Förhållande på god väg att kollapsa på grund av värnplikt!

 

Tack! Ska söka upp det direkt, haft de tankarna att det kanske är så men alltid skönt att höra flera andra bekräfta det. Uppskattar att du lagt din energi på detta :)

mvh 

Såvida det inte är andra regler sedan de återinförde värnplikten (vilket vore märkligt) är det en plikt som du måste göra när du väl blivit placerad efter mönstringen så tycker jag att det är bättre att du lämnar förhållandet. Du måste ju åka oavsett vad G tycker om saken.
Med tanke på hur du beskriver att förhållandet varit och att det till och med varit en otrohet från G:s sida låter det inte som att det är ett speciellt sunt förhållande oavsett vilken kärlek som finns.

I mina ögon finns det så många röda flaggor gällande G att jag skulle lägga benen på ryggen och sticka illa kvickt. Om du lyssnar på hjärnan och tänker logiskt på det hela tror jag att du innerst inne känner att relationen inte är bra för dig i längden. En person med psykisk ohälsa har förmodligen en del att jobba på innan den är redo för att långvarigt förhållande.

Oerhört vanligt att relationer spricker när folk gör militärtjänsten. Man är ung, det är lång mellan man kan ses osv. Det händer alltså i relationer där folk mår bra, inte bara för att ena parten mår psykiskt dåligt. 

Du kan göra slut eller inte, men i praktiken kommer allt ställas på sin spets den dagen du rycker in, oavsett, utifrån hår du beskriver don partners situation. 

Hur mycket stöd har personen från tex sina föräldrar? Vet de om att personen säger till dig att den inte klarar sig om du inte finns där osv? Som redan skrivits är detta inte ditt ansvar, och finns andra personer runtom, så får de stötta din partner till att söka hjälp. 

Självklart ska du göra lumpen, Gs hälsa är Gs ansvar.

Sen undrar jag vad du har för framtidsplaner? Utgår från att du är ung, vill du inte ha familj på lite sikt? Hus? Resa eller plugga utomlands en period kanske?

Vardagen med en person med psykisk ohälsa blir nästan oundvikligen anpassning, att ständigt kratta och fixa för partnern, ta huvudansvar för allt.

Vill du verkligen leva så?

Psykisk ohälsa är en sak, psykisk ohälsa där man gör sig helt beroende av en person är en annan.

G överlevde innan hen träffade dig. G måste lära sig sin sjukdom och hitta strategier för att klara sig själv och hantera sin sjukdom.
Det är vården som ska hjälpa G.
En partner ska bara vara en partner. Visst ska man hjälpa och stötta men det finns ju en gräns till när det är sunt och när det är osunt.
Kan inte G stötta DIG när det gäller, tex nu när du gör lumpen, är förhållandet osunt.

Lämna både för din och för Gs skull. G har fastnat i sin psykiska ohälsa och bör lägga all tid på att lära sig hantera sjukdomen.

Alltså, jag förstår verkligen inte alla varför du håller dig fast vid den här personen. 
Psykisk ohälsa är verkligen ingen ursäkt för att vara otrogen!!

Personen vill alltså inte enbart ge dig dåligt samvete för att du ska göra militär grundutbildning, och därmed försöker begränsa ditt liv, utan är en person som varit otrogen mot dig. Du inser väl att det kommer hända igen?

Detta är ett solklart fall där jag tveklöst råder dig att göra slut. Personens psykiska ohälsa är inte ditt ansvar, och du ska inte låta dig pressas att stanna kvar genom eventuella hot om självmord. Det är inte ditt ansvar. 

Jag tycker faktiskt inte att du bör vara med den här personen alls. Om man bortser från allt annat, från lumpen, bråken och otroheten, du ska inte behöva känna dig fysiskt låst till din partner för att hen inte klarar sig utan dig ens en dag. Det är absolut inte hälsosamt. Din partners psykiska hälsa kan inte ligga på dig.

När du sen lägger till att ert förhållande i övrigt också är rätt dåligt finns det absolut ingen anledning att stanna kvar. Gör slut och gör lumpen om det nu är det du vill. 

En relation ska inte vara såhär knepig. Det finns lättare människor därute. Låt G vara fri och söka sig en ny kille/tjej. Du har hela livet framför dig och världen är full av fina människor som är mentalt stabila. 

Gör slut, gör lumpen, gå vidare i livet. Det finns - i brist på bättre ord - enklare personer att vara ihop med än denna mänska. H*n behöver hjälp som du inte kan ge.

Jag tycker att helt bortsett från värnplikten så låter det där som en väldigt krävande relation som du nog kommer att fara illa av i längden om du låter det fortgå. Antingen får din partner söka hjälp så att hen kan klara sig utan dig i en dag eller flera. Eller så skulle jag lämna relationen om jag var du, för din partner låter inte mogen nog att leva i en relation.

Jag skulle aldrig stå i vägen för min partner på det viset som din partner gör för dig, inte heller skulle jag acceptera det från min partner. Och visst, 12 mån är lång tid, men du kommer ju att ha permissioner, möjlighet att ringa med mera och ni har inte barn som kräver passning heller. 

Väldigt lätt: den där relationen är otroligt ohälsosam! Ni borde gå ifrån varandra, G har massor med jobb att göra och du är redan nu indragen i en negativ spiral.