• Anonym (Momtoqueer)

    Barnet är Queer, pappan vill inte acceptera.

    Vår tonåring har precis kommit ut, hen uttrycker även känsla av att vara "genderfluid". Jag (mamman) har inte så många tankar om detta utan det får vara som det vill med den saken. Pappan däremot upplever detta som väldigt konstigt och har även uttryckt att han plötsligt inte känner sitt barn, inte känner anknytning till sitt barn och kan inte ens prata om detta. Jag är helt stum av förvåning för de här homofobiska tankarna hade jag ingen aning om att han ägnade sig åt. Han är i övrigt en så himla fin person och totalt hängiven sitt barn. Ja tills nu då.


    Jag har försökt att snälltolka honom och nysta i vad det beror på. Han pratar om att han är rädd för vad som kan hända, att folk kan ge sig på barnet utifrån detta men kan inte utveckla mer kring sina känslor och tankar.

    Vi som föräldrar har inget att komma med här utan måste bara villkorslöst acceptera detta. När jag påtalar det vill pappa inte det, han kan inte säger han. När jag påtalar att vi kan söka hjälp för att prata om det vill han inte det heller.

    Jag är i chock och känner att det här kommer vara en dealbreaker för oss om han inte ändrar sig och det snabbt. Finns det någon som varit i liknande sits och kan komma med några råd? Tankar, erfarenheter? 

  • Svar på tråden Barnet är Queer, pappan vill inte acceptera.
  • Anonym (nja)
    Tukt skrev 2022-09-29 12:48:47 följande:
    När inte ens svaren du frågar efter duger, så blir det svårt att svara mer. Men det är å andra sidan inte min sak att försöka lära dig empati. Så jag tackar för "diskussionen".
    Du har inte svarat på mina frågor för jag frågade inte dig vad du tycker om queer rörelsen... jag frågade dig följande:

     Är det faktum att människor är gjorda av kött och blod per automatik ett detsamma som att de är befriade från kritik och ifrågsaättande?

    Vad är det som säger att just den individens känslor är viktigare än andras?

    Är att vara mer "utsatt" per automatik något som gör dig mer värd än andras känslor och gör dina känslor och behov viktigare än andras?

    Ska jag tolka dina undvika svar som att du helt enkelt inte har något svar på mina frågor eller helt enkelt vill svara på dem?
  • Emer66
    Anonym (nja) skrev 2022-09-29 14:00:30 följande:
    Ja du ser, även könsutredningar förhåller sig avvaktande och skyndar långsamt och ropar inte bara jaaaaaa, ska vi boka tid hos kirurgen nu?...

    Du kanske borde anamma deras avvaktande och pragmatiska syn på det istället för den lite naiva och känslobaserade "jag känner folk som är queer" varianten du verkar gå efter? 
     Läste du ens inlägget du kommenterade? Jag har nu skrivit upprepade inlägg om att det ska vara vårdens bedömning.  

    Sluta hitta på saker. 
  • Anonym (nja)
    Emer66 skrev 2022-09-29 14:37:47 följande:
     Läste du ens inlägget du kommenterade? Jag har nu skrivit upprepade inlägg om att det ska vara vårdens bedömning.  

    Sluta hitta på saker. 
    Samtidigt som du viftar med homofob kortet åt alla håll och kanterDrömmer
  • Emer66
    Anonym (nja) skrev 2022-09-29 14:44:15 följande:
    Samtidigt som du viftar med homofob kortet åt alla håll och kanterDrömmer
    Vad har det med vårdens bedömning av transpersoner att göra? 
    Homofob är inte en medicinsk diagnos. 
    Det behöver man knappast medicinsk utbildning för att avgöra om någon är homofob eller inte (eller transfob för den delen). 
  • Anonym (nja)
    Emer66 skrev 2022-09-29 15:50:00 följande:
    Vad har det med vårdens bedömning av transpersoner att göra? 
    Homofob är inte en medicinsk diagnos. 
    Det behöver man knappast medicinsk utbildning för att avgöra om någon är homofob eller inte (eller transfob för den delen). 
    Det behlvs ingen utbildning för att förstå att queer personer är varken mer eller mindre värda än någon annan och bör därför inte säbehandlas varken positivt eller negativt.
  • Anonym (Vaneföreställningar)

    Bra av pappan. Barnet ska ha vård för den mentala ohälsan.

