I alla såna här fall tror jag man måste rannsaka sig själv och fundera på om det gör mer nytta eller inte.
Jag har konsekvent tackat nej till larm på huset eller dörrar som talar om att någon kommit hem, jag har inte gps på barnen, jag har inte hitta iphone igångslaget eller liknande.
Rent krasst så händer det barnet något så är risken väldigt väldigt liten att jag genom en gps kan hindra att det går åt helvete. Däremot är chansen att jag skulle bli ett odrägligt kontrollfreak närmast 100 % om jag skulle sitta och förvänta mig meddelande om att x kommit hem, om en gps talade om att y inte gått vanliga vägen hem från skolan eller om z telefon återfanns i ett hus jag inte känner till.
Barnen går inte alltid raka vägen hem, de stannar och hittar på något, går till en kompis vars andra kompis kommer över och sen är de hos denne någon timme. De kanske fuskar lite och tar en vänta förbi en kiosk, köper lite godis som de äter upp i en park på vägen hem o s v. Sånt som jag förvisso kanske är glad om de upplyser mig om men som jag eg på inget sätt behöver veta och som skulle trigga alla mina kontrollfreaks-gener om jag kunde kolla upp och blev uppmärksammad på.
Så för mig, tack men nej tack. Då behåller vi alla i familjen förståndet.