• Anonym (Sur?)
    Sun 7 Aug 2022 14:46
    1600 visningar
    17 svar
    17
    1600

    Aggressionsproblem eller provokation?

    Min partner har en tid menat att jag har aggressionsproblem som jag måste söka hjälp för. I perioder, när han som mest tjatar om det, kan jag i princip inte öppna munnen utan att han kommenterar att jag är aggressiv eller sur. Om jag tillrättavisar barnen och det inte sker med kvittrande röst, är jag aggressiv, även om jag inte ens höjer rösten.

    Jag har funderat och funderat, men tycker själv inte att jag är vare sig särskilt aggressiv eller speciellt arg. Däremot tycker jag att han väldigt ofta provocerar mig och om jag reagerar med att fräsa ifrån de minsta, har jag stora aggressionsproblem.

    Som häromdan, när han tyckte att jag gjorde fel med en sak. Jag höll med honom (för jag insåg själv att bedömningen var fel) och släppte det. Men det gjorde inte han. Istället tog han upp det igen efter några minuter. Jag svarade åter att han hade rätt och släppte det. Efter en timme tog han upp det igen, för att den här gången jämföra mig med vår sjuåriga dotters bedömningsförmåga. Jag fräste då ifrån att det räckte, att jag förstått redan första gången och att jag dessutom flera gånger sagt att han hade rätt och att min bedömning var fel. Då menade han att jag har aggressionsproblem som blir så sur när jag själv gjort fel

    Eller idag. Jag råkade tappa en tunn galge mellan två skjutdörrar och lirkade som tusan för att få loss den utan större framgång. Efter en bra stunds lirkande, utan att han på något vis försökt hjälpa mig, frågade han varför jag släppte ned den där. Jag, som var stressad över att få loss galgen samt ha en tvååring klättrandes på mig samtidigt, fräste att jag så klart inte menade att släppa den där. Då anklagade han mig åter för aggressionsproblem. Trots att jag flera gånger bett honom att inte fälla sådana kommentarer när han ser att jag försöker lösa krånglig situation. Då menade han att han minsann ska kunna säga vad han vill och att han vägrar vara medberoende till mina aggressionsproblem. Och här känner jag att det felar. Jag känner själv inte att jag har några aggressionsproblem, men däremot att han ofta provocerar mig så att jag fräser till. Jag sktiker inte, jag kastar inte saker, men jag skärper rösten. det räcker tydligen. 
    Vad säger ni? Vem gör fel?

  • Svar på tråden Aggressionsproblem eller provokation?
  • Anonym (jury)
    Sun 7 Aug 2022 18:37
    #1

    En situation omkring en fastklämd galge leder till att han "vägrar att vara medberoende till dina aggressionsproblem"? Har han/ni alltid en sådan överintellektuell jargong där allt skall analyseras i psykologiserande termer? Det verkar i så fall vara det största problemet i den givna situationen. Sluta att mästra varandra med fina ord i vardagliga stressituationer. Det är en härskarteknik för folk med för mycket intellekt.

  • Anonym (Glash­us)
    Sun 7 Aug 2022 18:44
    #2
    +2

    Det är ju han som har aggressionsproblem om någon! Passivt aggressiv kallas det! Säg åt honom att gå i terapi själv och sluta hacka på dig! Eller föreslå parterapi, för det behöver ni om ni ska överleva som par.

  • Anonym (Sur?) Trådstartaren
    Sun 7 Aug 2022 18:44
    #3
    Anonym (jury) skrev 2022-08-07 18:37:10 följande:

    En situation omkring en fastklämd galge leder till att han "vägrar att vara medberoende till dina aggressionsproblem"? Har han/ni alltid en sådan överintellektuell jargong där allt skall analyseras i psykologiserande termer? Det verkar i så fall vara det största problemet i den givna situationen. Sluta att mästra varandra med fina ord i vardagliga stressituationer. Det är en härskarteknik för folk med för mycket intellekt.


    Han har fått en förkärlek för att slänga sig med avancerade uttryck i situationer som absolut inte kräver det. Jag gissar att han vill visa sig lite bättre.
  • Anonym (jury)
    Sun 7 Aug 2022 19:59
    #4
    Anonym (Sur?) skrev 2022-08-07 18:44:35 följande:
    Han har fått en förkärlek för att slänga sig med avancerade uttryck i situationer som absolut inte kräver det. Jag gissar att han vill visa sig lite bättre.
    Du måste få stopp på det beteendet om han inte skall bli helt olidlig att leva ihop med i längden. Att bli frustrerad och reagera ilsket i en stressituation är naturligt, att köra på med verbala härskartekniker i helt vardagliga situationer är det inte.
  • Anonym (mmm)
    Sun 7 Aug 2022 20:17
    #5

    Tycker ni ska gå i parterapi, så får ni hjälp att bena ut vad detta egentligen är. 