    Och du kanske också skulle söka.... pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/2016237/

    Det finns två kön(med få medicinska jätteovanliga undantag) och man kan inte byta.  Sedan finns det mental ohälsa.

  • Emer66
    Anonym (nja) skrev 2022-09-29 23:31:17 följande:
    Det behlvs ingen utbildning för att förstå att queer personer är varken mer eller mindre värda än någon annan och bör därför inte säbehandlas varken positivt eller negativt.
    Ingen här har påstått att de SKA särbehandlas heller. 
    Sluta tramsa
     
  • Anonym (nja)
    Emer66 skrev 2022-09-30 00:56:12 följande:
    Ingen här har påstått att de SKA särbehandlas heller. 
    Sluta tramsa
     
    När man propagerar för att vissa personer inte får kritiseras eller ifrågasättas så propagerar man för positiv särbehandling.

    Sluta hyckla.
  • Emer66
    Anonym (nja) skrev 2022-09-30 11:01:46 följande:
    När man propagerar för att vissa personer inte får kritiseras eller ifrågasättas så propagerar man för positiv särbehandling.

    Sluta hyckla.
    Problemet är att att du tror att det är en åsikt. 
    Och åsikter får man absolut kritisera.  
    Men huruvida någon är transperson eller inte - är inte en åsikt. 
    Könsdysfori är en medicinsk diagnos och  ickebinär är något man ÄR.  Det är inte en politisk åsikt man diskuterar.  Det är inte som att ha olika åsikter om miljöpolitik eller skattefrågor. 

    Det är som att du skulle ifrågasätta om adhd, vänsterhänta eller rödhåriga personer existerar. 
    Att konstatera att de existerar och ska ha samma rättigheter som alla andra, är inte positivt särbehandling - bara för att du kanske inte tror gruppen existerar.  

    Exakt samma är det med transpersoner.  De är en grupp människor,  inte en åsikt. 
  • Tom Araya
    Anonym (Momtoqueer) skrev 2022-09-26 13:30:04 följande:
    Barnet är Queer, pappan vill inte acceptera.

    Vår tonåring har precis kommit ut, hen uttrycker även känsla av att vara "genderfluid". Jag (mamman) har inte så många tankar om detta utan det får vara som det vill med den saken. Pappan däremot upplever detta som väldigt konstigt och har även uttryckt att han plötsligt inte känner sitt barn, inte känner anknytning till sitt barn och kan inte ens prata om detta. Jag är helt stum av förvåning för de här homofobiska tankarna hade jag ingen aning om att han ägnade sig åt. Han är i övrigt en så himla fin person och totalt hängiven sitt barn. Ja tills nu då.


    Jag har försökt att snälltolka honom och nysta i vad det beror på. Han pratar om att han är rädd för vad som kan hända, att folk kan ge sig på barnet utifrån detta men kan inte utveckla mer kring sina känslor och tankar.

    Vi som föräldrar har inget att komma med här utan måste bara villkorslöst acceptera detta. När jag påtalar det vill pappa inte det, han kan inte säger han. När jag påtalar att vi kan söka hjälp för att prata om det vill han inte det heller.

    Jag är i chock och känner att det här kommer vara en dealbreaker för oss om han inte ändrar sig och det snabbt. Finns det någon som varit i liknande sits och kan komma med några råd? Tankar, erfarenheter? 


    Jag har bara läst din trådstart och min spontana reaktion är att man bör vara försiktig med att bekräfta barns tankar om att de är något annat än den pojke eller flicka de rent fysiskt är födda som.
    På senare år har det framkommit att det kan vara rent skadligt, då barn inte är mogna för ett sådant ställningstagande och kan lida svårt mentalt av det. Särskilt illa är det när man låtit minderåriga genomgå behandling för könsbyte.

    Tankarna om hur barnet ska fungera och bli bemött i samhället anser jag är fullt naturliga.

    Att inte kunna älska sitt barn p.g.a. detta är dock lite alarmerande.
  • Anonym (Vaneföreställningar)
    Anonym (Momtoqueer) skrev 2022-09-26 17:20:17 följande:
    I tonåren, mittemellan ish. 
    Dvs i värsta psykisk-ohälsa-hatar-min-kropp-stadiet. Gör det inte värre!!!!!

