När kunna lämna till pappan
Hur gammal bör barnet vara för att kunna lämna bebis med sin pappa knappt 4 timmar tar flaska så mat inga problem.
-
-
Svar på tråden När kunna lämna till pappan
-
Jag tycker det är rätt naturligt att barnet är mest med mamman i början. Så det ska vara. Jag har anledning att tro att naturen tänkt det så också. Bröstens funktion kan väl inte enbart vara att titta på?Anonym (Wtf) skrev 2022-12-09 08:04:03 följande:
Från dagen det föds? Vad är det ens för fråga? Det hela insinuerar att mamman på något sätt är viktigare eller oumbärlig för barnet och så är det inte. Barnet behöver trygg anknytningsperson och det både kan och bör vara även fadern till barnet, inte endast mamman. Kvinnor som tänker annat får själva skylla sig för den situation de riskerar att skapa - att barnet vägrar vara hos pappan eller någon annan än henne och att allt eller större delen av ansvaret och jobbet kring barnet hamnar på henne. Inte bara under spädbarnstiden utan hela uppväxten. Pappan måste släppas fram till sitt eget barn, anknytning mellan honom och barnet måste ske från start och vanan att vara en lika delaktig och ansvarstagande förälder skapas med en gång. Fäder som inte vet hur de ska ta hand om sina egna barn, för att de aldrig fått göra det, är ju tyvärr inte särskilt ovanligt. Sen klagar mamman på att allt ansvar hamnar på henne, att hon måste förklara/skriva listor etc till mannen hur han ska göra, att hon blir ?projektledare? kring barnen. No shit. Som sagt, kvinnor som själva skapar en sån situation genom att vägra släppa fram andra och tro sig vara viktigast får skylla sig själva. Gäller för övrigt också i relation till mor- farföräldrar och andra nära anhöriga. Vägrar man släppa fram dem att anknyta till och lära sig ta hand om sina egna barnbarn från start ska man inte bli förvånad när den rätta relationen för att de ska kunna och vilja passa och ha en varm och nära relation inte uppstår senare heller.
Fick höra att jag inte gjorde något hemma av mitt ex. att jag inte tog hand om barnen. Sen skiljde vi oss. Nu är det i praktiken enbart en unge som inte flyttat in hos mig på heltid, han vill men är för liten för att bestämma själv. -
Att ta hand om en nyfödd är mer än att bara amma. Ammar mamman så tar pappan/den andra föräldern barnet när barnet inte äter. Den andra föräldern kan byta blöja, gosa, bära i bärsjal, bada, sjunga för, leka med och allt annat man gör med en bebis utom just att amma då. Jag ammade själv och det var inget som helst hinder för att skapa jämställt föräldraskap och lika stark anknytning till båda föräldrarna från start (och till morföräldrarna också, för den delen).Friger skrev 2022-12-09 08:24:42 följande:Jag tycker det är rätt naturligt att barnet är mest med mamman i början. Så det ska vara. Jag har anledning att tro att naturen tänkt det så också. Bröstens funktion kan väl inte enbart vara att titta på?
Fick höra att jag inte gjorde något hemma av mitt ex. att jag inte tog hand om barnen. Sen skiljde vi oss. Nu är det i praktiken enbart en unge som inte flyttat in hos mig på heltid, han vill men är för liten för att bestämma själv. -
Friger skrev 2022-12-09 08:24:42 följande:Jag tycker det är rätt naturligt att barnet är mest med mamman i början. Så det ska vara. Jag har anledning att tro att naturen tänkt det så också. Bröstens funktion kan väl inte enbart vara att titta på?
Fick höra att jag inte gjorde något hemma av mitt ex. att jag inte tog hand om barnen. Sen skiljde vi oss. Nu är det i praktiken enbart en unge som inte flyttat in hos mig på heltid, han vill men är för liten för att bestämma själv.Ja, om mamman ammar får barnet en starkare anknytning till henne i början, men det är ju just för att det är hon som ger mat. Om pappan matar från början får barnet samma relation till honom.
