Räcker inte till för min gamla mamma...

Din pappa är inte med i bilden? Har du inte syskon som kan engagera sig?

Har din mamma någon hjälp idag? Om inte så kontakta en biståndshandläggare i din kommun och diskutera vilket stöd din mamma behöver, god man, hemtjänst, städning?

Vad är det hon behöver hjälp med och hur ofta?
Hur gammal är hon och hur gammal är du?
Demens, är det en riktig diagnos eller du som satt?

Jag känner igen mig, jättejobbigt när man aldrig bara kan umgås för varje gång vi syns blir det en massa arbetsuppgifter till mig. Min mamma är lätt dement. Att flytta till hem är otänkbart för henne, min pappa fick till slut flytta till hem , han var både dement och sjuk och det funkade inte att bo hemma, men han dog efter drygt två veckor på hemmet och det gav verkligen inget bra intryck. Se till att din mamma får en demensdiagnos om hon är dement, då kan du lättare få godkänt för fler hemtjänsttimmar.

Hon hade ju inte klarat sig utan anhöriga så då har hon rätt till hjälp. Allt ska inte läggas på anhörigas axlar vilket de alltid försöker. Bråka med myndigheter och kräv hjälp!

Jag höll på att braka ihop helt när min mamma blev sjuk. Ge dig inte!

Att okynneshandla och trassla till det med teknik är dock inget som ger hemtjänst...

Det skulle nog vara bra för er båda om hon kunde få en god man som tar hand om ekonomin. Då slipper du oroa dig för den biten. Tror du att hon kan tänka sig att ansöka om det? 

Om hon strular med spis och sånt, kan hon få anpassningar i hemmet så som spisvakt och annat som gör att du kan släppa oro för brand till exempel. 

Om hon ringer/smsar dig hela tiden så kanske ni kan försöka få till att hon får tillsynsbesök av hemtjänsten nån gång om dagen. Då vet du att någon ser till henne i varje fall.  

Kolla om det finns anhörigkonsulent eller liknande i kommunen som du kan kontakta. De brukar vara jättebra med information, råd och tips. Ibland finns det stödgrupper också.

I slutändan brukar det bli en period av misär innan personer med demens kommer in på ett boende. Jag tycker det hör mer till ovanligheterna att de anhöriga har upplevt en någorlunda harmonisk process. De brukar snarare gråta och behöva tala ut om sina helvetesår innan mamma/pappa till slut fick komma till ett boende.  

Nej precis och nu var det ju inte bara det..

Vad mer? Råkar förstöra saker ibland är knte heller en orsak.
Dumt att ge TS falska förhoppningar.

Ja, så var det för mig, sen blev det tyvärr ännu sämre eftersom boendet inte var bra. Det är inte lätt att bli gammal och det är inte lätt att vara anhörig.

Känner igen mig väldigt väl. Tufft att vara anhörig. Innan boendeplats på demensboende behövde vi anhöriga komma minst en gång om dagen trots att hemtjänsten hade maxat sin omvårdnad. Hemtjänsten var dessutom helt värdelösa. Skamligt dåligt. hemtjänsten förstörde mer än den dementa. vissa klarade inte av att koka lägg eller brygga kaffe. Mer än en gång fyllde kaffe i vattenbehållaren och bryggaren i stort sett blev förstörd. 

Försök få till ett möte med vårdplaneringen / koordinatorn på hemtjänsten. Först av allt börja försök få mer hemtjänst stöd. Att de mer frekvent. Sen vill du att de måste påbörja en demensutredning. Är hon eller har tidig demens kommer hon inom tid få flytta till ett demensboende. Vanliga äldreboenden får man inte flytta till innan strax innan man dör när man varken kan röra sig eller fungera i hemmet. Demens är det ?bästa? kortet att få hjälp för äldre överhuvudtaget. 

Jadu, du är verkligen inte ensam och jag förstår din frustration. Man blir verkligen dränerad på energi.

Som det har påpekats tidigare så kontakta kommunens biståndshandläggare, in med hemtjänst. Tillsammans med biståndshandläggaren bestämmer ni hur ofta och vad hemtjänsten ska göra. Kanske är situationen så att din mamma behöver komma till ett korttidsboende för lite utredning och för att avlasta dig ett tag.

Starta också en demensutredning om din mamma inte redan har gjort en sådan. Hemtjänsten har ju kontakt med hemsjukvården och de kan be en sjuksköterska göra ett besök, sjuksköterskan kan också ta med sig en doktor.

Jag har gått igenom alla dessa steg, det är tur så jag har syskon så vi har kunnat dela upp uppgifterna rätt så väl. Är man ensambarn så blir det lite kämpigare. Det finns många på FL som har erfarenhet att dela med sig av så berätta gärna hur det går för dig.

Min mamma behöver också rätt mycket hjälp. Hon har ingen demens och är bara 75 år. Men kan inte hantera bank id, så behöver hjälp med räkningar, byta däck på bilen, städning (hon städar hjälpligt själv men varje gång jag är där passar jag på). Hon går långsamt, sliten kropp, svårt att röra sig, allt blir då ett stort projekt. Tyvärr är det ju så att gör jag inte detta blir hennes liv misär rätt snart. Vi har inte det välfärdssamhälle vi en gång hade. Vill de inte själva få en diagnos för exempelvis demens (det är väldigt svårt för många att acceptera) så är det kört. För hemtjänst, äldreboende etc behövs anhöriga som krigar. Jag tänker att jag minst måste besöka min mamma en gång i veckan men shit vad det är tufft att få till. Har inget råd eller tips bara att du inte är ensam och trots att din mamma kanske inte säger det gör du hennes liv en miljon gånger bättre. 

Bra inlägg.
För min del var det morfar, men med mamma som enda barnet och jag som enda barnbarn så blev det mycket att böra innan han fick hjälp.

Hoppas det löser sig TS, känner med dig.

Du gillar inte att läsa eller? Läs ordentligt. Tröttsamt att behöva förklara..

Vad står det mer? Som TS, inte andra, skrivit.

Demens! Kolla upp det för du verkar ligga i riskzonen själv..