Får förklara samma sak fast på olika sätt för min sambo. Utmattande!

Acceptera eller gå vidare. Mer finns tyvärr inte. Vare sig det är en "korkad" person eller en diagnos i botten, så är det tyvärr inget du kan ändra på

Låter som om han har drag av AC/DC ... ohhhh, kolla!!! En gädda!!!

Lite mer måste du väl veta om du borjat umgås med en ny person än namnet. Han vill ju säkert veta typ var du träffat henne, om ni har gemensamma bekanta eller om det är nån han känner igen från nåstans, kanske vilken ålderskategori hon tillhor eller varifrån hon kommer. Låter konstigt om man umgås ens under ett tillfälle utan att veta nåt mer än namnet.

Du borde inte formulera om det du precis sagt, utan lägga till lite mera information.

Efter lite eftertanke. Försök kolla med någon som du litar på och står dig nära.
För det kan ju vara så att du upplever dig som tydlig, fast att omgivningen inte gör det. Är det då någon som är lite långsam, så kanske det går jobba med.

Min erfarenhet är att många människor upplever sig själva som betydligt mer tydliga än vad de faktiskt är. Man kan ha en tendens att tänka hälften av sitt budskap och enbart säga andra hälften eller felaktigt utgå ifrån att samtalspartnern har all den nödvändiga bakgrundskunskapen. Man kan även mumla, prata tyst eller kanske använda en rörig meningsbyggnad med massor av ovidkommande detaljer så att mottagaren inte förstår.

Om det dock alltid är en och samma person som inte hänger med medan alla andra gör det, så kan det vara ett tecken på att personen helt enkelt inte är särskilt uppmärksam. Kanske virrar iväg i sina egna tankar, eller helt enkelt inte bryr sig.

Det verkar snarare vara du som inte är smart som inte förrän 10 år senare lägger märke till något sådant. Eller så förklarar du dåligt men inte har självinsikt nog att inse det. Kan också bero på att han inte lyssnar riktigt. 

2 år var det väl?

Tycker det låter som en alldeles rimlig längd att vara förälskad och blind. Nu upptäckter du smärtsamt nog att du tyvärr inte är tillsammans med den smartaste, mest begåvade människan på planeten.

Hur det än blir behöver du nog hitta ett sätt att antingen ta din sambo på ett annat sätt, än att faktiskt fundera på om detta duger till dig framöver.

Dumpade själv ett underbart pucko i 22- årsåldern när jag insåg att jag inte ville ha barn med någon som faktiskt var ointelligent. Jag ville ha familj och då fungerade det inte att vara ihop med någon som jag faktiskt inte ville ha som förälder till mina ev. framtida barn.

Vi var förälskade i säkert 2 år, levde ihop i något år till, men sen sprack det.

Håller med

Jaha, ja det stämmer. Men även på 2 år har man väl hunnit märka om någon inte har alla hästar i stallet så att säga

Hej, jag tycker att det kan vara en diagnos typ ADHD som gör det svårt för honom att fokusera på det vardagliga. Han vill lyssna o fokusera på det du säger men klarar inte av det. 

Om du säger något som du vet att han gillar att höra får du nog mindre antal ?va??

Visar det sig att han har ADHD så finns det ju medicin som kan hjälpa honom. 

En diagnos kan säkert hjälpa dig att förstå honom bättre med. Det finns ju saker att tänka på då.

Diagnoser hit och dit. Tror inte på sådant. Han kan väl strunta i att lyssna även utan en diagnos? Eller så ligger problemet i att hon inte förklarar bra. Vilken diagnos har man om man inte är bra på att förklara? Du kan säkert hitta en diagnos som passar in på allt. Man bör inte diskutera diagnoser om man inte är läkare och med en begränsad fakta, och framförallt inte utifrån vad någon skrivit på familjeliv..

Min fru är inte så bra på att förklara. Jag avbryter och frågar, ibland blir hon irriterad på det. Hon säger att jag är "aspig" (=Asperger light). Ibland får jag hjärnsläpp för att det hon berättar inte är så intressant eller jag inte hänger med för att hon hoppar över information. 

Vi står ut med varandra, älskar varandra sen över 20 år. Men om du har börjat irritera dig på honom och funderar på om hissen inte går ända upp så kanske du ändå måste gå vidare. 

Stör du dig på det såpass, då kanske det är läge att avbryta relationen.

Sedan är ju saken den att vissa är dåliga på att berätta - och vissa är dåliga på att lyssna och hänga med - så kombinationen kan bli rätt jobbig. T.ex. det där med en ny vän. När han frågade så uppfattade du att han inte lyssnat/förstått att det var en ny vän fast du just sa det. Medan han med sin fråga kanske visst hade uppfattat att personen var en ny vän - men ville veta varifrån denna nya vän kom? Hur träffades ni? O.s.v. Visa intresse för dig och hålla liv i konversationen så inte du bara monologar. Är du med? Så du tycker att allt kunde ju varit avklarat och berättat på 10 minuter - lite aspigt sådär Medan han kanske tycker att historian gärna kan ta lite tid med olika utsvävningar och ni för ett samtal med varann.

Fast verkar vara extrem överkurs att välja den rätte för livet när man bara är 22 och borde festa, ha kul och kanske några halvseriösa relationer.

Men vill man vara mamma vid 25 så får man väl ha lite kravlöst kul innan 20 då, typ..

Nja, det är fortfarande min övertygelse att man efter ett par år med någon redan i ung ålder bör fundera på om denna är tillräckligt bra för familj om det faktiskt är det man vill.

Det är ett oerhört fokus på att leka av sig och ha kul när man är ung, men min erfarenhet är att det är otroligt viktigt att inte slösa bort massa tid på män som man faktiskt inte ser som okej pappor i fasta relationer. Man vill kanske verkligen lära känna varandra i ett par år, och ha lite paus emellan relationerna, osv. 

Om man utbildar sig, skaffar bostad och jobb och leker runt i 10-15 år så blir det i min värld svårare att hitta någon eftersom man ju som kvinna har begränsat med tid.

Tiden går för snabbt för att vara ihop med män som man är säker på att man inte vill ha familj med. Det är inte samma sak som att tänka att man ska hitta den rätta vid 22. Däremot är jag väldigt nöjd över att vid 23 lämna den man som inte "var den rätta".

Jag förstår dig till hundra om man redan vid 20 vet säkert att man vill ha barn. Men det är nog inte så vanligt att man är helsäker på det då.