Är jag orättvis eller han en slacker?

Som jag skrev i föregående inlägg får du gärna skriva utifrån min trådstart, det andra skipper vi. Finns redan trådar för det. Vänligen respektera.

Hoppas han tar sig samman nu! Tycker inte heller om att se människor ledsna men att bara låta det rulla på blir som en tyst acceptans för hans livsstil.

Ja men precis, vi får hoppas det. Känns sorgligt om han slösar bort sin långa utbildning på att göra ingenting. Tack för ditt stöd och din förståelse. 

tack själv. vad tänker du göra? går det att prata om från en annan (mer positiv) vinkel, typ, "ska vi resa till Portugal i oktober?" och sedan ta det därifrån?

han kanske har ADD eller Asperger?

såg nu att du gjort slut. hur känns det nu för dig?

Försökte det tidigare. Hälsade på min familj som bor utomlands tidigare i somras och föreslog att han skulle hänga på. Men några pengar till resande fanns inte och han började läsa om landet i fråga istället. Det är tydligen samma sak.

Ja, jag tror att han har något, vet dock inte vad. Han är otroligt smart och är oerhört välutbildad. Universitetstiden verkar ha varit den bästa i hans liv. Har dock inte blivit något av honom, trots alla år där.

Tack för att du frågor. Det känns ledsamt. Både att han blev så ledsen och jag är självklart ledsen själv också. Men samtidigt känner jag mig lättad. Är helt säker på att han snart kommer att säga upp sig mycket snart och jag hade blivit så besviken då. Nu slipper jag det. Kände igen mönstret och pallade inte gå igenom det igen.

Tack än en gång för dina inlägg.

Det är intressant det där hur vissa börjar se bakåt och fastnar i sin utveckling.

Av min erfarenhet att döma kan man vara väldigt olika om man vill leva samma liv. I det här fallet vill du leva aktivt och han vill sitta i soffan och kolla TV-serier. Ohållbart i längden. 

Eftersom jag själv känner några vilsegångna akademiker:

Det man har vid 35 är i regel det man får. De personer som inte använt sin utbildning då kommer inte in i branschen utan får göra annat om de vill ha jobb. Och då måste man vilja ha jobb, för det första.

Psykologiskt är det klart jobbigt att släppa den dröm man en gång hade. Ett sätt att försvara sig är "surt sa räven" d.v.s. man intalar sig att man egentligen aldrig ville ha det som man en gång försökte få till. Så länge den här 45-åringen upprätthåller den illusionen har han inte misslyckats med att nå några mål utan är en djärv outsider som kan se ner på alla stackars vanliga lönearbetare.

De flesta växer dock ur försvarsfasen och satsar på något som går att realisera.
Istället för arbetslös arkeolog blir man kanske administratör eller chef på ett lager. Den strandade filosofen jobbar i hemtjänsten. Den som inte klarade ingenjörsjobbet skolade om sig till lärare. Den som bröt ihop under sina studier p.g.a. pressen från högakademiska föräldrar gick via p-vakt till en teknikertjänst i regionen.

Man är kanske inte helt nöjd, men man har en inkomst och ett liv som i någon mån fungerar. Och ur den nya självkänslan kan de flesta intelligenta personer bygga något som de ändå är tacksamma för.

Din man har nog fastnat lite mentalt, och du kan inte ändra på honom. Så då återstår om du kan leva med en person som i princip behöver försörjas delvis av dig på obestämd tid och troligen kommer att göra att du inte kan få till en hel del saker materiellt. Kanske är han så skön som person att det går ett tag, men funkar det i längden, eller kommer det att göra dig bitter?

Liten uppdatering. Såg på FB nu att han har sagt upp sig "med omedelbar verkan". Så professionell. Han hade magsjuka och var hemma från jobbet. Tyckte inte att de brydde sig om hans hälsa, för de hade bara sagt krya på dig och kom tillbaka när du mår bättre. "De vill bara att jag ska jobba mina skift". Vet inte vilken värld han lever i, men känner mig så glad att det är slut. 

Tack för ditt kloka svar. Det beskriver honom mycket bra. Han har helt klart fastnat i universitetstiden då allt tydligen var så bra. 

Nej, du är inte ett dugg orättvis. Han ÄR lat. Han gör ju ingenting och brinner inte för något, mer än möjligen för att vila. Saknar helt ambitioner. Barlast. Men tråkigast måste det ändå vara för honom själv. Vilket otroligt grått liv han verkar leva.

Med hans arbetsmoral tar det väl så småningom också slut på arbetsplatser och då kommer han att få svårt att försörja sig på riktigt. Då behöver han någon annans Netflix soffa. Bra att det inte blir din!