Föräldrar till barn med misstänkt NPF diagnos?

Jag kan tipsa om att istället söka stöd i specifika grupper på Facebook. Här på FL upplever jag tyvärr att det är väldigt tufft klimat och mycket påhopp istället för att ge varandra stöd. Många som skriver i trådarna och inte förstår hur det är att ha barn med NPF.

Tack för tipset men vill inte vara på fb för inte lika anonymt och jag är inte redo för det än. Därför jag sökte mig hit till ett forum istället

Finns de ingen här inne som känner igen sig och vill prata?

Jag känner igen mig. Jag har tvillingar som båda har NPF. Det var en stor sorg för mig när den första fick sin diagnos. När den andra fick sin hade jag smält det och visste redan att även han skulle få diagnos. Jag känner inte att jag vill lämna ut dem genom att diskutera på Facebook.

Jag upplever att det är väldigt svårt att prata med någon annan än min man om hur jobbigt det faktiskt är.

Jag pratar gärna lite! Mitt barn har varit på ett första möte på BUP (tillsammans med mig) och jag har fått tid för ett eget samtal nästa vecka.

Jag känner inte, som tidigare skribent, någon sorg över detta. Mitt barn har svårigheter (eller förlåt, folk i hennes omgivning har) och en diagnos kan ge henne en förklaring till varför hon faller utanför normen. Inget konstigt alls... Jag har ju vetat om det här i över 10 år. Hur gamla är era barn?

Jag är nog en blandning av er båda. Jag kan känna en sorg över diagnos men mer i att min son kommer få kämpa med samhällets oförstående och okunskap. Tyvärr har vi redan märkte de.

Min son är 5,5 år och står nu äntligen i utrednings kö på bup. Vilket vi har kämpat med i 3 år att ens få komma dit och varit så motarbetade. Speciellt av hans förra förskola.

Ni som fått diagnos för era barn, hur lång tid tog de innan ni fick en diagnos eller tid i kon?

Jag försöker hantera denna stress oro mm som väntan ger nu