Varför blir så många runda i 40-årsåldern?

De har slutat ränna runt efter barnen, metabolismen blir långsammare, de börjar bli trötta av att jobba och hålla på, en del har haft sönder knän eller ryggar och det är lätt att sitta kvar i soffan.

Och så finns det god mat i överflöd och vi bombarderas med matreklam , matlagningsprogram och att vi ska "unna" oss saker. Fredagsmys t.ex., det fanns ju inte alls när jag växte upp, för då insåg man att det inte håller att äta gott 3/7 dar i veckan, istället för 2/7 dagar som vi gjorde.

Om trötthet: Jag kände inte att jag behövde någon semester före jag blev 42, men då var det något som kickade in framåt sommaren och sa att nu är kroppen och knoppen slut, nu behövs det en paus här. Sista veckorna går man lite på ångorna. Det läskiga är att nu vid 50 så räcker det med 2-3 veckor tillbaks på jobbet så är jag lika trött som på vårkanten igen.

Min far är en träningstok, han slutade med smör på mackorna vid 30 för han sa att det är så man blir av med magrutorna. Nu är han 75 och har fortfarande ingen mage. Men han har disciplin som en robot och dessutom turen att inte ha tagit sönder sig trots flera olika sportaktiviteter.

Det börjar redan i barndomen och tonåren. Sedan lägger folk på sig några kilo varje decennium. Vid 40 har det ofta gått från övervikt till fetma. 

Man blir för fet för ett fuck.

Kan bara svara för mig själv. När jag var i 20- och tidiga 30-årsåldern så lade jag på mig något kilo då och då tex under semester och sen försvann försvann de av sig själv. Någon gång i slutet av 30-årsåldern slutade jag gå ner igen, så ett kilo här och där lades snabbt på varandra. Samtidigt har jag råd att unna mig gott på ett sätt som jag inte hade när jag var ung, så det blir lätt för mycket sv det goda. Jag fick barn när jag var strax under 40, vilket gjorde att mitt liv begränsades till jobb och barn, på kvällen är jag slut och den lilla kraft jag har går till att ta hand om hem och relationen, och då och då vänner, medan träning som egentligen är superviktigt blir bortprioriterat. När det tidigare spännande aktiva livet blev bytt till tråkigt familjeliv blev nöjena god ost och vin eller deserter. Under bebistidens sömnbrist var det lätt att ta till socker och choklad för att orka hålla sig vaken. Och slutligen, den totala bristen av sexliv under småbarnsåren gjorde att jag inte hade motivation att hålla mig smal och snygg. 

Delvis pga kost och för lite/ingen motion, precis som för vem som helst, oavsett ålder. Men även de som har sunda matvanor och tränar regelbundet får svårare och svårare att hålla vikten och behålla magen platt med åldern. Det är hormonellt och hör till det normala åldrandet att ämnesomsättningen börjar sjunka efter 30. 

Nu har ju kraftig övervikt blivit allt vanligare och ett allt större problem i alla åldersgrupper. Svårt att veta om du syftar på det eller den vanliga "rundhet" som många medelålders får? Men mångas livsstil är uppenbarligen helt åt skogen. Gubbmagar och mulliga medelålders kvinnor har dock alltid förekommit. Det är naturligt att lägga på sig lite med åren eftersom ämnesomsättningen sjunker när man blir äldre. Så länge det inte är för mycket är det inget större problem.

Jag var nästan underviktig i tonåren. Kunde äta nästan hur mycket som helst utan att gå upp. I vuxen ålder blev jag mer normalviktig, men var fortfarande ganska smal. Gick upp mycket när jag väntade tvillingarna och alla graviditetskilon försvann inte, men jag har aldrig varit tjock. Nu efter 40 har jag dock märkt att jag inte kan äta och leva på samma sätt som när jag var yngre. Jag måste inte leva som en asket, men träna och tänka på vad jag äter för att inte gå upp i vikt.