Ensam

Hej, är i samma situation. Har du dina barn varannaN vecka så du iaf har dem att fokusera på halva tiden? 

Jag känner också att jag inte har det umgänge jag vill. Har vänner jag träffat ibland men de har ju inte samma behov som jag. Har försökt hitta mina egna rutiner med promenader, fixa hemma, se serier, laga mat, träna osv. Tror man träffar någon när man minst anar det och inte letar! Tycker inte man ska vilja ha någon bara för att fylla ensamheten. Bygg upp dig själv, bli ditt bästa jag så attraherar du rätt person! Låter klyshigt men jag tror på det. 

Svårt att orka allt själv hela tiden...

Då vet du åtminstone nu hur ditt ex hade det under all tid som ni var tillsammans

Ja det är ensamt och inte det lättaste och finna nya vänner som vill samma saker, men fortsätt kämpa och skaffa dig saker att göra de barnfria veckorna. Jag promenerar mycket och lyssnar på böcker, ser serier, unnar mig hämtmat, går på gymmet, fixar hemma osv, men klart att det känns ensamt. Har ävern provat dejting i perioder men mådde inte så bra av och bli ghostad gång på gång när jag väl hittade någon jag gillade, så har lagt ner det nu och försöker vara nöjd med att vara ensam. Men klart att jag saknar någon och dela soffan med eller någon och dela promenaderna med. Men försöker se det positivt, bättre ensam än med fel person.

Ang SaraL77 kommentar så har du inte en aning vad du skriver om.
Varför skulle exet varit ensamt ang vår situation skulle jag gärna vilja veta hur du vet...

Skaffa dig ett liv som du trivs och håller dig sysselsatt, med hobby, vänner, aktiv fritid, socialt umgänge. När det funkar och du trivs kommer ensamheten försvinna.

JA men alltså sånt här är så tröttsamt att läsa för en som är ensam. Tror du inte att vi som är utan vänner försöker om och om igen att skapa kontakt med andra människor och hitta socialt umgänge? Såna som har vänner förstår inte hur enormt ensam man kan vara. Visst funkar det att göra saker på egen hand - träna, springa, vara ute i skogen eller vad som helst. Men det är jobbigt i perioder att aldrig ha någon att göra det med. Man vill ju prata och känna att man gör saker tillsammans med andra. 

Själv har jag tappat alla vänner, har aldrig haft många. Jag har numera en man som är fantastisk. Men jag saknar vänner. Det blir för tungt för min man att vara min enda sociala kontakt och jag vill verkligen inte ha det så. Jag har gått i terapi i flera omgångar för att försöka ta reda på vad det är som gör att andra kvinnor inte vill vara vän med mig, men utan resultat då jag faktiskt är helt normal. 

Till TS vill jag säga att det är viktigt att vara snäll mot sig själv. Att det är ok att tycka lite synd om sig ibland, bara man inte går ner sig utan tar nya tag sen.  Om du har barnen varannan vecka så hjälper det faktiskt en hel del, engagera dig i deras fritidsaktiviteter och så - det kan dyka upp någon annan trevlig förälder där. 
Om du inte har barnen varannan vecka - jobba mot det målet om det är möjligt. 

En sak att hålla utkik efter är om någon på jobbet eller någon granne skiljer sig. Då kan det öppna sig en möjlighet för att den personen vill umgås lite mer. 

Ansök om att bli kontaktperson! Då får du komma ut och vara social, samtidigt som du hjälper någon annan.

Men vad ska man skriva då? Försöka hjälpa eller bara säga att det är synd om honom och han kommer förbli ensam hela livet?

Jag har gjort samma resa själv. Skilde mig och med det försvan en hel del socialt liv. Gav mig ut på desperat tjejjakt som inte gav något positivt. Vid ett tillfälle var det en vän som sa åt mig, efter jag beklagat mig en del,  att den enda som kan förändra mit liv var jag själv. Det blev en spark i röven och jag började aktivt jobba på mitt sociala liv. Hängde med på resor, volentärjobbade, gick utbildning, utvecklade hobby, bjöd hem folk. Fick ett kul liv som jagtivdes med soch efter ettt tag var kjag i en seriös och sund realtion som håller än i dag.

Jag uppskattar och vet att det enda man kan göra är att kämpa på men det är extremt jobbigt när man inte har vänner eller familj och tyvärr saknar ju man någon vuxen även veckan man har barnen.

Hänger med på allt man kan och jobbar på att få det mer socialt men tröstlöst när tiden bara går o inget händer...

Att dejta är hopplöst trögt också då man är aktiv på apparna med samma där att det leder ingenstans. 

Tips på social hobby som man kan söka sig till?

Round table
Körsång
Kajakpaddling
Röda korset 
Hemvärnet
Schack 
Kampsport
Lions
Scouterna 
Bowling
Dans
Läxhjälp
Odd fellow
Fågelskådning 

Har du något fritidsintresse eller träning som du gillar? Lättare att hitta vänner naturligt när lan delar intressen. Gå med i något korpen lag

Håller med