Forum Känsliga rummet Psykisk ohälsa
  • Anonym (????AJ)
    Anonym (????A­J)
    52 svar
    Citera Visa endast Anmäl

    Emotionell instabil personlighetsstörning Borderline

    Hej..

    Jag har en fundering som jag gärna vill ha åsikter om. 


    För flera år sen blev jag väldigt illa och kallhjärtat behandlad av en som jag trodde stod mig nära. Jag mådde fruktansvärt dåligt psykiskt efter det. Hon blev arg på mig oprovocerat och kallade mig för nedlåtande saker utan belägg. Påhitt tagna ur luften som hon agerade ut över mig som om jag vore skyldig. Det pågick ganska länge tills jag fick styrka att bryta med henne. Men.. Jag tappade liksom mental balans och det har tagit mig tid att resa mig upp igen och våga lita på människor.

    På jobbet (jobbar med massa olika slags människor som söker stöd i sin livssituation) häromdagen stötte jag på en okänd kvinna. Kvinnan agerade ut sin psykiska ohälsa (emotionell instab personlighet över oss i personalen. Det triggade igång något hos mig. Jag reagerade med samma hemska ångest som då för flera år sen. När jag senare kunde se klart på situationen insåg jag att dessa två kvinnor betedde sig likadant och att det jag blev utsatt för, då för många år sen, antagligen var en med liknande diagnos med inslag av narcissim. 


    Så jag undrar.. ni som stött på människor med Emotionell Instabil Personlighetsstörning, hur har ni mått?

    Jag undrar också, hur ska man bemöta en sådan person för att skydda sitt eget mående? Att söka empati verkar inte fungera. Att vara snäll och förstående verkar trigga dem att bli mer elaka? 


    Någon med erfarenhet?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Emotionell instabil personlighetsstörning Borderline
  • Anonym (tyvärr)
    Anonym (tyvär­r)
    #41
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Hmmm) skrev 2022-03-25 13:04:38 följande:
    Jag har självinsikt, annars hade jag inte kunnat genomgå behandlingen och bli "frisk". Uppfyller 0 kriterier nu och hade 7 från början.
    Hade det varit neurologiskt så hade inte min behandling hjälpt mig. Ska ändå läsa artikeln vid tillfälle, tack
    Ja, du har kanske självinsikt, eller har fått genom din behandling. 

    Även neurologiskt/neuropsykiatriskt betingade svårigheter kan bli bättre med behandling samt att man hittar strategier för att hantera sig själv och sin vardag. Precis som för dig så får många med tex ADHD god hjälp av terapi av olika slag samt hjälp med struktur och anpassning av livsstil. Så, nej, bara för att något är neuropsykiatriskt betyder inte att det inte går att behandla. 
  • Anonym (Gränser)
    Anonym (Gräns­er)
    #42
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Jag) skrev 2022-03-25 11:18:50 följande:
    De här menar jag... Jag försöker verkligen hjälpa till allt jag kan, men inget är ju good enough för henne.. 
    Jag tänker att det är super-viktigt att oavsett vad ens vänner har för problem inse att man faktiskt inte hjälper om det man försöker hjälpa till med faktiskt inte hjälper!
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Jag)
    #43
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Gränser) skrev 2022-03-25 14:03:27 följande:
    Jag tänker att det är super-viktigt att oavsett vad ens vänner har för problem inse att man faktiskt inte hjälper om det man försöker hjälpa till med faktiskt inte hjälper!
    Jag försöker iallafall.
    Du tycker det är bättre att låta bli att svara då eller? Undrar bara.. 
  • Anonym (Borderlina:))
    Anonym (Borde­rlina:­))
    #44
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (????AJ) skrev 2022-03-25 09:51:55 följande:
    Wow! Vilken självinsikt du har! Tack för ditt fina och vänliga svar. Det måste vara enormt utmattande att känna så intensivt. Nu märker jag hur jag började välja mina ord, för att inte trampa fel. Jag hoppas att du fortsätter utvecklas med självinsikt och kan jobba bort diagnosen.

