Förälskad i kollega - omöjlig situation

Fast att ha kakan och samtidigt äta upp den går ju inte om du samtidigt säger att du vill satsa på din familj. Det förstår du väl själv att det är både självbedrägeri och dubbelmoral? Hur ska du kunna satsa helhjärtat på din familj om du ändå fortsätter att träffa kollegan i smyg? Var inte så naiv och tro att det inte kommer bli några konsekvenser. En kram bakom ryggen på din man anser han nog förmodligen vara svek och otrohet... Förtjänar han det? 

Om du är en sån som söker kickar så kan jag säga att kramar inte kommer vara tillräckligt om ganska kort tag.. Sen kommer kyssar och när det inte längre ger samma kick kommer ni ha sex. Tro mig, det är så belöningssystemet funkar i kroppen. Du har ju liksom kommit halvvägs genom det om du tänker efter. När blickar inte längre räckte blev det kramar på kontoret... 

Så frågeställningen kan omformuleras ungefär till "hur skall jag och min förälskelse kunna fortsätta med att ha vår lagom affär ett par gånger i veckan, och må bra av den härliga känslan och utan att det påverkar våra respektive förhållanden negativt?"

Svårt att ge ett övertygande svar på den frågan. Har inga goda tips.

Hur som helst kan vi väl slå fast att denna förälskelse är inte något som 'hänt' dig utan resultatet av val som du har träffat, och om du skall bort från denna situation måste du på ett eller annat sätt också träffa val om vad du vill.

Det uppfattar jag som en märklig sak att påstå. Vad betyder det egentligen? Skulle män inte kunna hysa samma romantiska känslor som kvinnor? Av oss två, är han nog den som är minst benägen att ta relationen längre, fysiskt. Jag är mer känslodriven och kanske även mer riskbenägen, tyvärr. Att han skyndar långsamt efter sex är faktiskt det enda som är uteslutet i denna situation. 

+1

Du har naturligtvis helt rätt. Jag måste skärpa mig och fokusera på rätt saker. Men om det varit enkelt, hade jag inte skrivit här. Intellektuellt är vi båda medvetna om vilka val vi borde göra och åtgärder vi borde vidta. Men andra sidan av myntet är ju den ofantliga adrenalinkick vi får tillsammans. Det är enkelt att moralisera - jag hade antagligen gjort samma sak själv - men det är en känsla som närmast kan liknas vid olika former av beroende. 

Och varför då fortsätta mata detta beroende? 

Jodå det är enkelt. Du väljer ju själv att agera på känslorna. Att du får känslor är en sak men att aktivt välja att leva ut känslorna är helt frivilligt och inget som du tvingas göra. Du försöker bara hitta ett sätt att rättfärdiga ditt val och slippa ta konsekvenserna av det. 
Du kan sluta denna relation men du vill helt enkelt inte. Att inte vilja är något helt annat än att inte kunna. 
Jag har själv varit älskarinna och det i flera år så jag vet precis hur man brukar resonera. 
Som jag frågade i början av tråden - är du beredd på att stå upp för ditt val och ta konsekvenserna av det?

Varför inte bara vara nöjd med att flirta på avstånd som det var från början? Då har du sluppit sitta i denna röra. 

Upplevt samma nyligen, det slutade ingets kyssar med kollegan men sen stopp.. vi är båda gifta och har barn. Han i en relation utan fysisk närhet, jag i en kärleksfullt äktenskap med mycket sex... 

omöjlig situation. vad fan håller man på med??! Inte kommer jag lämna min man för honom, men hjärtat värker, pulsen rusar, kinderna hettar och jag kan knappt äta. fokuset på jobb, jul och allt är som borta..
visst ska man skärpa sig.. men det är svårt när längtan är så stor..

jag förstår dig, mott sätt att klara detta är att vi inte jobbar på samma kontor och inte stöter på varandra så Ida. ingen sms kontakt längre och tiden får läka detta..

Ja, det är ett aktivt val som man gör. Jag stötte på kvinnor på jobbet som var singlar, när jag också var singel.
Jag kan rättfärdiga det hur mycket jag vill. Att jag hade känslor, vi var båda singlar osv.
Men faktum är att många (dom flesta?) tycker att det är bättre att man håller det på en professionell nivå när det handlar om kollegor. Dom flesta kvinnor är på jobbet för att jobba. Inget annat.

Det här gäller främst när det är en man som är tänd på/förälskad i en kvinnlig kollega.
Om det är en kvinna som har såna känslor för en manlig kollega då blir läget helt annorlunda.

