Arv bröstarvinge

Tyvärr så är det så, börjar man i tid så kommer man inte heller få några problem att rikta sitt arv.
Varav bra för Ts att börja fundera kring arv så tidigt som möjligt, då berörs man inte av kap7 §4, man behöver inte oroa sig över förstärkta laglottskyddet osv.

Om man är genomrutten så gör man väl vad man kan för att beröva sina barn deras arv antar jag.

Relationen mellan syskonen där man gör den ena arvlös till fördel för den andra verkar inte heller vara nåt som finns med i ekvationen?

Exakt! VIDRIGA människor!

Vad ni ännu inte förstått är att man behöver inte berätta för det andra syskonet eller om man har ett särkullbarn.

Min ex fru fick pengar överfört på sitt konto av hennes föräldrar, det var 15 år innan dom gick bort, hennes syster som är en grinig jurist visste inte om detta, hon vet inte ens idag om att hennes syrran fick dessa pengar, föräldrar gjorde en luring dom gav syrran som var jurist 50k och den andra 900k, ingen fick prata om detta, dom skrev att gåvan utgjorde inget förskott på arv, senare när delning skulle göras så framkom inga belopp, dom delade bara på tillgångar som fanns.

Liknande gör dom flesta, man berättar inte att man hjälpt ett barn att köpa sin bostad eller gåva bort ett större belopp, barn vet inte om hur mycket pengar sina föräldrar har. det viktiga man behöver inte uppge beloppet.

Man sitter inte och räknar ut ett helt liv med överföringar till alla, spes om man skriver att penninggåvor ska inte ses som förskott på arv.

På så sätt undviker man bråk o missämja, ingen kan heller känna sig kränk när man inte vet om något.

Varför hålla på att krångla med att hitta sätt att göra dottern arvslös när det är både enklare och schysstare att lösa genom att skaffa en livförsäkring så att det går att lösa ut dottern från fastigheten?

Många livförsäkringar slutar efter man är 75 år.

Är sambon då 5-10 år yngre blir det inte så kul om man inte kan lösa ut särkullen.
Då är det bättre att planera arvet så man slipper flyta när man är 65-70 år, man kan bo kvar i lugn o ro.

Gå till en jurist, det gjorde mina föräldrar.

Eller så gör dom som ts tänkt, skriv över fastigheten som enskild på henne.

Man upprättar sedan revers till maken på beloppet man anser vara rätt.

Det är så man gör när man går in med olika kontantinsats vid bostadsköp, samt när man lånar ut pengar till sitt barns första bostadsköp.

Svårare är det inte.

Glömde, reverser behöver inte finnas ute offentligt, dom kan skriva 2 st exakt lika reverser, styrka upp att det finns 2 exemplar av samma, på så sätt kan maken ha en arkiverad hos en vän eller vart han tycker det känns säkert, vid skilsmässa kan han använda denna, skulle han gå bort så vet hans vän att den ska rivas, andra har han hemma.

Då kan man ju i så fall göra alla habrovinker när man börjar närma sig 75-årsåldern istället för att göra de arvslösa i förskott. 

Vad är syftet? Är syftet att inte behöva sälja huset eller är syftet att ena barnet inte ska få något och det andra allt? 

Det första syftet kan jag förstå och då är livförsäkring lösningen och så får man väl se över det igen när man är äldre. Kanske är man då i en ålder så att man faktiskt ändå inte vill ha huset och problemet naturligt kommer ur världen. Min mamma sålde huset direkt när min pappa dog (och köpte en lägenhet för mindre än halva summan och har en massa miljoner på banken som hon inte behöver utan absolut hade kunnat gå till ett särkullsbarn om det fanns något utan att det hade påverkat hennes liv det minsta). Inte för att hon inte hade råd att ha det utan för att det inte var ett hus för en ensam person att bo i. 

Om syftet istället är att göra ena barnet arvslöst på den andras bekostnad så instämmer jag i de som skriver att det bara är vidrigt beteende. Man favoriserar ena barnet inte bara i livet utan även in i döden visar man för den äldste att den är bortvald och oälskad. 

Teckna livförsäkring är ingen garanti när man är lite äldre, visst tecknar man den som ung.

Man tar en undersökning av hälsan, har man inte den bästa hälsan så skrivs allting ner kraftigt, framkommer det uppenbara sjukdomar man kan få så får man mycket lite pengar via försäkringen, räcker mad att du haft hjärtflimmer vid 50 så får du ingenting om du dör med hjärtinfarkt vid 60-65.
Därför är inte livförsäkring bästa lösningen alla gånger.

