Hjärtekrossat

Nej du har helt missförstått syftet med mina inlägg. Det handlar inte om MINA känslor och behov utan jag skriver objektivt om TS och om hur människor fungerar i allmänhet, hur förälskelse kan uppstå generellt hos människor som är i TS situation. Vet inte om det finns någon statistik på hur ofta rebound-relationer håller men det kan inte vara en hög procentuell siffra. Det är inget som måste normaliseras för det är redan så det mänskliga sinnet fungerar, det är lättare att fly in i en ny förälskelse istället för att göra upp med den gamla relationen eller sig själv. Inte något jag önskar eller vill främja snarare tvärtom, men jag förklarar. För TS egen skull och för hennes älskares, och inte minst hans frus skull, är det bra om hon kan se nyktert på situationen och kalla en spade för en spade, och sluta med hopplösa fantasier och drömmar som i förlängningen bara kommer att skada henne själv - och älskarens fru och barn om hon envisas med att hoppas att deras relation ska ta slut för att hon ska få det hon vill ha (på bekostnad av frun som ju då förlorar sin make och trygghet). Jag säger ju att TS måste först landa i sig själv och avsluta den relation hon just tagit sig ur, emotionellt och praktiskt, sedan kan hon träffa en ny singelmänniska och njuta av en himlastormande förälskelse med gott samvete, håller du inte med om det?

Nej alla människor fungerar inte så, alla springer inte runt och bedrar sin partner, vissa gör så, andra avslutar sina relationer INNAN de inleder ny, alla människor använder inte andra som verktyg för att tillfredsställa sina egna behov. Vissa gör så, andra försöker se det från båda sidor och tar även hänsyn till andras känslor och behov.

Är man trasig efter en reparation så är det betydligt mer etiskt att vänta med att inleda nya relationer tills man läkt klart än att använda andra människor som förbrukningsvaror (plåster). Och om man nu absolut måste ge sig in i en ny relation så är det bra om man är ärlig med vad man är ute efter med den andra och inte ge andra falska förhoppningar.

Men den här tråden handlar inte om alla dessa relationer som avslutas i harmoni och utan otrohet för visst det gör de allra flesta, även mina egna med ett par få undantag. Men just denna TS handlar om en gift kvinna som inleder en relation med en annan gift man och nu är ledsen för att hon förlorat sitt livs stora kärlek, som då inte är mannen hon varit gift och fått barn med utan en bekant hon vänstrat med några månaders tid.

Om du själv aldrig har varit i den situationen eller har empati nog att leva dig in i det, vad gör du då här och vad tycker du själv att du konstruktivt kan bidra med? Eller är du bara här för att tala om för oss andra svaga själar att otrohet är fel och förkastligt? För att själv känna dig lite bättre, på bekostnad av andra kanske? ;) 

Jag försöker ju förklara exakt samma sak som du säger, att det är bättre för TS att läka först och sedan söka en ny relatio. Skillnaden mellan dig och mig är att jag talar utifrån egen erfarenhet av att vara en svag mänsklig felande människa som har inlevelse och förståelse för varför TS känner och agerar som hon gör, medan du enbart dömer alla icke-perfekta som inte blir ihop och gör slut på redigt kristet vis. Och sedan anklagar du mig för att vara empatilös dessutom, oh the irony.

P.S. googla rebound så ser du att det är ett vedertaget begrepp dvs inget jag själv hittat på. Och jag har aldrig påstått att "alla" är otrogna eller förälskar sig på nytt innan man kommit över sin gamla relation helt, men det är definitivt vanligt förekommande, i alla kulturer och genom mänsklighetens historia. TS är helt garanterat varken den första eller den sista.

Har själv blivit väldigt hånad här på FL när jag skrev om min olyckliga kärlek. Det verkar vara FL i ett nötskal. Empati och förståelse lyser med sin frånvaro.

Nä den handlar om det vanliga... en person som vill få sina mindre bra val bekräftade genom sympatier och medhåll från andra. 

Nej det gör du väl inte...du uppmanar ju TS att skaffa sig en rebound Det är ju absolut inte att läka först och inleda nya relationer sen, eller hur?

Ja ibland kan en rebound faktiskt vara bra om man bara är medveten om vad det är och helst inte lurar en annan stackare att det är något mer seriöst. Det är en kortsiktig lösning som känns bra för stunden men icke desto mindre kan det hjälpa TS att få lite distans och komma över den här hopplösa förälskelsen i en gift man. Det måste som sagt inte innebära något utnyttjande åt något håll, eller jo ett ömsesidigt utnyttjande är det ju då om man nu måste kalla sex utan löften om äktenskap och livslång trohet för utnyttjande (jag förstår om det är den syn ni har på tillfälligt sex i din frireligiösa sekt). Men fördelen som tjej är att det knappast är svårt att hitta killar som gärna ställer upp för att ligga och inget annat, det är bara att gå ut med soporna typ. Sedan har jag också haft rebounds som absolut varit känslomässigt närvarande relationer. Vi har gett varandra tröst, närhet, ömhet och vänskap, men vi har varit ärliga med att vi inte är ute efter något seriöst och inte förväntat oss något livslångt tillsammans heller. Men för stunden har vi absolut haft glädje av varandras sällskap och det har stärkt mitt/hans självförtroende. För jo jag har också varit rebound själv dvs jag har varit tröstfilten åt en kille som nyligen kommit sårad ur en relation. Glad att jag kunnat hjälpa till, och lite mys och sex har jag fått själv på köpet.

Jag är den där procenten som blev tillsammans med den jag lämnade min man för, och han lämnade sin fru. Vi körde med öppna kort till våra respektive och lät det ta tid. Kan säga att det inte var lätt alla gånger men det var det värt. Har ni bestämt att ni ska ha 0-kontakt i 2 månader och sen höras eller? Vad säger han, varför lämnar han inte? 

