Barn skadat sig, säger att det var jag. Orosanmälan?

Bättre räkna med en anmälan än att tro det är lugnt. Vi blev anmälda för barnmisshandel trots att inte ett ord i anmälan var sant! Det har gått dille i att anmäla saker. Vi räknar med många anmälningar nu när vår son börjar skolan. Han är pojke, alltid igång, alltid ute och slår sig därmed. Och sånt ska ju anmälas numer...

Bättre räkna med en anmälan än att tro det är lugnt. Vi blev anmälda för barnmisshandel trots att inte ett ord i anmälan var sant! Det har gått dille i att anmäla saker. Vi räknar med många anmälningar nu när vår son börjar skolan. Han är pojke, alltid igång, alltid ute och slår sig därmed. Och sånt ska ju anmälas numer...

Jag hade också varit orolig. Vi fick en orosanmälan av skolsköterskan när 7-åringen på direkta frågor svarade att hennes pappa tar på henne på ett obehagligt sätt (hon menade att det kan göra ont att borsta håret). Det blev soc, polisanmälan och diverse samtal innan allt lades ner, men mitt förtroende för sköterskan är noll.

Jag hade berättat på förskolan om hur sonens version låter och om vad som verkligen hände, så att de vet.

Skolsköterskan agerade helt korrekt då hon gjorde en orosanmälan. Det är alltså en anmälan om att oro finns för barnet, inte att man säkert vet att barnet far illa.

All personal inom skolan har anmälningsplikt när det gäller såna saker. 

Helt rätt, Jag har själv suttit med hos socialtjänsten flera gånger då det rört sig om allvarliga saker som barn berättat och skolan gjort orosanmälan. Man kan antingen skicka in en via nätet och om det är slut ringer man soc. I dessa fall tog vi med barnen utan föräldrarnas vetskap till socialen (alltså enligt direktiv från soc) som sedan kallade föräldrarna och startade utredning direkt. 

Så det kan ju skilja på graden av oro. Men det är socialens sak att utreda och sjävklart kan de missa saker, det vet vi ju alla att de gör. Men om föräldrarna är vettiga och kan ge en rimlig förklaring till det som hänt och det handlar om en mindre sak som anonym (J) skrev så får man hoppas att deras bedömning är rätt. 

Som jag tidigare skrev arbetar jag också i skolan och träffat många barn som jag funderar över, men kastar inte iväg en orosanmälan baserat på alldeles för lite. Det kan handla om ett barn som alltid är hungrig på förmiddagen och säger att den inte får frukost hemma. Då pratar jag med föräldrarna som kanske säger att barnet bara äter ett äpple och hur dom än gör vill hen inget annat ha. Sedan pratar jag med barnet igen och lirkar lite till och överensstämmer berättelserna så görs ingen anmälan. Men skulle det vara fler saker samtidigt som att barnet har fel kläder för årstiden, kanske ofta kommer för sent etc skulle jag fundera ett varv till.

En grabb på våra barns skola hade fått ett blåmärke efter att ha lekt hemma. På skämt sa han i skolan nåt i stil med "ja, men det är bara pappa som slagit mig lite" och de är nu inne på sitt andra år av utredningar. Så man kan ju ha otur. 

Alltså jag blir ju rädd av attt läsa era berättelser. Har en sambo som älskar sarkasm och ironi och jag gillar själv den typen av humor. Vi är också väldigt aktiva och skogsmulliga och barnen kommer få klättra i träd och kravla över stock och sten. Vara ute så mkt som det går.

Ser bara framför mig hur den kombinationen kommer ge barn med en lätt ironisk humor och språk som har en del skrubbsår och hur vi blir anmälda av alla föräldrar och personal överallt och hela tiden.