Har du haft medelålderskris?

Tror inte det enbart behöver vara av ondo. Ålderskriser kan nog fylla sin funktion genom att påminna oss om att vi oundvikligen kommer att dö någon gång. Få oss att stanna upp, omvärdera och ta oss en titt på vad vi tycker är viktigt i livet. 

Jag hade någon slags ålderskris när jag fyllde 20 och sedan dess har jag inte haft någon. Däremot har jag ofta haft andra typer av kriser och funderat på existentiella frågor. Så även om det inte varit kopplade till min ålder kanske det ändå gått på ett ut :) 

All lycka till i livet <3 

Du verkar ha ett skov igen. Massor av bittra inlägg i trådar och du bara måste passa på att älta lite i varje inlägg, oavsett ämne.

Vet inte om det räknas som 40årskris men jag fyller 40 till vintern. Har precis bytt jobb efter att ha varit på samma ställe i över 10 år. Bytte dessutom inte bara jobb utan även yrke så det är en rejäl förändring.

Samtidigt har jag känt länge att det är dags att vidga mina vyer lite. Mina favoritkollegor har gått i pension och projektet som jag varit drivande inom och som tagit upp en stor del av min arbetstid började närma sig sitt slut. Mitt nya yrke är inom ett område jag är intresserad av och har funderat på att röra mig mot i flera år.

Personligen tycker jag inte att det räknas som 40årskris men vem vet, jag kanske har fel?

Det är en iakttagelse.
Jag förstår inte varför så många vill tala om för män vad dåliga vi blir när vi kommit upp i åldrarna över 40?

Sett samma om kvinnor, men inte alls i lika stor omfattning som när det gäller att klanka ner på män.

Känner mig inspirerad av dig! Lycka till med nya jobbet! :) 

Tack och alltid roligt att inspirera någon! Kan säga att det var superläskigt att ta steget att lämna mitt gamla yrke (som jag gillar och är bra på) men alla är trevliga och jag tror nog att det kommer bli bra när jag väl blivit varm i kläderna

Nu blir jag nyfiken, vill du berätta mer? Vad gör att livet blivit toppen igen? Har du gjort nåra aktiva val/förändringar eller har det automatiskt bara blivit bättre?

Är själv 50 alldeles snart. Barnen på väg ut, föräldrarna börjar bli gamla, egna krämpor (inte allvarliga, men man måste ändå ta hänsyn till dem).... etc...
Har i grunden en positiv livssyn, men känner mig just nu lite depp. Man är ju sin egen lyckas smed, men svårt att veta VAD man ska göra för att känna sig mer tillfreds.
 

Lite liknande för mig. Inte en kris direkt men en känsla av att ha gått i stå, att det behövs en förändring av det större slaget. Jag har funderat på att plugga, men det slutade i att vi köpte ett torp - ett nytt stort projekt att kasta sig in i. 

Det finns en enkel förklaring till det. Du lider av confirmation bias och ser bara det som styrker din hypotes. Det som förkastar din hypotes är du blind för.

Ja, för dig är det enkelt att bara avfärda det så nonchalant.
Verkligheten ser annorlunda ut.

Nej, inget nonchalant. Bara logik och rationell slutledning. Du reagerar som vanligt känslosamt och irrationellt.

Tvärtom. Jag konstaterar lugnt och sansat att du har fel. Igen.

Jag sörjde allt det som hände. Gav det tid och lär tiden gå. Förstod också att det var naturliga saker som hände vilket landade i en acceptans som gjorde det lättare att gå vidare. 

Jag valde också att ta hand om mig själv. Gjorde bara sånt som jag gillade och valde bort många dränerande måsten. Skalade bort dåliga energier som jag inte orkade med längre.Hängde inte upp mitt liv på andra typ valde att gå och träna själv, åkte på semester själv osv
Helt plötsligt en dag så bara kände jag en värme i kroppen att allt fallit på plats och då kunde jag lägga till mer i livet.
Av denna kris blev allt så mycket bättre. Sorgearbetet gjorde att jag fick omvärdera mitt liv.Som det känns nu så står jag stark i vad som än kan ske.
Så kriser behöver inte vara av ondo. 

Hitta det som ger energi
Ta bort det som tar energi
Skriv en lista 
Hitta något att var tacksam för
Leta upp din inre trygghet
Var mer med dig själv och njut av ditt sällskap 

Ja lite , är 30. Som någon skrev här ovanför kan det säkert delvis bero på att jag blev tvungen att få in pappa på äldreboende. Han är inte ens gammal än. Stackarn. På det så har jag i princip slängt bort 15 år på ingenting, då jag haft så pass mycket ångest att jag inte gjort så mycket om dagarna. Nu är jag inte sådan längre. Men man tänker ju på det ibland.

Enligt min fru så har jag många kriser som följer varandra :) Men jag vill nog själv tona ner det en hel del. Det är mer att jag med åldern har fått bättre ekonomi och därmed kan skaffa saker som kanske kan förknippas med ålderskris. Typ MC, båt och fina bilar.

Min enda kris som jag erkänner var när den siste av ungarna lämnade boet. Det blev väldigt konstigt och jag funderade över om det var klart nu, livet alltså.

Men efter några månader så var det rätt skönt att det bara var jag, frugan och hunden och ta hänsyn till.

Nu har vi precis blivit morföräldrar och ett nytt kapitel livet har startat. Livets efterrätt säger frugan. Väntar på att få lära den nya familjemedlemmen att köra båt, fiska och åka karuseller på Grönan. Hmm, får nog hejda mig lite där :)

Jag hade en gigantiskt livskris som nog legat och grott ett tag när jag var mycket yngre än 40. Jag ställde om hela livet och min pappa sa faktisk att jag var som en som hade 40-årskris. Men nu är jag i alla fall till freds med livet. 

Mmm, visst, vi säger så. Du har ju SÅ mycket livserfarenhet och har haft massor av förhållanden och vänner och jobb. Eller så var det ju det du inte hade och därmed är din bild av världen synnerligen förvrängd och bristfällig.