Övervikt

Varför har ni inte kontakt med dietist?

Hur mycket rör han på sig?
gå ut och gå tillsammans och rör på er ihop! Du behöver inte säga att det är pga hans övervikt utan för att kroppen mår bra av det och att du känner att du vill röra på dig mer! 

Ge mycket grönsaker, och låt honom tugga på det innan maten så att han inte är lika hungrig när han ska stoppa i sig mat. Varje portion av mag fylls på med mycket grönt också, inte bara ta nytt av det goda. 

Det är ni som föräldrar som bestämmer när ni ska ut och äta på restaurang, låt bli att gå ut (om ni gör det idag) och laga god mat hemma tillsammans istället! :) 

Det vände och han gick ner i vikt för att sedan gå upp allt och lite till. Jag har tidigare tänkt att det kanske är sköldkörteln som spökar då han får bra kost hemma. Tills jag insåg att han handla en massa själv. Försöker få med mina föräldrar och min andra son som inte är med på tåget. De matar honom mer än gärna med skräp och skiter i vad jag säger. 

Nu är allt så laddat då storebror påverkar lillebror om vad jag säger och jag får höra av familjen att jag ger pojken ätstörningar genom att prata om problemet. Vilket är varje dag. 

Kan skolsköterskan hjälpa till med dietis? Vi är i slutet av terminen och snart byter han skola.

Periodvis rör han på sig rätt mycket men inte kunnat göra det på ett tag pga en skada. 

Problemet är inte det som serveras hemma. Problemet är det som stoppas i munnen då han är ensam hemma. Har slutat med smör och ost då det gick till överdrift. Han handlar godis, chip, läsk och donken för sin månadspeng och det han får av mormor/morfar och storebror. Enligt honom äter alla kompisar ute flera gånger/vecka. Har nu tagit hans pengar och fört över det till ett annat konto han har. Men då får han pengar av övrig famil. 

Hej
Tror att du behövef hitta ett annat sätt att prata med honom men även med dina föräldrar och hans storebror.
Att tjata fram en förändring är väldigt sällan framgångsrikt då det ofta föder och ökar på motstånd. Det blir ofta tvärtomeffekt.

Ganska säker på att sonen vet att det han stoppar i sig inte är bra. Han behöver inte mer information (som kan kännas som pekpinnar). 
Han behöver hitta SIN motivation till att äta hälsosamt men även få hitta  lösningar på de funktioner som ätandet står för (äter han sina känslor? hur fortsätta vara en del i gruppen? etc etc)
Han kanske behöver en samtalskontakt som inte främst fokuserar på att äta rätt och motion utan som hjälper honom att se vad för känslor som finns bakom ätandet och övervikten. 

Och tänk på att förändring tar tid. Han lyckades gå ner lite. Vad var framgångsfaktorerna och vad gjorde att det brast?

Tror att du behöver hjälp att tygla din frustration och din "hjälpnödighet". Det är väldigt lätt att hamna där men om du inte har sonen med dig så kommer alla dina goda råd inte göra någon skillnad och han riskerar att känna sig misslyckad (både i dina och hans ögon)

Samma med dina föräldrar. Fråga dem varför de tycker att det är viktigt att ge honom godsaker? Vad står det för? Ser de inte hans övervikt som ett problem? Vad kan de som lösningar?....

Det är inte lätt men jag hoppas att ni hittar bra lösningar

Jag skulle bli absolut rasande på storebrodern och morföräldrarna. Det de gör är att aktivt skada 13åringen! Om de hatar honom så mycket, ska de hålla sig borta från honom. Om de inte hatar honom, borde det vara själklart för dem att sluta med det de håller på med.
Jag skulle inte acceptera ett sådant beteende gentemot mitt barn.

Du skriver klokt!

Jag tror nog det är ett slags tröstätande. Han mår inte bra just nu på grund av sin övervikt som uppenbart kommit till på grund av något annat. Det får ju mig att känna mig som en dålig mamma. Vill prata med honom om vad som tynger honom men han vill inte prata. 

Svårt att veta var man ska vända sig för samtalskontakt för sitt barn. 

Bara en tanke men kanske är det så att han inte ska vara så mycket ensam hemma ett tag medan ni tar tag i problemet. Kan du skriva in honom på någon aktivitet på tiden efter skolan tills ni kommer hem? Eller anställa läxhjälp till honom? 

Jag menar om han har ett destruktivt beteende som han utövar när han är ensam så är det kanske ensamheten ni behöver adressera.

Jag tycker att det låter bra att försöka få en samtalskontakt till din son som mer handlar om hans mående och känslor än om hans ätande. Kontakta vårdcentralen och fråga. Och du måste sätta ner foten mot släktingar och storebror som matar honom, säg att det är barnmisshandel och att dom ej får umgås med honom om dom fortsätter! Din son riskerar att vara gravt överviktig resten av livet med följdsjukdomar, diabetes, psykisk ohälsa och infertilitet som konsekvens. Det är ditt ansvar som vårdnadshavare att stoppa. Även om jag förstår att det är svårt. En aktivitet för pojken låter också bra. När jag själv var överviktig i tolvårsåldern så kom mina föräldrar överens om att sluta med att köpa hem onyttigheter och begränsa min veckopeng. Dom var skilda men samarbetade kring det. Min mamma började även ta med mig till Friskis och Svettis och vi tränade ihop. Det var jättekul. När jag var 15 var jag normalviktig igen. Slutligen så kan han ju pröva periodisk fasta, alltså att äta alla sina mål inom åtta timmar. Det kanske låter extremt men det innebär bara att han äter mellan tex 12.00-20.00. Lunch, middag och två mellanmål. Det kan få kilon att försvinna, blodsockret och insulinnivåerna att stabiliseras. 

