Gräns för att var en "lång" relation

Beror på vilken slags relation man har.

Dejtar man eller är det ett äktenskap? Dejta i två år är länge, men för ett äktenskap är det kort tid. 

Beror på ålder.  Men minimum 3 år som ung. Minimum 10 år som äldre.

Jag skulle säga att den är på minst 10% av ens liv.

Upp till ett 1 år brukar folk stå ut om det är fel men attraktionen finns där, sen kommer all skit ikapp, oftast tidigare. Men idag kan vissa vilja fixa barn och hus redan efter 1 år och då tycker jag egentligen att 5 år krävs för att se om förhållandet hållit för samarbete. Så om du ska ha en relation med någon baserat på om den klarat tidigare relationer tycker jag att 2 år som sammanboende för utan hus och barnkarusell och 5-6 år för längre förhållande där man börjar bygga liv tidigt vittnar om hyfsat ok relationsskills. 

Minst 2 år i dejtingsammanhang/förhållande och minst 5 i äktenskap.

Det blir mer och mer vanligt att träffa på män i 30-40 års åldern som aldrig haft längre förhållanden än 6 mån och aldrig ens uppnått 2 år. Det är skäl för att bli misstänksam och välja bort för min del.  Måste vara en väldigt bra anledning för att övertyga mig om motsatsen. Innan 30 borde en man iallafall haft ett minst 2 -års långt förhållande vid något tillfälle.

Är folk 35+ finns det ingen tid att förlora. Så jag har full förståelse för att folk skaffar barn med en gång i den åldern Funkar det så funkar det.

Jag har också full förståelse för det, och för att det kan bli svårt att hinna både bli kär, få familj, få det att fungera och inte vilja skilja sig. Har man klarat 5-6 år tycker jag att det är klart godkänt. Nödgas man avsluta innan hann man inte lära sig samarbeta. 

Är man vuxen på riktigt (35+), tio år från när man träffades.

För ungdomar har jga ingen åsikt, fjärilar flyger liksom.

Gäller inte det också för kvinnor? Om inte, varför?

Att dejta i två år är länge utan att gå vidare till samboskap, men ett äktenskap som bara håller i fem år inte ens halvlångt. 12-15 år för ett sambo- eller äktenskap är det minsta för att kallas långt.

Allvarligt?

Vi dejtade (umgicks) i tre år innan vi ens började prata om att bo ihop.
Då var jag runt 45 och han ett par år yngre.

Varför ska man ha bråttom tycker du?

Det beror på var man är i livet. De som är under 25 kan förstås dejta längre, i synnerhet om de håller på att utbilda sig. Men för övriga kan jag vända på frågan, varför vänta om det känns rätt? Familj, barn, boende, det tar tid och det är bra att komma igång så man är hyfsat ung även när de flyttar ut.

Ni kanske var särbo och trivdes med det, annars förstår jag inte vad ni väntade på? Man blir inte yngre och ingen vet när livet förändras eller tar slut. Skynda att älska...