-
Aliona skrev 2022-12-09 08:42:30 följande:Att ta hand om en nyfödd är mer än att bara amma. Ammar mamman så tar pappan/den andra föräldern barnet när barnet inte äter. Den andra föräldern kan byta blöja, gosa, bära i bärsjal, bada, sjunga för, leka med och allt annat man gör med en bebis utom just att amma då. Jag ammade själv och det var inget som helst hinder för att skapa jämställt föräldraskap och lika stark anknytning till båda föräldrarna från start (och till morföräldrarna också, för den delen).Anonym (VvV) skrev 2022-12-09 08:53:11 följande:
Ja, om mamman ammar får barnet en starkare anknytning till henne i början, men det är ju just för att det är hon som ger mat. Om pappan matar från början får barnet samma relation till honom.
Och barn är uppenbarligen olika också! :) Min man bytte blöjor, gosade, var ensam med barnet mm men det gjorde ingen skillnad. Det var jag som var tryggheten i början. Det vände i samma veva som jag slutade helamma. -
Jag är inte så mycket för jämställt föräldraskap. Ser gärna att mamman tar huvudansvaret för den biten.Aliona skrev 2022-12-09 08:42:30 följande:Att ta hand om en nyfödd är mer än att bara amma. Ammar mamman så tar pappan/den andra föräldern barnet när barnet inte äter. Den andra föräldern kan byta blöja, gosa, bära i bärsjal, bada, sjunga för, leka med och allt annat man gör med en bebis utom just att amma då. Jag ammade själv och det var inget som helst hinder för att skapa jämställt föräldraskap och lika stark anknytning till båda föräldrarna från start (och till morföräldrarna också, för den delen).
Jag är också av den uppfattningen att mammor i början känner större kärlek för den nyfödda än pappor. Men det är inget jag kan bevisa. Bara en personlig reflektion. -
Det blir ju så om pappan inte tar ansvar för eller engagerar sig i barnet utan lämpar över den biten på mamman. Jag hade inte heller älskat ett barn jag från start bestämt mig för att inte ta ansvar för.Friger skrev 2022-12-09 09:01:17 följande:Jag är inte så mycket för jämställt föräldraskap. Ser gärna att mamman tar huvudansvaret för den biten.
Jag är också av den uppfattningen att mammor i början känner större kärlek för den nyfödda än pappor. Men det är inget jag kan bevisa. Bara en personlig reflektion. -
Min sambo var ensam med dottern när hon var sju veckor, jag var borta i nio timmar. Hon åtur fflaska och var nöjd och glad hela tiden. Jag helammar och han som pappa har tagit ansvar ifrån början, inte över hushållssysslor men över hennes omvårdnad så mycket han kunnat.
-
Då är vi olika. Har många strängar på min lyra. Har donerat och hjälpt barnlösa. Har flera barn ute i världen. Älskar de barnen men tar inte hand om de alls. Några träffar jag lite då och då, men mer än så är det inte.Anonym (VvV) skrev 2022-12-09 09:23:43 följande:Det blir ju så om pappan inte tar ansvar för eller engagerar sig i barnet utan lämpar över den biten på mamman. Jag hade inte heller älskat ett barn jag från start bestämt mig för att inte ta ansvar för.
En gaspedal har mer än två lägen. Det är inte antingen eller. En fördelning kan vara 70-30 exempelvis. -
För min man var det självklart att vara delaktig från början. Kanske för att vi fick två på en gång? Jag gjorde mer, men han kunde liksom inte lämpa över allt på mig. Ammande var det enda han inte gjorde. Men han matade barnen från start. Vi körde med både amning och ersättning. Jag hade helammat om jag hade kunnat, men det blev för jobbigt med två.