    Långt, men läsvärt. Ta dig tiden! lacroicsz.substack.com/p/by-any-other-name&utm_campaign=post&utm_medium=web&s=r
  • Anonym (nja)
    Emer66 skrev 2022-10-01 00:19:42 följande:
    Problemet är att att du tror att det är en åsikt. 
    Och åsikter får man absolut kritisera.  
    Men huruvida någon är transperson eller inte - är inte en åsikt. 
    Könsdysfori är en medicinsk diagnos och  ickebinär är något man ÄR.  Det är inte en politisk åsikt man diskuterar.  Det är inte som att ha olika åsikter om miljöpolitik eller skattefrågor. 

    Det är som att du skulle ifrågasätta om adhd, vänsterhänta eller rödhåriga personer existerar. 
    Att konstatera att de existerar och ska ha samma rättigheter som alla andra, är inte positivt särbehandling - bara för att du kanske inte tror gruppen existerar.  

    Exakt samma är det med transpersoner.  De är en grupp människor,  inte en åsikt. 
    Problemet är att du utgår ifrån att en ung person vet exakt vem den är och så babblar du på med det som grund och ur ett principiellt perspektiv. Fast en ung person vet ju sällan vem den är, ungdomen är ju precis det... försöka hitta sin identitet. Och det kan ju varierar fram och tillbaka många gånger tills personen hittat sin identitet. Och då är det ju extrem korkat att utgå från att en ung person vet exakt vem den är bara för att den säger det just idag...

    Likadant med ditt adhd exempel, för att utgå ifrån att en person har adhd så måste man ju först göra en utredning och fastställa att det verkligen är så. Först DÅ kan man påstå att personen har adhd och utgå ifrån det. Men INNAN dess så ska man ju absolut inte göra det och ja det finns faktiskt all anledning att ifrågasätta om det verkligen är så tills det är utrett.

    Och som det vore nog så blandar du även ihop om att VARA ickebinär får ifrågasättas eller kritiseras....och.... om ickebinära människor får kritiseras. Jag tror att ingen här ifrågasätter en människas rätt att VARA vad den vill. Alla är fria att välja vad de vill vara. MEN de är ju inte de enda människorna i universum och alla andra runt omkring dem är fria att känna och tänka vad de vill om dem. Ickebinära är ju inte ensamma i välden om att ha känslor och åsikter, det är något alla människor har. 

    Så oavsett vad vi tycker om pappans reaktion så HAR han faktiskt all rätt att tycka och känna precis vad han vill kring sin sons dilemma. Pojken har inte ensamrätt över hela familjens känslor och åsikter.
  • Anonym (ti)
    Anonym (XXX) skrev 2022-09-27 08:59:51 följande:
    Konstigt fokus, i så fall. Om något av mina barn hade det här, så skulle jag skita i pappan tills vidare, och lägga alla mina krafter på att barnet ska få hjälp. Och då INTE på någon klinik som "bekräftar" hans/hennes känsla, utan tvärtom. Kanske en bra, karismatisk pastor i en frikyrka kan prata honom/henne till rätta?

    Du kan inte bestämma ÅT din man vad han får tycka i olika moraliska frågor. Han är en vuxen människa och bestämmer det själv.
    Allvarligt?! En pastor i en frikyrka?! Herre jävla gud..

    Är det bättre med lite hjärntvätt ala Livets Ord än att bara acceptera folk som de är, oavsett om det är något övergående eller inte?

    Och du ska snacka om indoktrinering..
  • Anonym (Blir så bedrövad)

    Lite intressant ändå att det pågår en trend att man kan byta kön och kräva att andra kallar en för det nya könet som man bestämt att man är. MEN, tycker samma människor som går med på detta att man KAN byta etnicitet/geografiskt ursprung?

    *Jag är förvisso vit europé, men jag KÄNNER mig faktiskt som en asiat född i Kina. Så det så.*

    Det skulle inte ses på med så blida ögon eller hur? Byta biologisk uppsättning från en dag till en annan? 
    Eller ålder! 
    *Det må stå här i mitt pass och mitt födelsebevis att jag är 17 år, men jag IDENTIFIERAR mig som en 20-åring och kräver ingång på systemet. Så det så!*

    Är det lika okej? 

Svar på tråden Barnet är Queer, pappan vill inte acceptera.