Uppdatering:

Jag har ägnat helgen åt att tänka mycket, men framförallt har jag mått fruktansvärt dåligt. Jag vet inte varför jag drabbas så hårt av den här situationen, när jag egentligen tycker/känner att det är ganska självklart vad som måste hända - dvs inte hända. Och jag är övertygad om vad som är rätt, så det är inget dilemma heller direkt. Men jag känner mig helt deprimerad. Har tappat all livslust, vill bara sova och gråta. Imorgon ska jag till kontoret igen, men känner mest panik. 

Jag har en lite speciell arbetssituation som i teorin skulle tillåta mig att sluta vara på just det kontoret. Det är absolut inte omöjligt att ordna så att jag kan få andra arbetsuppgifter, som gör att jag inte behöver vara just där mer.

Ju mer jag tänker på saken, desto mer vill jag prata med min chef om att ?komma bort? från kontoret där Han finns. Men vad säger jag då? Min chef och jag är ganska goda vänner, har känt varandra länge, och hon har stöttat mig igenom svåra, privata saker tidigare. Ska jag säga som det är? 

Om din familj är viktigare än denna stormande förälskelse - vilket det låter som - tycker jag att du ska försöka byta arbetsplats, alltså prata med din chef. Hur uppriktig du vill vara mot chefen är upp till dig, men du behöver komma bort från kollegan som väcker så starka känslor hos dig.

En del känner som du för att de är olyckliga i sina relationer. Någon skrev tidigare om misshandel t om. Då kan en ny förälskelse vara precis den flyktväg man behöver, även om det inte alltid leder till något permanent. Men ibland sker det och blir bra. Men du varken vill eller bör bryta upp, låter det som. Du skulle förmodligen ångra dig enormt, vilket man knappast gör om man är i en dålig relation eller t om våldsam relation.

Du har en bra relation och älskar din partner, ni trivs tillsammans och har ett aktivt samliv. Men allt har blivit lite grå vardag (som det blir i alla längre relationer, även om det ofta går upp och ner) och nu söker du kickar och spänning. Det är därför du känner som du gör för kollegan. Det är inget fel i sig. Det bekymmersamma är att du känner så starkt, samt skriver att du är en ombytlig person som "behöver" den här spänningen. Detta tror jag är något du måste jobba med, för det funkar inte om man vill ha en varaktig, stabil relation och inte riskera otrohet.

Kanske har du och din mans förhållande blivit lite slentrian? Kanske ni behöver bli mer romantiska, spontana eller äventyrliga med varandra, uppvakta varandra. Ert äktenskap låter ungefär som mitt och min mans. Vi älskar varandra, har det väldigt bra (för det mesta) och jag kan inte tänka mig att leva med någon annan. Men ibland går mycket på rutin. Då får man försöka väcka glöden igen. Det går om båda jobbar på det.

Japp, män prioriterar oftast sex högre än romantik, det betyder inte att vi inte uppskattar romantik oxå men sex slår betydligt högre. Så det är inte en fråga om antingen eller utan mer både och samt vilken av dessa man prioriterar mest. Däremot vet vi att kvinnor ofta är suckers för romantik och bekräftelse så vi spelar med och säger det som behövs för att trosorna ska åka ner. Ofta gör hon det mesta av jobbet själv i sin fantasi och det enda som behövs är att spela med och låta hennes fantasi skena fritt.

Men eftersom du är hög på ditt känslorus så ser du bara det du vill se så du "uppfattar du inte det så" och "utesluter att det skulle vara så"... för motsatsen skulle ju betyda att hela den där grandiosa överromantiserade bubblan du blåst upp i det absurda bara är ett ganska billigt och sunkigt förspel för några fjuttiga knull och så vill du ju såklart inte se det... för så billiga och trashiga är ju inte ni... det ni håller på med är ju så mycket finare, ädlare, kääääärlek i dess renaste form och bla bla bla. Det hör ju lixom till förälskelser att man idealiserar allt.

Och det kommer du såklart fortsätta med och eskalera det tills du blir påkommen eller kanske inte ens då heller för då ljuger du bara lite för din man och lovar bryta med den andra fast du inte gör det och håller på sådär tills din man tröttnar och dumpar dig. Men det gör inte så mycket för du har ju alltid den där fantastiska kärleken med den andra killen att se fram emot... men då visar det sig kanske att den andra snubben inte alls är sugen på att binda sig utan vill fortsätta ha det lite fritt för inte fan är han väl så dum att han gängar sig med någon som bedrar sin partner, hon skulle ju förmodligen göra likadant mot honom senare.... och då börjar du kanske fatta att den där megafantastiska romansen med fluffiga moln och enhörningar som skuttar runt kanske inte var så fin ändå och du har fimpat din tidigare relation för typ ingenting....

Tyvärr ett ganska vanligt scenario... så vad kan man säga... Grattis!?!?