Men även om alla gör olika, förstår jag att många reagerar på TS fråga. Det finns ingen ålder när barn kan vara själva med sina pappor. Lever man tillsammans, bör de kunna vara det från start. Sen om det bara blir t ex två timmar i taget för att mamman helammar, är ju en annan sak. -
Det är inte kvinnan/mammans ansvar att pappan ska ta ansvar för barnet och skapa en relation till barnet eller till någon annan människa. Hon har inte ansvar för hans föräldraskap. Det är lätt att lägga ansvar och skuld på en annan för sina handlingar. Pappor borde istället ta ansvar över barnet.Anonym (Wtf) skrev 2022-12-09 08:04:03 följande:
Från dagen det föds? Vad är det ens för fråga? Det hela insinuerar att mamman på något sätt är viktigare eller oumbärlig för barnet och så är det inte. Barnet behöver trygg anknytningsperson och det både kan och bör vara även fadern till barnet, inte endast mamman. Kvinnor som tänker annat får själva skylla sig för den situation de riskerar att skapa - att barnet vägrar vara hos pappan eller någon annan än henne och att allt eller större delen av ansvaret och jobbet kring barnet hamnar på henne. Inte bara under spädbarnstiden utan hela uppväxten. Pappan måste släppas fram till sitt eget barn, anknytning mellan honom och barnet måste ske från start och vanan att vara en lika delaktig och ansvarstagande förälder skapas med en gång. Fäder som inte vet hur de ska ta hand om sina egna barn, för att de aldrig fått göra det, är ju tyvärr inte särskilt ovanligt. Sen klagar mamman på att allt ansvar hamnar på henne, att hon måste förklara/skriva listor etc till mannen hur han ska göra, att hon blir ?projektledare? kring barnen. No shit. Som sagt, kvinnor som själva skapar en sån situation genom att vägra släppa fram andra och tro sig vara viktigast får skylla sig själva. Gäller för övrigt också i relation till mor- farföräldrar och andra nära anhöriga. Vägrar man släppa fram dem att anknyta till och lära sig ta hand om sina egna barnbarn från start ska man inte bli förvånad när den rätta relationen för att de ska kunna och vilja passa och ha en varm och nära relation inte uppstår senare heller.
-
Vet ungefär hur det är att ta hand om barn. Har gjort det i snart 24 år.Aliona skrev 2022-12-09 08:42:30 följande:Att ta hand om en nyfödd är mer än att bara amma. Ammar mamman så tar pappan/den andra föräldern barnet när barnet inte äter. Den andra föräldern kan byta blöja, gosa, bära i bärsjal, bada, sjunga för, leka med och allt annat man gör med en bebis utom just att amma då. Jag ammade själv och det var inget som helst hinder för att skapa jämställt föräldraskap och lika stark anknytning till båda föräldrarna från start (och till morföräldrarna också, för den delen).
Lyckas av någon anledning hitta de tjejer som direkt efter separationen direkt hittar en ny kille och släpper barnen vind för våg.
Blev nyligen sittande med tre barn vars mamma mer eller mindre struntar i dem för sin nya kärlek. Ironiskt nog andra gången i livet det sker.
Jämställdhet i all ära. -
Ett barn i min närhet lämnades både utan mamma och pappa de första timmarna, blev omhändertagen av personal på neo. Pappan kom sen dit och tog hand om barnet i några timmar innan mamman kunde ta sig dit.
Även min kompis var ensam med sitt barn de första timmarna, då mamman låg på operation. -
Vadå jämställdhet i all ära? Det är motsatsen till jämställdhet att dumpa sina barn på den andra föräldern när det inte passar längre.Friger skrev 2022-12-09 11:20:05 följande:Vet ungefär hur det är att ta hand om barn. Har gjort det i snart 24 år.
Lyckas av någon anledning hitta de tjejer som direkt efter separationen direkt hittar en ny kille och släpper barnen vind för våg.
Blev nyligen sittande med tre barn vars mamma mer eller mindre struntar i dem för sin nya kärlek. Ironiskt nog andra gången i livet det sker.
Jämställdhet i all ära. -
Prata för dig själv.Friger skrev 2022-12-09 09:01:17 följande:Jag är inte så mycket för jämställt föräldraskap. Ser gärna att mamman tar huvudansvaret för den biten.
Jag är också av den uppfattningen att mammor i början känner större kärlek för den nyfödda än pappor. Men det är inget jag kan bevisa. Bara en personlig reflektion.
jag vaknade ständigt och lyssnade för att säkerställa att sonen andades. Kärleken var direkt och knockade mig helt. Tror de flesta känner så, kvinna som man när det rör ens egen avkomma -
+1Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2022-12-09 09:58:34 följande:
För min man var det självklart att vara delaktig från början. Kanske för att vi fick två på en gång? Jag gjorde mer, men han kunde liksom inte lämpa över allt på mig. Ammande var det enda han inte gjorde. Men han matade barnen från start. Vi körde med både amning och ersättning. Jag hade helammat om jag hade kunnat, men det blev för jobbigt med två.
Men även om alla gör olika, förstår jag att många reagerar på TS fråga. Det finns ingen ålder när barn kan vara själva med sina pappor. Lever man tillsammans, bör de kunna vara det från start. Sen om det bara blir t ex två timmar i taget för att mamman helammar, är ju en annan sak.