Saknar inte direkt mina vänner när jag inte umgås med dem
Jag har alltid varit dålig på att hålla kontakten med vänner, och även familj. Jag har på senare tid kommit fram till att jag kan uppskatta jättemycket att umgås med mina vänner när jag väl gör det. Men sen när jag är ifrån dem så är det som att de inte existerar. Självklart förstår jag rent logiskt att de existerar fast jag inte är med dem. Men jag kan endast få den starka känslan av att jag gillar att umgås med dem när jag väl är med dem.
Så detta innebär typ måste "schemalägga" när jag ska kontakta dem. För det sker liksom inte naturligt i och med att jag inte känner den här längtan. Samtidigt har jag ju behov av sociala relationer i mitt liv. Men mitt socialiseringsmönster verkar se annorlunda ut jämfört med de flesta andras. Någon som känner igen sig?
