• Thu 22 Aug 2019 14:23
    424 visningar
    4 svar
    4
    424

    Tankar i tusen.

    Hej.

    Jag är i en svår sits.

    Jag är gravid. 5v jag och min sk partner har bestämt att skiljas åt. Då vi älskar varann men enligt han så måste han ordna sitt liv och jag måste vidare. Han har en diagnos

    ADD och är Bipolär.

    Jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill ha barnet men vågar inte ens tänka tanken av lyckan i det. Då jag vet att han inte vill. Han har 2 barn sen innan. Och är väldigt fokuserad på att ordna upp sitt liv. Behåller jag barnet så vet jag att jag kommer bli ensam i det. Och dess värre är jag njutransplanterad. Det med för risker. 37 år gammal och är barnlös. Fick missfall 2008 och förlora njurfunktionen. Mina tankar är i tusen. Pratar jag med vänner så anser de att jag är dum i huvudet för att ens tänka tanken att skaffa barn med en sån man. Snälla nån som kan ge mig råd från utsidan..??

  • Svar på tråden Tankar i tusen.
  • Thu 22 Aug 2019 14:46
    #1

    Vill och kan du ta hand om barnet helt utan pappans inblandning (förutom underhåll)? Vad händer om dina njurar kollapsar helt, kan du fortfarande ta hand om en nyfödd? Klarar din hälsa, ditt psyke och din ekonomi av det?

    Om du tror att du kan rodda allt under värsta tänkbara scenario (och så länge du vill så klart!) så finns det inget att diskutera!

  • Thu 22 Aug 2019 14:53
    #2

    Tro mig det värst tänkbara scenariot går runt i skallen hela tiden. Dialys 4 gg i veckan. Med ett spädbarn. Frisk utan njurprpblem så absolut skulle jag fixa det. Har jobb. Klarar mig ekonomiskt. Psyket skulle nog va nedstämd ett tag på grund av vår situation. Har stöd av familj. Egen lägenhet i sthlm. Men det är just tanken av att ja ett barn utan en pappa i bilden och sen att risken finns för att jag blir dålig. Njurar växer inte på träd. Men samtidigt är man lite självisk i tanken. Att vilja ha det. Så klart jag vill ha mitt barn. Vart gravid en gg och det var en helvetes resa. Förlora henne k V27. Fick en stroke i hjärnan. Transplantationen kom 3 år efter. Vart jätte sjuk i flera år. Det är mycket som överväger att kanske inte genomföra detta men samtidigt är det ett liv. Och jag måste ta ansvar. Jag är kluven som sjutton. Hans bipolära beteende gör det inte lättare direkt.

  • Thu 22 Aug 2019 15:00
    #3
    +1

    Tänk också på att add och bipolaritet kan vara ärftligt, vilket kan öka bördan för dig ytterligare. Jag ångrar att jag skaffade barn med en man med ADD eftersom båda barnen har likheter med sin pappa vilket medför t ex strul i skolan, möten med skolkurator m.m. Och jag är livrädd att de kommer få lika svårt att klara av sin vardag som deras pappa har.

    Jag önskar dig all lycka till!


    2007, 2010, och 3/6 2019
  • Thu 22 Aug 2019 18:04
    #4

    Jo det skrämmer mig också. Att ha ADD och sen bipoläritet på köpet är inget jag vill ge nån. Det är läskigt att leva med nån som har det. Har aldrig fattat vad nån mena att man ska springa men nu. Gör jag det.

Svar på tråden Tankar i tusen.