Sonen tog upp att han och brorsan pratat om att börja gymma ihop. Jag själv rider och har inte råd med gym och ridsport. Men får i värsta fall sluta ridningen om det inte funkar med brödern. Storebror är och har alltid varit smal men även lite lat så gymmet är inte hans favoritställ. Sonen vill inget hellre än att hänga med brorsan. Han är cool, jag är ocool.

Sonen sa även att han vill gå ner i vikt och få lite muskler. Jag hakade på samtalet och vi pratade lite om hur man ska äta. Då mat är ett känsligt ämne tog jag inte upp periodusk fasta. 

Jag skrev till skolsköterskan idag och rådfrågade hur vi gör kring allt och vikten hos sonen. 

Vet ju att det är hemska risker med övervikt och fetma.

Vad bra, då har du ju satt igång flera förslag! Kanske kan storebrorsan bli motiverad till att träna med lillebrorsan om han får någon belöning av dig (i hemlighet). Och skolsköterskan kan kanske hjälpa er till vårdcentral och dietist. Det krävs ju ofta en förändrad livsstil för att gå ner i vikt. Och det är svårt att vända en hel livsstil, man kan behöva hjälp. Jag förstår verkligen att det där med periodisk fasta låter extremt. Det är kanske överkurs, mest vuxna som håller på med sånt. Lycka till i alla fall, jag hejar på dig! 

Där har du hans motivation, haka på den innan han tappar geisten! Absolut ska han få skaffa ett gymkort, det kan ju ge honom en sporre att även förändra andra saker. En annan sak du kan göra är att kolla kalorierna i det ni äter hemma. ofta är mat idag väldigt kaloririk och man missar hur mycket energi det kan vara i det man lagar. Detta behover du inte ens ta upp med sonen utan bara laga mer kalorisnål mat. I hans ålder behöver han ca2200  kcal per dag. För att gå ner behöver han ligga på kanske 1700 kcal per dag. Ett McDonalds-mål kan lätt ligga på 1000 så det är ju inte något man kan äta ofta. 

Så börja med att kolla på vad han faktiskt får i sig när han äter hemma. Kaloriberäkna. Och håll sen fast vid det och klagar han så förklara att alla kan inte äta samma mat. En del går upp i vikt för mycket, en del går ner i vikt för mycket. Du som mamma behöver se till att han har en hälsosam vikt för att må bra. Prata sen inte mer om vikten, fokusera på att han ska ha bra kost. 

Sen kommer det inte vara lätt  Han kommer vara hungrig. Men en bra tumregel är att om han ratar gurkan och klagar på att han är hungrig så är det inte hunger han känner utan ett sug. Och så kommer det vara ett tag. Han måste över den tröskeln om han ska gå ner i vikt. 

Han tycks ha en kompis som också är villig att träna på gym. Kompisen ballar lätt ur, men jag ska nog ta ett snack med brorsan igen. 

Skolsköterskan skulle ringa mig. Hon sa att hon inte hade kontakt med någon dietist. Det finns ingen i vår region sa hon. 

Har själv kört periodisk fasta och jag tycker det är bra. Kommer inte rekommendera det för sonen då jag är rädd att han ska börja svälta sig istället. Han har länkat mig goda och kalorisnåla mellanmål som han vill att vi ska göra. Hoppas det går vägen. Tack för pepp förresten! ????

Han tycks ha en kompis som också är villig att träna på gym. Kompisen ballar lätt ur, men jag ska nog ta ett snack med brorsan igen. 

Skolsköterskan skulle ringa mig. Hon sa att hon inte hade kontakt med någon dietist. Det finns ingen i vår region sa hon. 

Har själv kört periodisk fasta och jag tycker det är bra. Kommer inte rekommendera det för sonen då jag är rädd att han ska börja svälta sig istället. Han har länkat mig goda och kalorisnåla mellanmål som han vill att vi ska göra. Hoppas det går vägen. Tack för pepp förresten! ????

Vad bra att han själv är inne på mer kalorisnåla mellanmål. Sjukvården har en skyldighet att hjälpa överviktiga barn så det är vårdcentralen du måste vända dig till om skolsköterskan inte kan hjälpa. Ja, jag hejar som sagt på dig och vet hur svårt det är att påverka, men får du släktingarna runt dig med dig på tåget och har lite tålamod så kan kurvan ha vänt om ett par år! Men det tar tid och krävs engagemang och tålamod. Och det är viktigt som du skriver att han inte får ätstörningar åt andra hållet och svälter sig. 

Just kalorisnål mat i förhållande till mättnadskänsla och mängden mat är en viktig detalj.