  • Anonym (samma­)
    Mon 8 Aug 2022 18:07
    #6

    Kunde varit jag som skrev tråden har det exakt som dig i mitt förhållande. Men i mitt fall är det både att jag pratar högt och låter aggressiv som används emot mig så fort jag öppnar munnen. Tror det är någon härskarteknik 

  • Anonym (Glash­us)
    Mon 8 Aug 2022 21:11
    #7
    Anonym (samma) skrev 2022-08-08 18:07:08 följande:

    Kunde varit jag som skrev tråden har det exakt som dig i mitt förhållande. Men i mitt fall är det både att jag pratar högt och låter aggressiv som används emot mig så fort jag öppnar munnen. Tror det är någon härskarteknik 


    Ja det är det, en form av psykisk misshandel.
  • Anonym (Sur?) Trådstartaren
    Wed 10 Aug 2022 07:45
    #8

    Mycket tydligt att det är min man som ?provocerar?. Igår var vårt barn på simskola. Han ville att jag skulle prata med ledarna om att vårt barn behöver pushas lite. På plats bad barnet att jag inte skulle göra det och och att hen själv skulle ta initiativ. Jag litade på mitt barn (som sen vågade utmana sig själv jättebra). Väl hemma frågade maken om jag sagt något. Sen började han mata om hur dålig jag är,  hur uselt det är att jag inte kan ta det vuxna ansvaret och hur jag hela tiden smiter undan jobbiga situationer. Allt detta i helt lugn ton. När jag upplyst om varför, tystnade han.


    Jag fräste åter ifrån att det faktiskt inte bara var hans sätt som var rätt. Då vände hela samtalet till att jag minsann är sur. ?Lät du trevlig där?? frågade han och matade om att han inte orkar med att jag är sur varenda dag. 


    Vi har haft en fantastiskt lugn och trevlig sommar. Sen började han jobba i förra veckan och har det stressigt och det kan han uppenbarligen inte hantera. Gubbjävel. 

  • Anonym (Kommu­nikati­on)
    Wed 10 Aug 2022 08:04
    #9
    Anonym (Sur?) skrev 2022-08-10 07:45:10 följande:

    Mycket tydligt att det är min man som ?provocerar?. Igår var vårt barn på simskola. Han ville att jag skulle prata med ledarna om att vårt barn behöver pushas lite. På plats bad barnet att jag inte skulle göra det och och att hen själv skulle ta initiativ. Jag litade på mitt barn (som sen vågade utmana sig själv jättebra). Väl hemma frågade maken om jag sagt något. Sen började han mata om hur dålig jag är,  hur uselt det är att jag inte kan ta det vuxna ansvaret och hur jag hela tiden smiter undan jobbiga situationer. Allt detta i helt lugn ton. När jag upplyst om varför, tystnade han.


    Jag fräste åter ifrån att det faktiskt inte bara var hans sätt som var rätt. Då vände hela samtalet till att jag minsann är sur. ?Lät du trevlig där?? frågade han och matade om att han inte orkar med att jag är sur varenda dag. 


    Vi har haft en fantastiskt lugn och trevlig sommar. Sen började han jobba i förra veckan och har det stressigt och det kan han uppenbarligen inte hantera. Gubbjävel. 


    Tycker det låter som att ni har problem båda två.  Han som tydligen hela tiden ska ha rätt och mästra dig i att du har fel? Och du som fräser fast han pratar med lugn ton - då ger du ju honom vatten på sin kvarn. Hur hade samtalet utvecklat sig om du i lugn ton bemött honom med sakliga argument istället för att fräsa åt honom?

    Spontant så har ni kanske djupare problem i relationen än era olika sätt att uttrycka sig på? Har ni gått i parterapi? Om inte så boka det. Det kan hjälpa er att lösa knutarna i er relation.
  • Anonym (Sur?) Trådstartaren
    Wed 10 Aug 2022 08:21
    #10
    Anonym (Kommunikation) skrev 2022-08-10 08:04:53 följande:
    Tycker det låter som att ni har problem båda två.  Han som tydligen hela tiden ska ha rätt och mästra dig i att du har fel? Och du som fräser fast han pratar med lugn ton - då ger du ju honom vatten på sin kvarn. Hur hade samtalet utvecklat sig om du i lugn ton bemött honom med sakliga argument istället för att fräsa åt honom?

