Enbarnspappa sedan ett år - blir inte bjuden av bästa kompis

Det låter taskigt. En del orkar helt enkelt inte med om det blir för komplicerat. De vill ha det snabbt och enkelt utan en massa omak. Och med det menar jag ju inte att det är nåt fel på dig, snarare på din kompis. Har han alltid varit lite självcentrerad? Befinner han sig i festarfasen i livet? Vad har ni gemensamt nu sen du fick barn? Om han är en kille som endast vill ägna sig åt jobb, träning och fest så kanske han tycker att ni inte är kompatibla just nu och orkar inte möta dig halvvägs. Jag tycker absolut att du kan ta upp frågan med honom. Försök att inte anklaga utan fråga förutsättningslöst varför du inte blev bjuden på festen och hur han ser på er vänskap just nu.

Det låter som att du blir utnyttjad. Hör av sig vara när det är väldigt viktigt? En vän hör av sig, för prata av sig om jobb, privatlivet, skvaller, vardagliga, allt möjligt helt enkelt.

Din så kallade vän vet nog allt om dig, tycker nog synd om dig du säger mig inte nej till din vän. Vad är det som är viktigt?
Pengar? - är det så. Sluta ring, svara inte när du får ett "viktigt samtal" sluta svara. Kanske är svårt. Men för ditt bästa gå vidare skaffa ny krets. 

Det blir ofta så, när en vän har fått barn och en annan inte. Plötsligt lever man helt väsensskilda liv. Men jag trodde faktiskt inte att det drabbade män lika mycket som kvinnor..?

Kan inte du och din fru (?) skaffa nya vänner, som också är småbarnsföräldrar? Då har ni mer förståelse för varandra: alla vet att man ibland måste ställa in med kort varsel för att det är något med barnen, eller för att man helt enkelt är för trött. Att det är viktigt att få sova o.s.v..

Håller med ovanstående. 

Det blir ofta så när man skaffar barn man blir utesluten tills vänner skaffar barn själva. 

Man går vidare i livet med barn också. Man blir förälder. Man startar om på en ny kula man kan göra mkt roligt i livet det krävs mer planeringar.

Men jag tror fortfarande att du blir utnyttjad. 

Du är den som hör av sig. Du är den som träffas. Du borde ha insett poängen för länge sedan, han vill inte vara vän med dig längre men är för feg för att bryta upp. 

Ni är i olika faser i livet. Det är väldigt vanligt att det kan bli så här. Och jo, barnlösa kompisar kan tro att småbarnspappan inte vill/kan/orkar. 

Nästa gång han hörs av kan du ju fråga om de hade kul på festen men sen låta det hänga i luften, se vad han svarar. Gör ingen stor grej av det, men du behöver heller inte ställa upp på saker om han ringer. 
Antingen talar du klarspråk och talar om att du märkt att ni umgåtts mindre nu sen du blev förälder, och att du tycker det är lite tråkigt att han bara hör av sig när han vill något - eller så struntar du bara i det, säger att du inte har tid att göra det som han ber om.

Den dagen har själv blivit pappa kan er relation plötsligt bli bättre igen (om du då ff vill vara kompis med honom). 

Tyvärr ts, ni är inte kompisar "på riktigt". Han hör av sig om han vill ha något av dig men annars har ni en ojämlik relation. Jag skulle låta det rinna ut i sanden och se mig om efter en ny kompis. Du kommer säkert träffa andra män i liknande situation som dig, dvs småbarnsförälder, och de har mycket större förståelse för det här med livspusslet. Lycka till!

Vet inte hur vanligt det är men det hände oss också när vi fick Barn. Vi var först i gänget att skaffa barn och under första halvåret så var det två stora fester som våra vänner hade som inte ens nämndes för oss. Det liksom smusslades med och vi blev inte bjudna. På första festen var vårt barn bara några månader, kanske bara några veckor så den kan jag förstå mer. Det var inte läge att ta med bebis och jag antar att våra vänner inte hade hjärta att bjuda oss men inte få ta med vårt nya barn. 

Andra festen vi inte blev bjudna till så var hårt barn nästan ett år och vi hade lätt kunnat fixa barnvakt. Den gjorde mer ont. Blev väldigt väldigt ledsen på min vän men tog aldrig upp det. Nu har hon också barn och skulle nog aldrig tänka på samma sätt men jag blev verkligen sårad När det hände. 

vad som också sårade mig var att vännerna smusslade med dessa fester. Antar att de inte ville såra oss. Men det sårade ju ännu mer att få reda på det på omvägar (typ Instagram). Sen tycker jag att man kan bjuda och säga att det är barnfritt så får man själv avgöra hur man vill göra. 

en sak jag ångrar ät att jag inte tog upp detta med våra vänner. Jag var just då så sårad att jag inte orkade prata om det. Men jag önskar jag frågat hur de resonerade. Nu är det för sent och vi ä bra vänner än men känslan av att bli exkluderad fanns kvar länge. 

så mitt tips är att Ta upp det med din vän. är ju okej om festen är barnfri men man sitter ju inte ihop med sitt barn direkt. 

Det stämmer att man kommer olika faser i livet. 

Men jag är den personen som är alltid tillgänglig. Under arbetstid. Svarar jag efter jobbet. 

Har vänner men vi hörs inte på månader, vi kan smsa, ringa varje dag i två månader sen höra vi inte på ett tag förrän födelsedagar etc. Vi för oss är det naturligt. Vi hör av oss när vi kan.

Man märker vem som r vänner och vem som är inte en riktig kompis. 

Det finns som jag ser det två möjligheter här:

1. Det ena är att den som får barn är i en annan fas i livet, men då brukar det ju vara den personen som "blir suddig i kanten" ett tag eftersom man är så inne i barn och sömnbrist och alltihop och man kanske inte orkar vara social som normalt.

Det är inte så att du har sagt nej flera gånger på rad när han har velat göra grejer så att detta är som en reaktion, att han är besviken på dig som kompis?

2. Han är en utnyttjare som bara hör av sig när han behöver nåt.

Det finns sådana människor och dem vill man oftast avsluta kontakten med. Jag har kapat två personer senaste två åren för att de slutar höra av sig så fort deras liv fungerar, men är det katastrof så passar det att komma och böla vid min dörr/ be om flytthjälp/låna pengar till hyresdeposition osv.

En rak fråga om varför du inte blev bjuden borde avslöja svaret.

Låter väldigt taskigt av din kompis. Visst kan man komma ifrån varandra när man är i olika stadier som att du fått barn, men då behöver han ju inte heller höra av sig när han behöver hjälp... Tycker du ska fråga honom helt sakligt (efter festen varit) om hur han ser på er kompisrelation, sen får du väl ta ett beslut om ifall han faktiskt är en kompis att ha kvar.

Svårt att säga, så där blir det ibland för mig. Har vissa vänner som tackat nej gång på gång och tillslut slutar jag bjuda, inte med flit utan den personen befinner sig i periferin i dessa situationer.

Vet så klart inte om det är så nu, men det kan finnas orsaker han bara tar för givet att du förstå?. Men män emellan brukar det inte bli ett bekymme, näst gång ni träffas fråga bara halvt skämtsamt; jaha, är man för tråkig för att bli bjuden nu när man har barn!? Inget fuzz, ta det rakt och ärligt utan att för den sakens skull verka sårad