Tips på hur att komma ur destruktiva förhållanden när det finns barn

TS, du måste svälja stoltheten för dina barns skull, lämna honom så fort som möjligt samt höra av dig till din familj och be om hjälp. Återuppbygg relationen med dem. Om din familj är någorlunda vettig vill säga, dvs inte dysfunktionell som din man? 

Men tror du att du skulle få stöd där, svälj stoltheten. Du är förälder nu och måste sätta dina barns bästa först. Och det är inte att stanna med en pappa som misshandlar mamma. Är dina släktingar vettiga, kommer de heller inte att vara så hjärtlösa att de skuldbelägger dig för att de hade rätt och du fel. Inte när du kommer till dem i nöd, det hoppas jag verkligen inte att de gör.

Det är mycket möjligt att du gjorde ett dåligt val av man, eller att de såg varningstecken som du inte såg eller ville se, men alla kan göra misstag. För dina barns skull förtjänar du en andra chans. Du måste lämna honom, men du ska inte behöva stå ensam i detta.

Du ska alltså lämna honom och ta med dig barnen, fota och spara bevis på misshandeln osv. Allt annat löser sig senare. Det kommer att bli tufft, men alternativet (att stanna) är värre. Men pga det kaos du har hamnat i, behöver du hjälp utifrån. Från myndigheter samt släkt och vänner. Svälj stoltheten och var inte rädd för att söka stöd!

Från polisens hemsida

Den nya lagen om barnfridsbrott innebär att det blir det straffbart att utsätta barn att bevittna brott i nära relation. Ett barn som bevittnar våld blir nu målsägande och har då rätt till målsägandebiträde och skadestånd.

Snabbfakta, Barnfridsbrottet

Det blir straffbart att utsätta ett barn för att se eller höra vissa brottsliga gärningar, såsom vålds-, frids- och sexualbrott, i en nära relation. Den person som står för exempelvis våldet i en nära relation riskerar att misstänkas även för barnfridsbrott om barnet på något sätt bevittnat våldet. Man räknas som barn upp till 18 års ålder Straffet blir fängelse i upp till två år. Vid grovt brott fängelse i lägst nio månader och högst fyra år. Särskild straffskala för ringa brott. Den särskilda rätt till brottsskadeersättning som funnits för barn som bevittnat brott ersätts med samma rätt till skadestånd som alla andra barn har vilka utsätts för brott. Lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2021.

Vilket ansvar har den part som blir utsatt for våldet att ta barn därifrån enligt denna lag? (Tycker båda part har ansvar att barn inte ska bevittna våld).

Det anges inte i lagen att den som blir utsatt för våldet gör sig skyldig till barnfridsbrott.

Så vitt jag hört så kan den som låter barnen leva kvar i en situation med våld anses vara olämplig att ta hand om barnen själv och barnen kan då behöva omhändertas och flyttas till en familj där våld inte förekommer.

Test

Självklart är det den som misshandlar som gör sig skyldig till barnfridsbrott. Inte den som blir misshandlad! Om kvinnan vägrar lämna mannen eller vägrar ta emot hjälp, kan det däremot bli tal om omhändertagande av barnen. 

Precis, det är av förklarliga skäl inget brott att bli misshandlad, inte heller att stanna i en våldsam relation, däremot kan det vara skäl för omhändertagande av barnen. 

Aldrig framför barnen utan det är antingen när dom inte är hemma eller så är det när dom sover eller i ett annat rum med stängd dörr. 

Har inga blåmärken i ansiktet och det är kan man vara glad och tacksam över. Annars är det ju blåmärken lite överallt.

En diakon kanske kan hjälpa att planera för nästa stadium. Hon har tystnadsplikt och tar inte ställning mellan man och kvinna för hon är asexuell (vad det nu är för något...).

Hoppas fortfarande på en vändning.

Sånt där undgår inte barnen i långa loppet. De blir trasiga.

Att du hoppas och tror på förbättring gör tyvörr ingen skillnad - det är den som slår som måste hoppas på sin förändring och varför tror du att han vill förändra någonting i sig. Han slår dig, inte för att du ska förändras utan för att han behöver någon att slå på för att hantera sig själv.

Det är sjukt och det sjuka är någonting barnen kommer att ta med sig och märka dem på ett eller annat sätt.

Om du inte vill rädda dig själv så behöver du i alla fall rädda barnen. Det var det som fick mig att ta steget.  Jag lyckades förstå att barn inte ska växa upp i det jag och min sambo hade - utsattheten jag själv levde i hade blivit normaliserad för mig och jag hoppades och ville också ha det vi tidigare hade haft och den min sambo var en gång i tiden.   Det hela var ingenting annat än overkliga fantasier. 

