Anonym (Kim) skrev 2022-12-01 08:42:02 följande:
Du är för feg som inte vågar gå I terapi. Du har ju ett beteende som är rätt stört. Gå till botten med det istället. Det är bara du som kan välja och bestämma dig. Du är rätt svartvit i ditt tänk. Bra du lägger droger på hyllan. Att ge dig själv ett vitt år funkar inte. Du måste lösa dina problem inifrån. Det är trots allt lättare för dig att stanna kvar på den plats du är än att ta tag i det. Var ser du dig om fem år? Står du och stampar på samma frustrerande plats? Troligen för du vill eg inte ha någon förändring. För den förändring du tror att du måste välja är inte lockande nog. Det ligger ett stort jobb framför dig där samtal är en mycket viktig del. Att prata är en sak, men att lyssna, förstå och göra insikter är något annat.
Jag är inte för feg. Men det finns inget som någon kan säga till mig som skulle få de positiva fördelarna som jag fick under drogen till mig som normal.
Men om jag är för feg så är du isåfall blind. Jag började LEVA för första gången med drogen. Jag törstade efter kunskap och jag tränade och jag klarade gå till arbetet och jag blev inte osams med folk. Hur kan detta vara något dåligt?
Att säga till någon att ett vitt år inte skulle räcka, innan personen har påbörjat det fullt ut (ja den illigala drogen har jag lagt ner med men försöker ändå dricka alkohol fast jag har svårt för det) Är ju inte lite taskigt att slå undan fötterna sådär redan innan.
O du vet inte vad jag har varit med om. Det handlar inte om att jag behöver sitta o samtala utan för att jag ska kunna leva som normal o börja leva så behöver en person dö först. Men det kommer jag få vänta många år på tills den gör det. Men först då kan jag äntligen andas ut o sen börja arbeta på mig själv. Men det går inte när personen kliver in i mitt liv gång på gång och fortsätter sin psykiska misshandel efter att ha utsatt mig för sånt extremt våld att jag fick komplex ptsd redan som barn.
Har försökt ta hjälp av sjukvården (som du antagligen missade att läsa) Men det funkar inte. O svaga histamin tabletter funkar inte. Möjligtvis hade det funkat om jag fick starkt akut ångestdämpande att ta vid behov, men det får man ju inte.
De tabletterna som man får ifrån sjukvården ÄR ETT HÅN emot sin egna person.
De kanske fungerar för folk som levt svenssonlivet och hamnar i en mindre depression, men det fungerar inte för någon som utvecklade selektiv mutism som barn och innan det t om fick problem med andningen p ga psykiska traumatiska händelser. Hjälpen är otillräckligt för mig inom svensk vårdcentral.
O sen att jag har varit stark nog till att utveckla ett person av mig själv som får andra att bli glada och ser upp till mig gör inte saken lättare när man ber om att få hjälp. Då heter det "men du mår ju bra, så detta är sista gången vi ses nu". Nej jag mår inte bra bara för att jag är trevlig mot folk som inte trampar mig på tårna.
Prata.. vad fan hjälper det? Har pratat med bup, har varit på psyk, har varit hos psykologer på vårdcentral, Likaså på beroendeklinik, har pratat o pratat med en anhörig. Ingenting hjälper att få mig må bättre för det.
Ingenting får mig att klara av att göra saker regelbundet. Som barn försvann jag ut i tomma intet med tankar o blick. Så pass mycket att jag inte ens hörde när någon stod bredvid mig o sa mitt namn utan reagerade först när de knackade mig på axeln. Som vuxen sitter normal sitter jag som ett jävla dräglande missfoster o stirrar på familjeliv o flashback till ingen nytta!
Försöker gå ut o springa men det blir bara kortare promenader, medans på drogen så drog jag ut o sprang 8 km utan problem.
Så nej, jag är inte feg. Jag har utforskat möjligheterna o jag möter aldrig någon på min nivå eller som kan förstå mig förutom nära anhöriga emellanåt då. T om den anhöriga har brutit kontakten med den som gjorde mig så brutalt illa som barn fast den har en närmare relation till den personen än till mig.
Fast den personen som jag har kontakt med kan vara väldigt knepig o på drogen så kunde vi äntligen kommunicera, t om skratta. Som normal så är jag bara lättirriterad och blir väldigt lätt arg och vill inte ha kontakt med personen då den ökar på min ångest än mer då den vägrar erkänna att hen har fel när hen har fel, vilket är väldigt ofta faktiskt.
Det fanns självklart en nackdel med drogen o det var att korttidsminnet försämras enbart för en kortare period (under brukandet) men det kanske även var vad jag behövde för att inte gå o fastna i detaljer och gå o bygga upp min ilska än mer. När man inte brukar mer så kommer korttidsminnet tillbaka igen så ingen skada skedd någonstans! Tvärtom!
Jag LEVER TACK VARE DEN DROGEN, men det kanske du missade också att läsa? Du är en sån som bara läser vad du vill se förstår jag.