    Jag har en fråga, jag undrar om en med borderline kan gå så långt att den ljuger, förvränger sanningen om en händelse för att själv verka vara oskyldig. Personen jag råkade ut för för flera år sen, sa till alla att jag gjort en hemsk sak emot henne. Det är inte sant! Hon har förvrängt en händelse då vi hade en argumentation om hennes foton på internet. Hon påstår då att jag hackat mig in i hennes dator och lagt ut känsliga bilder på henne social medier. Det här är inte alls sant! Jag har aldrig haft bilderna på henne. Jag vet inte ens hur man gör så. Men hon spred sådana lögner om mig. Varför? Kan du förstå henne? Jag trodde att hon tyckte om mig, men plötsligt, när jag inte gav med mig, när jag inte gav henne rätt -så vände hon allt emot mig. Jag ville henne aldrig nåt ont och hon förlorade mig i onödan och lever ännu med lögnen att hon dumpade mig för att jag gjorde så som hon påstår.
    Ja absolut. När man är arg på någon är man verkligen arg på någon så pass att det kan kännas ok att ljuga ihop grejer för att hämnas.

    Nu gör inte jag så men funderar och fantiserar på hur jag skulle kunna göra sådana saker. Kan bli väldigt invecklade planer. Blir som en slags spärr där. Sedan får jag ångest och självhat för att jag nånstans har kapaciteten att göra sådant.
  • Anonym (Gränser)
    Anonym (Gräns­er)
    #45
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Jag) skrev 2022-03-25 14:07:10 följande:
    Jag försöker iallafall.
    Du tycker det är bättre att låta bli att svara då eller? Undrar bara.. 
    Det är ju den missen som är lätt att göra. Att tappa distans när någon annans känslor är starka. 

    Om du märker att något inte hjälper och du vill fortsätta hjälpa är det oftast bättre att faktiskt säga att du tyvärr inte kan hjälpa, men att du hoppas att det löser sig. Eller att du förstår att det är tungt... Eller helt enkelt håller tyst.

    Att någon har borderline är en sak, att dras in i de starka känslorna och hoppas kunna hjälpa är en annan. Det krävs träning känslomässigt och egen självreflektion att inte sugas in i "jag vill och kan hjälpa"-hoppet.

    Oftast blir det väldigt mycket sundare om personen mår bättre, men det handlar faktiskt också om dig och dina tankar om vad som är rimligt. 
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Jag)
    #46
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Gränser) skrev 2022-03-25 14:55:22 följande:
    Det är ju den missen som är lätt att göra. Att tappa distans när någon annans känslor är starka. 

    Om du märker att något inte hjälper och du vill fortsätta hjälpa är det oftast bättre att faktiskt säga att du tyvärr inte kan hjälpa, men att du hoppas att det löser sig. Eller att du förstår att det är tungt... Eller helt enkelt håller tyst.

    Att någon har borderline är en sak, att dras in i de starka känslorna och hoppas kunna hjälpa är en annan. Det krävs träning känslomässigt och egen självreflektion att inte sugas in i "jag vill och kan hjälpa"-hoppet.

    Oftast blir det väldigt mycket sundare om personen mår bättre, men det handlar faktiskt också om dig och dina tankar om vad som är rimligt. 
    Fick faktiskt ett klagomedelande nyss.. Jag svarade "Vad tråkigt att höra! Kram!" Och efter de kom inger "attack medelande" , antingen var de "lösningen" eller så blev hon sur, vad vet jag...  

    Många tycker jag är för snäll mot henne, jag gör mitt bästa men de räcker inte. Bättre kanske att inte göra något alls då. 
  • Anonym (Gränser)
    Anonym (Gräns­er)
    #47
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Jag) skrev 2022-03-25 15:03:28 följande:
    Fick faktiskt ett klagomedelande nyss.. Jag svarade "Vad tråkigt att höra! Kram!" Och efter de kom inger "attack medelande" , antingen var de "lösningen" eller så blev hon sur, vad vet jag...  

    Många tycker jag är för snäll mot henne, jag gör mitt bästa men de räcker inte. Bättre kanske att inte göra något alls då. 
    Bra jobbat! Ditt bästa kommer ju troligen bli än bättre av att faktiskt inte frestas av att gå in och "hjälpa", utan av att finnas där och faktiskt själv må bättre över att inte behöva inte vara tillräcklig.

    Du kommer säkert framöver falla in i att försöka stötta genom att "hjälpa", men bäst hjälp är faktiskt att ha vänner som finns där, men som faktiskt inte är de som ska hjälpa en framåt. Man måste gå själv!
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Jag)
    #48
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Gränser) skrev 2022-03-25 15:24:18 följande:
    Bra jobbat! Ditt bästa kommer ju troligen bli än bättre av att faktiskt inte frestas av att gå in och "hjälpa", utan av att finnas där och faktiskt själv må bättre över att inte behöva inte vara tillräcklig.

