Raseriutbrott m.m hjälp! Diagnos?

Din psykolog verkar ganska okunnig, man utreder visst så små barn. Min egen blev utredd i samma ålder. Dock tar man ju med både ålder, förändringar osv och i den åldern är alltid diagnos en färskvara.

Så jag tycker du ska söka hjälp, om inte annat för att få verktyg och kunskap att hantera det hon är i just nu

Du skriver inget förutom raseriutbrott som skulle tyda på en diagnos. Samtidigt skriver du art det är en tjej som fungerar normalt socialt och som leker med kompisar. Har förskolepersonen uppmärksammat något? Tex hur hon leker.. Hur fungerar hon hemma? Hur är språket? Finns det släkt med autism eller likande?

Det har sett stora förändringar i hennes liv det sista tiden. Samtidigt är treårsåldern en period av personlig utveckling då gränser ska testas och man ska hitta sig en plats i familjen (som ändrats) och förskolan (som också har ändrats). 3åringar är också den mest våldsamma gruppen i samhället. Det är hur våldsaheterna ser ut, hur ofta de är mm som kan de en fingervisning om det finns någon diagnos i grunden.

Man brukar inte utreda före 4 års ålder, helst lite äldre. Men vid autism kan man ställa korrekt diagnos väldigt tidigt, eftersom många barn utmärker sig från den normala utvecklingen i lek, socialt samspel, röreler, mimik mm.

Jag arbetar som lärare mot barn i yngre skolåldern med neuropsykiatriska funktionsvariationer. Jag tycker det är bra att du uppmärksammar din dotter. Är raseriutbrotten väldigt påfrestande? Kanske kan du gå igenom BVC och prata med dem för att hitta strategier i jobbiga situationer. Prata med förskolepersonal om din dotter, se om de märkt något som "inte stämmer". Börja där. Lycka till

Det kallas treårstrots........ Små barn klarar dessutom inte av att hantera sina känslor på samma sätt som vi vuxna, de kan bli helt hysteriskt ledsna eller arga. Påminn henne om att berätta hur hon känner och mår istället för att bli så där totalt galen, och hjälp henne med att lugna ner sig, t ex andas långsamt tillsammans. Hon behöver er stöttning i det här, precis som alla andra barn.

Jag förstår varför psykologen säger så, att det kan tyda på högfungerande autism. Hon menar nog Asperger , eller numera autism 1. Barn på autismspektrum kan ha svårt för kläder som inte känns bra av nån anledning. Och det är också vanligt att de inte fryser så lätt. Men hon har också rätt i att det inte är läge att utreda. Symptomen brukar inte vara så tydliga så tidigt och där kan det bero på annat. Det kan helt enkelt också vara trotsåldern. 

Den här jobbiga fasen brukar ju ändå gå över. Det finns inte så mycket som man skulle behöva utreda just nu. Bättre att vänta och se lite framöver. 

Hon är blyg, så inte så bra på att ta kontakt , men när hon väl fått kontakt funkar leken bra.

Inget avvikande i språk motorik, väldigt bra tal.

Tror att psykologen reagerade på raseriutbrotten som är häftiga och långa kan vara upp till 50 min då hon är okontaktbar. Samt precis som en av er skriver att kläder är knöligt, känns ej som trots utan det är panik. Om en kompis ska komma hit så blir hon glad om jag nämner att de ska gå ut vill hon ej att kompisen ska komma, för då behöver hon ha ytterkläder på sig.

-Kan vakna och säga, vi ska inte gå ut idag mamma.