Anonym (Ts) skrev 2023-01-18 22:34:01 följande:
Åh, jag börjar med att beklaga din fars bortgång.
Jag hoppas det börjar stabilisera sig lite för dig nu under året som kommer.
Jag står och trampar i samma. Tror nog att jag blivit sämre, trots kuratorkontakt. Tror nog inte att det går att rädda mig, ärligt talat. Det är som det är.
Tack. (Kan inte göra hjärtan så du får tänka dig att det är ett här 
)
Det brukar bli sämre först har jag hört, för att man grottar i det. Har inte testat själv, gick hos en psykolog när jag var utbränd, men det var värdelöst för mig, ho sa bara att hon inte kunde hjälpa mig för jag visste ju redan vad som var felet i mitt liv, så...
Men jag har testat hypnosterapi, HELT UNDERBART! Men man behöver gå en gång i v i 6-20 v.
Det gjorde jag inte, det var för dyrt. Har i efterhand fått veta att det i vissa hemförsäkringar ingår traumaterapi så jag kunde ha gått via det.
Men bara den gången jag gick startade något i mig som jag jobbar vidare med. Samt att jag mer och mer sätter MIG främst. Inte någon annan.
Det dåliga samvetet jag haft blir mindre och mindre för varje gång, jag har lika stor rätt som andra att må bra. Jag tänker efter mer nu också och om något skapar en ohanterbar stress funderar jag på vad jag kan göra annorlunda.
Dom vid flytten, med allt som händer runt omkring hade jag inte tiden att få klart allt, så jag hyrde ett förråd. Saker och ting får ta den tid det tar.
Ska börja odla grönsaker i liten skala här på tomten tänkte jag. Men mer och mer blir drömmen att leva i ett torp i skogen och jobba minsta möjliga, odla så mycket om möjligt själv osv. Att LEVA istället för att överleva.
Att vara mer närvarande i mitt liv har jag börjat med nu, jag försöker vara här och nu i större utsträckning, försöker låta bli att prokrastinera osv.
Mitt liv är oftare bra och härligt än förr. Det är en stor lättnad.
Jag tror inte du är utom räddning, jag tror du är utbränd och då känns det så.
