Är det överdrivet att jag är sur att dom inte ställde in?
Hade bestämt att våra barn skulle leka ihop och vi åkte hem tidigare från sommarstugan för att dom skulle kunna göra detta. Har inte blivit så mycket lek med kompisar i sommar. Var tågkaos så det var en rätt jobbig resa. Väl hemma så meddelar jag att nu är vi hemma och dom får gärna komma förbi. Vi bor väldigt nära varandra och vi hade bara bestämt att barnen skulle leka på eftermiddagen.Mitt barn såg jättemycket fram emot detta förberedde vad dom skulle leka osv.
Då får jag som svar att dom hade åkt till några andra kompisar. Mitt barn blev jätteledsen, hela kvällen blev förstörd, det var försent att göra några andra planer och h*n var så besviken. Jag gör massor för deras barn, hittar på aktiviteter som dom följer med på och dom är här ofta. Jag är ensamstående och jag har alltid dåligt samvete över att vi inte är en familj, att h*n inte har några syskon att leka med. Det hade kanske underlättat. Känner mig otillräcklig och att jag inte räcker till när dom ställde in sådär.
Jag blev själv ledsen och sur, ledsen för att mitt barn blev så ledset och sur för att dom kunde väl ha sagt något? Vi hade ju stannat kvar i stugan annars.
Jag känner mig bara sur och har ingen lust att träffa dom men det är kanske överdrivet? Det kanske inte är så stor grej?
