Trött på att göra allt helt ensam

Jag har en relation sen länge och vi bor i hans hemland så jag bor alltså inte nära min egen familj och släkt. Jag har bara honom här för att vännerna jag hade här har dött alldeles för tidigt. 

Jag är ensam i allt jag gör. Lagar jag mat om han är hemma så får jag tvinga honom att sitta med och prata lite. Det är ju roligare att stå i köket om man har sällskap och det borde han ju kunna fatta själv. 

Vi gillar båda två att gå på bio men jag får gå ensam för han orkar inte på vardagar och på helgerna är det för mycket folk. 

Vi har en underbar bostad men han vill aldrig följa med mig och hänga vid poolen. I sommar har han simmat en gång med mig. 

Han vill inte sitta ute en kväll och äta och dricka gott för att det är för varmt. 

Han vill inte följa med mig ut och vattna blommorna på kvällarna för att han vill vila efter jobbet. Varje gång, varje dag. 

Det enda han kan tänka sig att göra är att gå ut och äta för att han slipper att städa undan efter middagen jag alltid lagar då och för att han kan ta ett glas vin eller två utan att känna sig som en alkis som dricker hemma i veckan. (Vilket han inte gör.)

På helgen vill han aldrig upptäcka något nytt utan helgerna går till ärenden, trädgårdsarbete och det som behövs fixas hemma och ibland lite shopping i samband med en lunch eller middag på stan. Han vill alltid äta ute både lördag och söndag men vi åker hem direkt efter ett stopp vid mataffären för veckans storhandling.

Semester åker jag ensam på eftersom att han aldrig tar semester.

Det enda han gör på vardagarna är att komma hem från jobbet och sätta sig på soffan. Han är ovillig att ens byta en glödlampa på vardagarna för att han är för trött. I åratal.

Är han ovanligt tråkig eller är det mig det är fel på som tycker det? 

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2022-08-11 23:18
Jag går alltså på bio, slappar i poolen och det mesta i mitt liv ensam.