Det tog fler år efter separationen innan sambon slutade försöka och lång egen terapi för att ta tillbaks makten över mig själv.   Men separationen var det som räddade oss alla från det som annars skulle slutat illa, kanske riktigt illa.

Det jobbiga är ovissheten om vad som ska hända.

Dels hur det kommer att bli nästa gång han går loss och när blir det

Dels om det går att stoppa och vända eller om man måste lämna. 

Tyvärr är det många andra som upplevt samma sak men som fixat det på ett eller annat sätt. Kanske har någon facit.

Tycker du är egoistisk mot dina barn. Varför har du inte lämnat än??? Varför utsätter du dina barn för Detta? 

Har din man uttryckt att han vill förändras? gör han någoting för att bryta sitt beteende? Ingen har rätt att vara våldsam mot dig, du måste kunna vara en hel människa och må bra för dina barn. Du behöver skydda dig själv och dina barn. Det är väldigt svårt att förändrad och bryta beteende och han måste vilja och arbeta som tusan för att sluta med sitt våldsamma beteende och inte lägga skulden på någon annan än sig själv. Jag fick hjälp av vålds och relationsteamet i kommunen att se mönster i relationen. Att det är som en berg och dalbana, det är bra och fint i några veckor sedan händer det igen och sedan går det tillbaka till någon bra vecka, jag fick då hela tiden hopp om förändring men när jag fick syn på mönstret och att mitt barn blev rädd och att jag inte kunde vara den glada välmående mamma jag ville vara så bröt jag. Så rekommenderar att du tar kontakt med vålds och relationsteamet i kommunen för samtal. Sedan tyckte jag det var svårt hur det skulle funka praktiskt med boende umgänge osv, men jag gjorde upp en plan med hjälp av vänner och vålds relationsteamet och när jag väl hade en plan kunde jag lämna. Jag sade inget utan åkte iväg till en vän, ringde och sa att jag lämnat och att han fick flytta ut. Vet inte vart du bor någonstans men i Stockholm finns det en hyresvärd som enbart hyr ut till kvinnor och gärna till våldsutsatta. 
Men du behöver stöd och se mönster och bryta upp för stunden iallafall sedan får han visa att han går i terapi och verkligen jobbar och gör allt för att aldrig vara våldsam igen. Men som sagt det är extremt svårt att bryta och det finns ingen annan som har ansvar för hans beteende än han själv. 

Barn är inte dumma, de känner mycket av vad föräldrarna känner, de är sociala personer precis som vuxna. Däremot har de inte erfarnheter eller möjlighet att förstå allt de känner, J

ag tror inte att du och din man kan dölja allt som upselar sig mellan er, din osäkerhet och rädsla, din mans sadism. Barnen marineras i destruktivitet.  

Du måste skydda barnen. Barnen behöver en vuxen person som skyddar dem. Vem är det hos er?

Brukar inte förespråka socanmälningar, men verkar som det vore befogat i detta fall så de alla i familjen kan få hjälp.

Gör slut med honom ,han är sjuk i huvudet.Det kommer inte bli bättre och det där
är inte kärlek.Okej?

Här låter det som alla i familjen behöver hjälp ja. Men framför allt behöver TS och barnen komma bort därifrån. Då måste hon förstå allvaret. Gör hon inte det, hoppas jag att någon i deras omgivning reagerar och orosanmäler.

TS, era barn vet kanske redan. Fortsätter våldet, kommer de garanterat att förstå, även om de inte ser eller hör när det sker. Barn är inte dumma, de märker mer än föräldrarna tror. Om du stannar i detta kommer dina barn ta skada. Vill du det?

Han kommer inte förändras utan vård och självinsikt. Vill du ens fortsätta ha en relation med någon som behandlar dig så? Bara för att du är för stolt för att berätta för din familj? 

I stället borde du fota och visa dina blåmärken. Ju fler som får veta desto bättre. Du skulle också behöva samtalskontakt, eftersom du uppenbarligen inte tänker klart just nu, men först behöver du och barnen komma därifrån.

fruktansvärd läsning i AB  www.aftonbladet.se/nyheter/a/0G3n6A/dodade-kvinnor

Är i samma sits. Med barn o allt. Det blir inte bättre. Dom slutar inte misshandla. Spela in misshandel (inte så lätt jag vet) och hot, fota skador. Skriv ner händelser. Förbered på att lämna. Ta med barnen. Du har rätt till det. Du är skyldig att skydda dom. Det finns något bättre för oss bortom horisonten, vi kan bara inte se det just nu.