Nu har jag visat en väg som är enkel med skuldebrev, man skriver även en revers när man köper bostad tillsammans med sin fru/sambo där man går in med olika belopp på kontantinsats, man kan fixa till så även pengarna blir enskild egendom.

Nu orkar jag inte och skriva ut alla vägar, men det finns många vägar man kan gå via pennan o pappret.

Syftet är att säkra upp för sina nära o kära, dom som betytt mest för en i livet.
Särkullen kanske man inte sett eller hört av på 20 år, inte ens säkert dom dyker upp på begravning när man läser hur samhället förändras.

Ja, men nu var det väl en man som ägde en fastighet, och som hade två stycken egna barn? Och hans nya fru ville att han skulle göra sitt tidigare barn så arvlöst som möjligt? DET är naturligtvis absolut inte OK! 

Om det hade varit partner A som hade haft med sig ett barn från förr in i äktenskapet, och partner B som hade haft med sig en fastighet från förr in i äktenskapet - så hade det varit en HELT annan sak. Då hade det varit helt naturligt, att den som ägde huset från början, hade velat att detta skulle ärvas av hans/hennes egna barn - och inte av styvbarnet. 

Att tänka på med ex livförsäkring, den går kraftigt ner efter 65 år

Man har en bostad, den är värd ca 4 milj, du som äldre har kanske inga lån kvar.
Tar man exempel utbetalning från livförsäkring året man fyller 66 är bara 12 prisbasbelopp =579600 kr är allt man får.
Tar man sedan 70 år 4 prisbasbelopp = 193200kr är allt man får utbetalt. ex från Nordea.

Därför fungerar inte livförsäkring när man är äldre utan man kan tvingas flytta.

Att låta sina nära och mest betydelsefulla personer i livet få ännu en pungspark av en särkullbarn är oansvarigt. särkullbarn kan ha valt bort förälder redan tidigt i livet, redan vid 10-15 års ålder och man har aldrig varken sett eller hört av barnet.
Därför har man en skyldighet att reglera arvet, skydda dom du levt ditt liv med.

Personligen förstår jag inte hur man kan prioritera ?nya? barn före ?gamla? barn på det sättet. Jag är själv mycket noga med att alltid behandla mina barn lika och skulle aldrig testamentera något annat än lika till alla barn. Men uppenbarligen tänker många som du - den nya frun och de nya barnen är viktigare än de äldre barnen.

Testamentera är för den som bara vill reducera arvet, vill man gör någon arvlös så behöver man gå lite längre, som ex, Via bodelning, skicka pengar via den andres förälder osv, så allt görs till enskild egendom, detta säkras upp via skuldebrev för den andra partner, Om jag nu ska ge ut lite detaljer hur man gör någon "helt arvlös", samt att man börjar i tid, inte klockan fem i tolv.

Varför gör man någon arvlös?
Föreställ dig, du är förälder och dina tidigare barn vill inte ha med dig o göra, kan vara från en uppriven vårdnadstvist. Omgivningen kan fördöma dig vad du gjort för fel, precis som man själv gör, vilket spär på smärtan.
Folk kommer med råd hur man ska göra och tar för givet att man inte gjort allt för att återuppta kontakt. samtidigt man gjort allt i sin makt för att få kontakt, detta ökar skamkänslorna.

Det sämsta man kan göra för sin egna skull är att älta och inte tillåta sig själv att leva sitt egna liv, man måste släppa taget.

Arv handlar om det vuxna barnet, det ligger så djupt rotat att man ska ta hand om sina barn, varav jag även förstår dig, många kan inte göra någon arvlös, medans det finns andra som inte har någon kontakt hur än mycket man vill, man har inga rättigheter till ett vuxet barn eller till barnbarn.

Därför gör vissa ett aktivt val, man tillåter sig själv sluta älta, man tillåter sig själv leva sitt liv, man släpper taget och ger all sin kärlek till den nya familjen.

Jag kan ibland förstå det resonemanget, men det jag inte tål är när den nya partnern är den som övertalar sin man/hustru att göra sitt barn från tidigare förhållande arvlöst. Därför är det bra att vi har det system med laglotter som vi har i Sverige, tycker jag. Även om det, precis som du säger, går att komma runt det också.