är man osäker vad som sagts kan man ju typ messa och fråga.

    Eller jag vet inte, men jag förstår frustrationen!!!!

    Kram

  • Sat 6 Apr 2019 23:05
    #4

    Jag skulle nog skriva att jag inte kunde ses faktiskt. Än så länge är ju den Lill* i magen och då behöver du inte avlastningen eller han anknytningen på samma sätt som sen när barnet finns.

    Sen vill man ju kunna lita på att de ni kommer överrens om faktiskt hålls.

    Kanske att du kan skriva något i stil med. Jag kan inte ses imorgon, men vi kan boka en annan dag när vi båda kan. MEN för att det här ska kunna bli bra för oss båda och sen även för barnet, så måste vi båda hålla det vi kommer överrens om och säger till varandra! Är man osäker vad som sagts kan man ju typ messa och fråga.

    Eller jag vet inte, men jag förstår frustrationen!!!!

    Kram

  • Sun 7 Apr 2019 18:40
    #5

    Det är verkligen en jättejobbig sits du har hamnat i. Har delvis egen erfarenhet av den. Men samtidigt så kan man inte ändra på någon annan människa. Det går inte. Kommer han runt så kommer han runt. Det kan ske imorgon, det kan ske nästa vecka, nästa månad, nästa år eller om 10 år. Men kommer han inte runt så gör han inte det. Du gör honom till Pappa emot hans vilja. Det får han acceptera. Sådan är lagstiftningen. Jag påstår absolut inte att han inte har någon skuld i det hela. Till och med barnen vet idag att det krävs spermier från en man och ägg från en kvinna för att det ska bli barn. Men vill han inte vara med i barnets liv så vill han inte. Och förändring, att släppa på ilskan, att släppa på frustrationen, att släppa på känslor av tillbakahållen hat och bitterhet och kanske framför allt att släppa på känslor av sorg och besvikelse mot sig själv och ånger över att man försatt sig i den situationen när det egentligen inte alls är vad man vill - det kan gå fort, det kan ta tid och det kanske aldrig händer. Det går inte att veta på förhand. Summa summarum så har ju han samtyckt till sexakten som gjorde dig gravid och valt att inte skydda sig. Du tvingade knappast honom till att ha sex med dig. Men du har beslutat att han ska bli förälder.

    Att han verkar ointresserad i nuläget beror nog på att han har svårt att acceptera att han ska bli förälder och måhända är han under press från sin egen familj att vara delaktig och inte vet riktigt själv vad han vill. Och att han inte verkar ha några planer på att ställa in sin redan inplanerade utlandsvistelse är inget du kan göra något åt så hade jag varit du så skulle jag inte ens ta upp det med honom och definitivt inte hålla det emot honom. Det är som gjort för att sluta med bråk och tjafs.

    Svara honom att inbokade tider gäller. Är det några problem så finns jag bara ett sms eller telefonsamtal bort. Men kan du inte ses på inplanerad tid eller inte vill ses alls så vill jag gärna att du talar om det INNAN avtalat möte då jag måste kunna lita på dig.

  • Snöovä­der
    Wed 10 Apr 2019 11:29
    #6
    Klumpigatjejen skrev 2019-04-06 14:02:43 följande:

    Hej! Har skrivit här förr!

    Jag är gravid och pappan lämnade oss i v6-7 minns inte riktigt.

    Det var ingen planerad graviditet utan det bara blev och han ville inte ha det. Men jag behöll det.

    ( han visste jag inte gick på previntinmedel)

    Iallafall, när jag var i v12 så skickade jag till honom och frågade om han ångrat sig och ville vara delaktig med barnet mm. På ett väldigt snällt vis.

    Jag fick till svar att han inte någonsin vill ha något med mig att göra, och att de e mitt barn och inte hans.

    I v18, så hörde han av sig att han ville vi skulle vara vänner. Men han bad inte om ursäkt. Vi bestämde att ses den 6 april (idag) och prata om allt.

    Jag erbjöd han följa med på sista ultraljudet och det gjorde han.

    Han har inte hört av sig alls sen ultraljudet. Jag är i v21. Och vi skulle ses idag! Inte ett enda meddelande!

    Tycker ni jag ska skita i att höra av mig eller ska jag skriva något i stil med:

    Jag antar att det inte blev något idag! Hade uppskattat om du hört av dig åtminstone då jag trodde du skulle ta lite initiativ för detta!

    Han ska även utomlands maj-september så han kommer inte vara med alls..


    Läste att du hade fått svar av honom, men det låter ju som att det är väldigt skrämmande för honom att han ska bli pappa.

    Ska ni vara vänner just nu och ha någon form av relation kanske du inte ska låta honom vara så delaktig i barnet. Verkar ju ändå på något sätt som att han vill ha kontakt med dig och tillslut kanske han mognar och inser att ni ska få ett barn tsm.

    Hur går det för dig annars? Kan inte vara roligt att bli lämnad när man ska få barn och är gravid. Planerat som oplanerat.

    Hoppas att allt kommer bli bra i slutändan!
Svar på tråden Vad ska jag göra?????