    Spontant så har ni kanske djupare problem i relationen än era olika sätt att uttrycka sig på? Har ni gått i parterapi? Om inte så boka det. Det kan hjälpa er att lösa knutarna i er relation.
    Visst hade det säkert utvecklat sig annorlunda om jag svarat lugnt. Jag har dock svårt med det, när någon matar på om hur dålig jag är, även om det sker i normal ton. Otrevligheter blir inte trevligare för att man inte skriker ut dem. 
  • Anonym (Kommu­nikati­on)
    Wed 10 Aug 2022 08:26
    #11
    Anonym (Sur?) skrev 2022-08-10 08:21:26 följande:
    Visst hade det säkert utvecklat sig annorlunda om jag svarat lugnt. Jag har dock svårt med det, när någon matar på om hur dålig jag är, även om det sker i normal ton. Otrevligheter blir inte trevligare för att man inte skriker ut dem. 
    Jag förstår det, klart du blir arg. Har ni gått i parterapi? Han behöver lära sig förstå vad som är OK och inte att säga till en partner. Det låter ju som att han är rent elak mot dig. Tror ni behöver extern hjälp med detta.
  • Anonym (Sur?) Trådstartaren
    Wed 10 Aug 2022 08:28
    #12
    Anonym (Kommunikation) skrev 2022-08-10 08:26:44 följande:
    Jag förstår det, klart du blir arg. Har ni gått i parterapi? Han behöver lära sig förstå vad som är OK och inte att säga till en partner. Det låter ju som att han är rent elak mot dig. Tror ni behöver extern hjälp med detta.
    Han är inte intresserad av parterapi. 
  • nernu
    Wed 10 Aug 2022 08:52
    #13

    Er relation är skit och det yttrar sig så här. Ta tag i det innan det går överstyr. 

  • Anonym (mmm)
    Wed 10 Aug 2022 09:12
    #14
    Anonym (Sur?) skrev 2022-08-10 08:28:22 följande:
    Han är inte intresserad av parterapi. 
    Men då är det ju du som väljer att stanna kvar i detta elände. Om han vägrar parterapi - ska du då bara säga "jaha, men då gör vi inte det", och så rullar ni på i samma gamla hjulspår? 

    Jag brukar säga att om en part inte är villig att åtminstone testa parterapi visar det hur lite man bryr sig om relationen. 
  • Anonym (Eva)
    Wed 10 Aug 2022 09:57
    #15

    Jag tänker att båda parter har ansvar i en relation och att det är väldigt svårt att faktiskt veta vad som är misshandel/gaslighting/destruktivt innan man fått lite distans och stöd.

    Att ständigt gå runt och bli provocerad är jobbigt och om den andra hela tiden punktmarkerar att de gränser man sätter upp inte är okej, så kan det ju vara så att man faktiskt inte har ett så sunt förhållande.

    Jag tänker att det absolut kan vara så att du behöver vara tydlig med vad du upplever, emot dig själv. Skriv gärna ned vad som du tyckte hände och försök få distans. När du tydligare ser vad som händer så behöver du inte på samma sätt gå in i "fällan".

    Jag tänker att dynamiken förändras när du faktiskt märkt att du inte varit aggressiv när din partner faktiskt påpekar det, och att du också märker nu att han går in och kritiserar saker och matar dig med kritik.... 

    Se till att faktiskt prata med folk och få distans. Och låt inte hela problemet med "surdeg" bli ditt. 

  • Anonym (Kommu­nikati­on)
    Wed 10 Aug 2022 10:20
    #16
    Anonym (Sur?) skrev 2022-08-10 08:28:22 följande:
    Han är inte intresserad av parterapi. 
    Jaha, vad tråkigt. Men då är han väl inte så intresserad av relationen och familjen heller.

    Du kan boka egen terapi hos familjerådgivningen, du kan behöva stöd och råd i detta. De är proffs och kan hjälpa dig med att se på era problem med nya ögon.
  • Wed 10 Aug 2022 10:40
    #17

    Utifrån vad du berättar har ju din partner hittat ett utmärkt sätt att trycka ned dig.


    Jag tänker att det är ganska orimligt att hela tiden bli bedömd och att bli kränkande bemött och att du nog behöver lyfta det hela på en högre nivå.

    Har du föreslagit terapi och han inte vill detta, är det ju rimligt att fråga hur han tänker om er relation. Han vill inte leva med en sur människa, men tydligen är det ju så han uppfattar dig.... Man kan ju liksom inte förändra sin partner, vill han möjligen separera? Eller varför retas han annars hela tiden?

    Jag tänker att det låter väldigt mycket som att du blir provocerad. Men försök ändra hur du bemöter det hela.
    När han tar upp saker gång på gång så fråga neutralt om han missat ditt tidigare svar, eller vad han menar. Gå också undan, snarare än att konfrontera och se om det hjälper.

    Fortsätter det tycker jag att du faktiskt ska inse att ni två faktiskt inte är kompatibla. Människor utan brister ska bo ihop med en spegel, inte med en annan människa av kött och blod....
Svar på tråden Aggressionsproblem eller provokation?