Alltså att ha en rebound kan vara en del av läkandeprocessen. Har du levt i ett kärlekslöst destruktivt förhållande där din självkänsla blivit mosad kan det vara befriande att träffa en eller flera partners och få sitt sexuella värde bekräftat och lära sig njuta av sin egen kropp igen. Sedan måste man förstås ta tag i de verkliga problemen också, en rebound är ju att fly, som att dricka en flaska vin eller dränka sig i jobb. Hjälper för stunden, inte hållbart i längden.

Sedan när man läkt och har gått vidare kan man träffa en ny partner och satsa på det om man vill. Men "köp" inte första bästa, det är väl inte så sannolikt att det råkar vara just grannen eller kollegan eller killen på träningen som i TS fall som är Den Rätte och den stora kärleken, han råkade bara finnas tillgänglig just när du var svag och behövde tröst. Kan vi enas om att vi tycker lika om det?

Återigen samma egoistiska JAG syn på det hela. Jag förstår att det kan säkert vara jättekul och jättebra för en själv att använda andra människor som plåster för att sen slänga dem o soptunnan när man läkt klart... men min poäng är att DEN ANDRA personen (OBS! den andra personen inte TS själv) kanske inte tycker det är så trevligt att bi använd som plåster och slängd i soporna?

Är det verkligen så himla svårt att se saker från andras perspektiv och inte bara sin egen, tänka på andra människors känslor och behov oxå, inte bara sina egna?

Har du ens brytt dig om att läsa vad jag skrev?
Det måste inte innebära ett utnyttjande bara för att man har en mer eller mindre tillfällig eller mindre dödsseriös relation med en annan människa. Båda kan faktiskt vara med på noterna, att man njuter av varandras sällskap här och nu, och ingen av parterna drömmer om att gifta sig och skaffa barn - om man är öppen och ärlig med vad man vill och inte vill.

Om den ena är verkligen förälskad och den andra bara vill leka och lurar den förälskade att han/hon också vill mer, ja då utnyttjar man, men det är inte det jag förespråkar utan snarare frivilligt sex mellan två människor som inte ger varandra löften om en framtid, men det kan vara värdefullt och fint för det.

Vår brist i kommunikationen kanske en generationsfråga, jag misstänker att du är äldre än jag och kanske uppvuxen med andra värderingar, eventuellt har du frireligiös bakgrund i ett slutet och strängt hållet samhälle där sex utanför äktenskapet är en stor synd och alla kvinnor eller män som har frivilligt sex utan löfte om ett liv tillsammans blir utnyttjade!

Det beror på hur ärlig du är med dina intentioner med den andra personen.... om du låter den andra tro att du vill ha en seriös och långvarig relation trotts att du bara vill läka lite och senare ersätta personen med någon du verkligen vill ha så är det absolut ett utnyttjande för personen kanske drömmer om en framtid med dig och då låter ju du medvetet personen tro det för att det passar dina syften. Om du däremot är tydligt från början med att det bara är en rebound tills du läkt så är det inte det. För du vet ju båda vad man ger sig in i.

Att prata om frivillig sex är irrelevant, jag utgår ifrån att vi pratar om relationer och frivillig sex, inte slaveri och våldtäkt.

Jag tror inte det handlar om ålder, ärlighet och respekt för andras känslor är lika viktigt idag som för 50 år sen, ingen gillar att bli manipulerad och behandlad som gårdagens sopor. Dock har samhället idag blivit väldigt duktigt på att få egoism och ren svineri att låta lite finare genom att kalla det för lite ballare namn, helst med engelskt klang....men det betyder inte att det blir mer etiskt för det.

Angående dagens samhälle så är den lite av en motsägelse, alla är så himla lättkränkta snöflingor och man får knappt öppna munnen utan att någon känner sig kränkt eller kränt å andras vägnar och tror sig vara humanister samtidigt som alla springer runt och tror att just deras rättigheter och behov är så mycket viktigare än alla andras vilket inte alls är humanism utan egoism. 

Jag tycker etik borde införas som obligatoriskt ämne i skolan för det verkar råda oerhört stor förvirring kring etik och moral, jag menar när folk står och tar selfies eller filmar olyckor och lägger ut i sociala medier istället för att hjälpa de drabbade så är det ju nåt som gått jääääävligt fel.

Jag är på 23 år ihop och helt lycklig i mitt "rebound"- förhållande så ibland är det faktiskt så det ska bli, oavsett olyckskorparna som kraxade över oss i början.

Tiden kommer göra det enklare.

jag hade en kortformens med en gift man nyligen. Och kände liknande. Alla tankar gick till honom, jag kunde inte fokusera på jobbet, ingen matlust,.. det låg på mig om vi skulle fortsätta. Men jag lyckades lägga band på mig. Nu har det gått 1 månad och han försvinner mer och mer från mig., nu ifrågasätter jag senare hur jag kunde känna så intensivt. 

tiden läker. Hörda ut i 2 månader så kan ni nog båda fatta ett sundare beslut

Min exman lämnade sin fästmö för mig, även om vi faktiskt inte hade inlett en relation då. Dvs inga kyssar, kramar eller sex. Bara samtal.
Tiden innan han gjorde slut på den relationen var hemsk. Efteråt också eftersom jag var rätt att han skulle ångra sig. Eller lämna mig för nästa osv.
Det gjorde han inte.
Ibland händer det. Inser också att han inte skulle ha fortsatt med henne oavsett.

Då kommer du bli besviken, att läsa etik som ämne i skolan går nämligen inte ut på det som du verkar efterfråga...