Hej, jag vill verkligen inte få hat nu eftersom jag redan vet att jag är en hemsk människa som verkligen gjort fel. Men jag var otrogen mot min pojkvän för några månader sen med en mörkhyad man. Jag har redan gått över abortgränsen vilket innebär att jag kommer behöva föda barnet, min sambo vet att jag är gravid men han tror att det är hans barn eftersom han inte vet om min otrohet.
Snälla hjälp mig, vad ska jag göra? Pappan till barnet vet inte om allt detta.
Tack för att jag äntligen fått ett seriöst svar. Jag förstår att jag kommer behöva vara ärlig mot både min pojkvän och pappan till barnet. Jag får helt enkelt ta dessa jobbiga samtal och sen se hur det blir, men självklart är det enda rätta att min partner får veta sanningen.
Har du berättat än?
Nja, du ska ju bli förälder nu så då får du ju ta ditt ansvar och göra lite jobbiga beslut för barnets skull.
Du måste självklart berätta hur det ligger till för både männen. Du får helt enkelt acceptera att din sambo kanske lämnar dig eller att den andre mannen vill vara involverad i sitt barns liv och i framtiden ha barnet varannan vecka. Det är liksom inte ett alternativ för dig att själv bestämma att du ska ta hand om barnet på egen hans och inte ha någon kontakt med pappan. Barnet har rätt att veta vars hen kommer ifrån.
Läst det igen. Tråden är påhittat. Det är för att väcka reaktion.
Humans...
Vad får dig att tro att min tråd är påhittad? Självklart skulle jag inte sitta och hitta på sånt här om det inte vore riktigt. Jag mår fruktansvärt dåligt över det här uppenbarligen och därför sökte jag efter hjälp här.
Om du inte är här för att skriva något bra så kan du lika gärna gå ut ur tråden.
Tack
Vad får dig att tro att min tråd är påhittad? Självklart skulle jag inte sitta och hitta på sånt här om det inte vore riktigt. Jag mår fruktansvärt dåligt över det här uppenbarligen och därför sökte jag efter hjälp här.
Om du inte är här för att skriva något bra så kan du lika gärna gå ut ur tråden.
Tack
Vad får dig att tro att min tråd är påhittad? Självklart skulle jag inte sitta och hitta på sånt här om det inte vore riktigt. Jag mår fruktansvärt dåligt över det här uppenbarligen och därför sökte jag efter hjälp här.
Om du inte är här för att skriva något bra så kan du lika gärna gå ut ur tråden.
Tack
Vad får dig att tro att min tråd är påhittad? Självklart skulle jag inte sitta och hitta på sånt här om det inte vore riktigt. Jag mår fruktansvärt dåligt över det här uppenbarligen och därför sökte jag efter hjälp här.
Om du inte är här för att skriva något bra så kan du lika gärna gå ut ur tråden.
Tack
Hej, idag tog jag mod till mig att berätta för min sambo, både att jag varit otrogen men även varför. Han hade mycket frågor om både otroheten och barnet och jag har försökt att besvara alla hans frågor så bra jag kunnat. Det slutade iallafall med att han valde att sova hos en killkompis för att få fundera på saker och tänka ut vad han själv verkligen ville.
På honom lät det ändå som att det känns som vi kan lösa det här och som jag skrivit tidigare så trodde han ju att det var hans barn vilket gjort att han redan väckt känslor för det, vilket gör att han ändå känner att han kanske skulle kunna tänka sig att vara som en pappa till barnet.
Självklart har jag accepterat hans val om att han vill ha lite tid för sig själv för att kunna tänka igenom allt det här. Vi har även pratat igenom olika lösningar på det hela, att antingen gör vi det här helhjärtat ihop och fortsätter att vara tillsammans, eller så separerar vi men att han ändå kommer vilja få fortsätta träffa barnet, men som sagt så ville han få fundera på det själv.
Det här känns absolut som en lättnad för mig men samtidigt är jag nervös inför vad han kommer att välja men jag får bara hoppas på det bästa helt enkelt.
Hej, idag tog jag mod till mig att berätta för min sambo, både att jag varit otrogen men även varför. Han hade mycket frågor om både otroheten och barnet och jag har försökt att besvara alla hans frågor så bra jag kunnat. Det slutade iallafall med att han valde att sova hos en killkompis för att få fundera på saker och tänka ut vad han själv verkligen ville.
På honom lät det ändå som att det känns som vi kan lösa det här och som jag skrivit tidigare så trodde han ju att det var hans barn vilket gjort att han redan väckt känslor för det, vilket gör att han ändå känner att han kanske skulle kunna tänka sig att vara som en pappa till barnet.
Självklart har jag accepterat hans val om att han vill ha lite tid för sig själv för att kunna tänka igenom allt det här. Vi har även pratat igenom olika lösningar på det hela, att antingen gör vi det här helhjärtat ihop och fortsätter att vara tillsammans, eller så separerar vi men att han ändå kommer vilja få fortsätta träffa barnet, men som sagt så ville han få fundera på det själv.
Det här känns absolut som en lättnad för mig men samtidigt är jag nervös inför vad han kommer att välja men jag får bara hoppas på det bästa helt enkelt.
Ja, jag tänker berätta för den biologiska pappan. Jag tänker höra av mig till honom imorgon för att sedan stämma träff med honom, känner att det inte är något man bara tar över telefon. Tänker absolut berätta för barnet, OM det inte är så att det mot förmodan visar sig vid födseln att det inte är denna mannens barn utan faktiskt min sambos barn. Den möjligheten finns ju faktiskt, även om den nog är väldigt liten. Om biologiska pappan vill ha kontakt med barnet i framtiden kommer han såklart att få det, vill bara mitt barns bästa.
Ja, jag tänker berätta för den biologiska pappan. Jag tänker höra av mig till honom imorgon för att sedan stämma träff med honom, känner att det inte är något man bara tar över telefon. Tänker absolut berätta för barnet, OM det inte är så att det mot förmodan visar sig vid födseln att det inte är denna mannens barn utan faktiskt min sambos barn. Den möjligheten finns ju faktiskt, även om den nog är väldigt liten. Om biologiska pappan vill ha kontakt med barnet i framtiden kommer han såklart att få det, vill bara mitt barns bästa.
Ja, jag tänker berätta för den biologiska pappan. Jag tänker höra av mig till honom imorgon för att sedan stämma träff med honom, känner att det inte är något man bara tar över telefon. Tänker absolut berätta för barnet, OM det inte är så att det mot förmodan visar sig vid födseln att det inte är denna mannens barn utan faktiskt min sambos barn. Den möjligheten finns ju faktiskt, även om den nog är väldigt liten. Om biologiska pappan vill ha kontakt med barnet i framtiden kommer han såklart att få det, vill bara mitt barns bästa.
Ser ut som att du tagit dig en bit... Det är lite tufft men blir lättare och ännu lättare när en bebis kommer... Det blir svårt att inte älska den, även för pappa och halvpappa. Om du tror att du är den enda som lyckats göra saker lite tokigt. Så har du fel. Det finns miljoner andra som gjort det ännu mer tokigt.
Det är hur du hanterar det som avgör.
Och du verkar hantera det galant!
Män förlåter och kan tänka dig ett liv med en kvinna som är kärleksfull och omtänksam, lugn och logiskt i sitt tänkande. Lite som en vän. Och med gravid hormoner blir man mer av en mammig och varm och lugn och pyssling tjej. Och visa tjejer doftar max nivåer av doft signatur som lockar män.
Anyway... Good luck!