    Du kommer säkert framöver falla in i att försöka stötta genom att "hjälpa", men bäst hjälp är faktiskt att ha vänner som finns där, men som faktiskt inte är de som ska hjälpa en framåt. Man måste gå själv!
    What!? Jag fick svar nu "förlåt att jag klagar över småsaker" , det har ALDRIG hänt!! Det kanske verkligen är så att dom med borderline bara vill ha någon där men egentligen inte "vill hq hjälp" utan hjälpen är att få klaga till någon .. Haha alla dessa år , varför har ingen gett mig detta rådet tidigare! :'D
  • Anonym (Gränser)
    Anonym (Gräns­er)
    #49
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Jag) skrev 2022-03-25 15:36:56 följande:
    What!? Jag fick svar nu "förlåt att jag klagar över småsaker" , det har ALDRIG hänt!! Det kanske verkligen är så att dom med borderline bara vill ha någon där men egentligen inte "vill hq hjälp" utan hjälpen är att få klaga till någon .. Haha alla dessa år , varför har ingen gett mig detta rådet tidigare! :'D
    Fast det är inte bara klagande, utan ett klantigt sätt att be om hjälp att bära de jävligt jobbiga känslorna. Genom att försöka lösa problemet så är hon ensam i känslan, men när du står ut med att ge lite empati och inte försöka fixa något, så hjälper du!
    Då minskar ångesten. Hos er båda!
  • Anonym (Jag)
    Anonym (Jag)
    #50
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Gränser) skrev 2022-03-25 16:27:15 följande:
    Fast det är inte bara klagande, utan ett klantigt sätt att be om hjälp att bära de jävligt jobbiga känslorna. Genom att försöka lösa problemet så är hon ensam i känslan, men när du står ut med att ge lite empati och inte försöka fixa något, så hjälper du!
    Då minskar ångesten. Hos er båda!
    Du har nog rätt! :) Vi alla är ju olika , men när jag mådde dåligt och om jag skulle skriva medelande till någon om att jag mår dåligt och fått ett sånt svar som tex "Vad tråkigt att höra, Kram!" då skulle jag tänka att den personen kanske inte bryr sig, men som sagt alla är olika. 

    En annan fråga/exempel . Jag lärde känna en ny vän via jobbet och skulle träffa henne. Jag var hos denna vän med borderline och sa "efter vi har fikat ska jag träffa en som heter Saga, en ny vän från jobbet" då brast hon ur surt "Är det en spydig elak storstads person?" Jag råkade skratta till lite (var inte meningen) men var inte alls beredd på en sån "positiv inställing" . Är detta vanligt hos Boderline personer? Fördommar liksom..
  • Anonym (Gränser)
    Anonym (Gräns­er)
    #51
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Jag) skrev 2022-03-25 17:12:42 följande:
    Du har nog rätt! :) Vi alla är ju olika , men när jag mådde dåligt och om jag skulle skriva medelande till någon om att jag mår dåligt och fått ett sånt svar som tex "Vad tråkigt att höra, Kram!" då skulle jag tänka att den personen kanske inte bryr sig, men som sagt alla är olika. 

    En annan fråga/exempel . Jag lärde känna en ny vän via jobbet och skulle träffa henne. Jag var hos denna vän med borderline och sa "efter vi har fikat ska jag träffa en som heter Saga, en ny vän från jobbet" då brast hon ur surt "Är det en spydig elak storstads person?" Jag råkade skratta till lite (var inte meningen) men var inte alls beredd på en sån "positiv inställing" . Är detta vanligt hos Boderline personer? Fördommar liksom..
    Nja, om en person med borderline känner sig avvisad, vilket absolut inte behöver handla om ett riktigt avvisande, så kan det väcka starka känslor. Så att prata positivt om någon annan kan absolut trigga. 

    Resultatet blir ju tyvärr att ilska av att känna sig avvisad gör att personen kanske inte tänker klart och får än svårare med de relationer den har.
  • Anonym (Borderlina:))
    Anonym (Borde­rlina:­))
    #52
    Citera Visa endast Anmäl
    Anonym (Hmmm) skrev 2022-03-25 11:15:40 följande:

    Jag som själv har haft borderline ser inte problemet med att leva med någon som har den diagnosen. Däremot försöker jag hålla mig borta från folk med adhd, som är en riktigt farlig diagnos och dessutom obotlig.


    Det här kan inte jag hålla med om. Jag vet att jag är rent överjävlig mot min sambo ibland och att han får ta väldigt mycket man inte skall behöva ta. Jag kan ärligt säga att jag aldrig hade pallat med en partner som var som mig själv, det hade skurit sig direkt och blivit väldigt destruktivt.
Svara i tråden
Svar på tråden Emotionell instabil personlighetsstörning Borderline

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies