Finns det någon i erat liv som....

Må så vara men tänk på den där hemma, som du sårar otroligt. Om han visste. 

Jag vet att man inte tänker klart i situationen, har varit där själv men min visste. Tro mig, i efterhand mår man inget vidare. Var inte fysiskt otrogen men emotionellt. 

Så typiskt, visste jag inte skulle få svar vidare från Anonym (jadå) då hon inte vill höra den biten. Hon är alldeles för inne i sitt för att tänka på andra än sig själv. Så länge hon mår bra på känslorna över den andre mannen skiter hon fullständigt i sin hemma. Det är så det funkar.

(Vet att tråden är gammal.)
Oh ja, sedan jag mötte min kollega för första gången för ett par månader sedan tänker jag på honom varje dag, varje timme, kanske varje minut.
Överallt var jag går, vad jag än gör så är han med mig, i mina tankar, i mitt hjärta.
Visst, ibland kan jag glömma honom, men bara korta stunder, sedan är hans vackra ansikte tillbaka.
Jag tänker på hur oerhört mycket jag vill ha honom. Hur mycket jag längtar efter att ha sex med honom. Hur mycket jag önskar att han ska vilja ha mig.

Min förälskelse till trots så tror jag mig kunna se att det kan finnas något där. Varje gång vi hälsar dröjer våra blickar kvar, ibland när vi möts eller råkar titta på varandra liksom hakar ögonen fast i varandra och vi kan inte sluta titta, jag ser att han rodnar (och det gör nog jag med), och jag (vi?) söker varandras närhet, kamouflerat som jobbrelaterade ärenden.

Ibland tänker jag att jag inbillar mig, att han är lika trevlig mot de andra kvinnorna på jobbet. Men så ser jag hur han tittar på min kropp i smyg, på mina bröst, mina kurvor, ser hans blick mörkna, hur andningen snabbar på, hur hettan flammar över hans höga kindben. Och då tror jag mig veta svaret, någonstans i magtrakten.

Och en gång när vi möttes kring en jobbgrej, så hände något, kanske mystiskt? Vi stod halvt vända mot varandra och pratade, precis som vanligt tittade vi varandra i ögonen men den här gången kändes det magnetiskt och jag kunde omöjligt sluta titta, samma sak för honom, och för ett kort ögonblick tystnade vi och stod bara och tittade på varandra. Det kändes nästan som om jag skulle drunkna i hans vackra ögon och det enda jag kommer ihåg är hur mörk hans blick var, hur jag öppnade munnen men inte fick ur mig några ord, nästan som om jag kippade efter andan. Det hela var säkert över på en sekund, men kändes för mig som en evighet.
Till slut lyckades vi bryta ögonkontakten och nästa gång jag tittade på honom tittade han bort, flåsande och med röda kinder. Vi fortsatte samtalet men jag minns inget då det kändes som om jag skulle brinna upp, åtrån var så stark. 

Jag undrar vad som egentligen hände under den där korta stunden? För även han tystnade ju, inte bara jag, som ju är kär?
Ja, sedan dess är det helt hopplöst, tänker på kollegan dag som natt, och kan bara citera Karin Boye: 
?Hur kan jag säga om din röst är vacker.

min fd kk. han verkar känna samma för vi har hörts i perioder under 15 år. men ja livet har kommit emellan oss

Haha jag har en kollega. I mina fantasier har vi haft vilt sex överallt men det kommer aldrig att hända. Får nöja mig med att ibland vara nära honom.

Jag har varit störtförälskad i min chef i snart 1 år och insett att det övergått till att jag är kär i honom.
försöker förneka och glömma honom.
Han är singel och jag gift  och dessutom förra är yngre än mig. Trots allt älskar jag min man men är så kär o tänd på min chef och fantiserar om att han han trycker upp mig mot en vägg och kysser mig.

Tack för dina ord, så skönt att veta att det finns någon ute i ?cyberspacen? som kan förstå vad jag upplevt. 
Även du beskriver ?det där? ögonblicket på ett så fint sätt och jag håller så mycket med dig i det du skriver: att man som människa bättre borde våga ta vara på de där ytterst sällsynta och unika tillfällena av ögonkontakt istället för att kanske bli rädd. 🙏🏻 Tänker att man kanske blir osäker, just för att det är en sådan kraftfull upplevelse? 💥 Och av rädsla att bli avvisad? Det sistnämnda stämmer i alla fall in på mig. 
Synd att du inte fick möjlighet att uttrycka din attraktion för kvinnan, men hoppas att hon ska våga möta dig, kanske framåt? ☺️

Tänker också att de här ögonblicken tjänar som påminnelse om att ta vara på livet, och som du skriver, just det som får en att känna sig levande. Att inte, som är så vanligt (i alla fall som det är för mig), trycka ner känslorna i rädsla för avvisning. 🙏🏻

Ja, min dröm är att få möta kollegan i ensamhet, att kunna prata med honom när ingen hör (är en trång och ?påpassad? miljö vi jobbar i där det är svårt att komma undan utan att någon ser). Den ultimata drömmen vore att få uppleva underbar sex med honom, personligen känns det som om vi är kompatibla på det planet. 🔥 Just detta att han, som är lång och snygg, väljer att titta på just mig, trots att jag inte är smal utan istället är kurvig/lite mullig (strl 42 så är ej ?tjock?) gör hans blickar extra heta och får mig att känna mig vacker. 😌 Visserligen är det bara fantasier, men tror personligen att det skulle bli passionerat. Skulle vi hamna ensamma i en lugn miljö ser jag i min inre vision hur det ganska snabbt skulle kunna ?urarta?, hur flyktiga beröringar ganska snabbt övergår i näst intill krampaktiga famntag och att vi sliter av varandras kläder och har sex mot närmaste köksbänk, bord, ja, varsomhelst. Personligen upplever jag åtrån nästan som plågsamt stark. 🔥

Tyvärr är vi båda stadgade på varsitt håll och jag har aldrig varit otrogen förut, men skulle kunna tänka mig ett undantag för honom, har dock ingen önskan om ett riktigt förhållande, däremot om att med nyfikenhet och öppna ögon få leva ut och utforska det som kanske, kanske finns mellan honom och mig. ❤️?🔥
Ja, vi får se vad som eventuellt kan hända, livet är outgrundligt. Plågsamt, mystiskt och outsägligt vackert.

Jag var kär i en som bara bedrog mig på alla sätt och vis. Så nu är det lugnt och skönt att slippa det!