Barnbarn i annat land?

Vi har mormor i ett annat land. I vanliga fall går det ganska bra även om man måste planera att träffas, men under coronan har det varit rätt jobbigt faktiskt. Det tog 1,5 år innan vi kunde ses.

Mina barn har sina morföräldrar i ett annat land och jag måste säga att de har en mycket nära och varm relation med dem. De kommer på besök ett par gånger per år och vi besöker dem ett par gånger. Däremellan gäller det att hålla kontakten med FaceTime och telefonsamtal. Även att vi talar om dem och visar bilder för små barn så att mormor och morfar en vardaglig del av vårt liv.
När vi ses är det ibland lite intensivt. Vi bor ju hos varandra så det är liksom hela tiden. Skulle kanske vara skönt för mina föräldrar att få träffa dem bara någon timme och skämma bort dem och sedan få lite lugn och ro istället för att vara med om hela cirkusen från morgon till kväll. Inte för att de har klagat (tvärt om!), men kontrasten mot deras liv i övrigt är rätt uppenbar.
Det blir ju heller inte någon egentlig möjlighet till avlastning eller hjälp för oss föräldrar i vardagen utan de får vi sköta själva eller med betalda barnvakter. Att ha små barn långt från släkten innebär att man har ett mindre naturligt socialt nätverk och oftast mindre stöd.

Min dotter har farföräldrarna i södra Europa och vi har inte setts sedan sommaren 2019, då var hon fyra år.  2020 kom ju corona så det året åkte vi inte och inte 2021 heller. Förhoppningsvis kommer vi kunna åka i år. Innan corona åkte vi ner varje sommar och vi har även varit där en jul. De åker aldrig till oss. 

Mitt barn gillar inte video- eller telefonsamtal så det är svårt för min man att upprätthålla kontakten mellan dem. Jag gillar dem så tycker det är så synd att vi inte kunnat träffas på så lång tid. 2019 hade vi det verkligen trevligt där och vår dotter hade det så kul. Jag önskar att vi kunde ses oftare men det går tyvärr inte.