Vilka krav har ni för att er partner ska ha nära vänner av attraktivt kön?

Och hur kollar du om det stämmer? Förhör du din partners vänner?

Skulle aldrig bli tillsammans med någon som kräver att jag ska berätta vad jag och mina vänner pratar om. Nu skulle jag aldrig prata om intima detaljer eller annat känsligt, men om min partner tror det så är han inte min partner längre. 

Fast där gör du ju en tankevurpa, för vem anser att kompisen är attraktiv?  Och varför skulle det spela någon roll? Och för vem skulle det spela roll? En man du finner ful kan din partner definitivt bli kär i eftersom attraktion inte enbart handlar om utseende... 
Antingen litar du på din partner eller så gör du det inte. Det finns inget mittemellan där. 

Jag menade inte det. Jag menar om min partner diskuterar något som är känsligt för mig med någon så vill jag veta det. Exempelvis gick jag in i väggen tidigare. Om min partner berättade det för sina föräldrar så tycker jag hon ska säga det till mig.

 

Hur ska hon vet vad hon får prata om och vad som är känsligt för dig? 

Jag skrev inte attraktiv. Jag skrev attraktivt kön. Dvs man, kvinna, queer, etc. Så om min partner attraheras av män så gäller det alla män i grunden.

Det handlar inte om att lita, det handlar om att många inte förstår vad känslomässig otrohet är. Många är känslomässigt otrogna utan att veta om det.

Att exempelvis frekvent diskutera relationsproblem med en vän istället för sin partner är ett exempel på det. Och gör man det med en person av attraktivt kön så bygger man upp en relation som har stor risk att skada ens primära relation.

Det är självklart också ett problem om man frekvent diskuterar sina relationsproblem med en vän av icke-attraktivt kön istället för sin partner men det gör inte samma skada.

Hon får prata om vad som helst men om det berör mig och är en privat sak så är det nog känslig. Om man känner varandra så vet man det.

Och hur kollar du vad din partner pratar om och med vem?

Man kollar inte sånt. Man litar på att ens partner följer överenskommelsen. 

Enda kravet är att han inte ska vara otrogen och jag uppskattar att han svarar på frågor om det är något jag undrar över. Men då har jag väldigt hög tillit till honom och har svårt att tro att han skulle svika mig fysiskt eller emotionellt.

Jag har generellt lösa tyglar och han kan kolla porr utan att det är nån grej osv. Jag är inte heller lagd åt det svartsjuka hållet. Funkar fint för oss. Han har flera kvinnliga vänner och ibland hittar han på saker tillsammans med dem utan att jag är med. Men jag känner de flesta själv och litar även på dem.

Å andra sidan månar jag om att han ska få bli tillfredsställd sexuellt när han behöver. Även om inte jag just då vill bli tillfredsställd tillbaks. Det kan innebära att han runkar till porr eller att jag suger eller runkar av honom. Och i perioder när min sexlust är låg jobbar jag på att få den att blossa upp igen, något jag tror att vår relation och jag själv i längden mår mycket bra av.

Har svårt att förstå personer som inte själva vill ha sex och inte är okej med att partnern kollar porr eller onanerar på egen hand och sedan blir sura när stackaren försöker bli tillfredsställd på andra sätt. Sex är en drift och inget som bara går att stänga av när man vill. Har man en surfitta till partner som vill att man gör det och inte visar förståelse för partnerns behov av sex förstår jag att man till slut kan bli desperat och i värsta fall är otrogen.

Ett fullständigt orimligt krav som inte alls är ett krav utan ett kontrollbehov. Att vara förtrolig med sina vänner oavsett kön är ju faktiskt en form av säkerhetsventil. Att veta att man har sina vänners stöd genom tuffa tider är guld värt och att våga anförtro sig är modigt. Händer det något mellan er måste ju en partner kunna be om hjälp och stöd av sina vänner  utan att känna sig bevakad och kontrollerad. Om du gått in i väggen och haft en tuff tid kan det självklart vara rimligt för din partner att vilja berätta om det för någon utan din vetskap för att partnern tex ser att det påverkar ert förhållande och behöver bolla tankar kring det just därför.

En partner ska aldrig känna sig hindrad av krav på tystnad eller kontroll över vem man pratar med. Då har man riktigt stora problem i sitt förhållande. 

Transparens är egentligen inget annat än ett finare ord för kontrollbehov. En partner har aldrig en skyldighet att berätta allt för sin partner. Varje människa har rätt till ett privatliv. 

Jag sätter inga regler för min partner. Jag anser dock att om två personer av ?rätt? (dvs motsatt i vårt fall) kön umgås tillräckligt nära under tillräckligt lång tid, så är sannolikheten mycket stor att det slutar med att de är mer än bara vänner. Det innebär inte att han inte får göra det, utan det innebär att jag får tänka över vårt förhållande om den situationen skulle uppstå. Hittills har det inte varit några problem. Han har kvinnliga vänner och kollegor, men de umgås inte på ett sådant sätt att jag känt mig orolig. 

Bra skrivet, håller med. Självklart måste man få prata med vänner om sina problem. Det behöver inte vara samma sak som att hänga ut sin partner. 

Inga krav. Krav är inte en sund del i en relation. Vad händer om den andra inte lever upp till kraven? Är det bestraffningar då eller?Utegångsförbud? Indraget kamratumgänge? 

Jag och sambon har förväntningar på varandra och överenskommelser, men vi kräver inte något av varandra. Om vi plötsligt skulle få så olika värderingar att det inte funkar så får vi väl separera.

Krav har man inte i en jämställd relation. Krav finns i ojämställda relationer som förälder/barn eller chef/anställd. Inte makar emellan. 

Inga krav alls. Hans jobb är också hans hobby och han har träffat kvinnliga kollegor på fritiden, utan mig. Tog nog tre år innan jag träffade den första av dem. 

Jag har tänkt om kring det. När min ex vänstrade var det inte med någon av sina tjejkompisar utan med en av mina. Så jag oroade mig för helt fel person.

Om jag träffar någon igen så skall jag inte döma ut eventuella tjejkompisar han kanske har utan vara lite mer allmänt vaksam istället.

Häng inte upp dig så mycket på valet av ord. Läs istället "överenskommelse" om det passar dig bättre.

 

Vad som är rimligt eller orimligt är upp till varje par att bestämma själva. Det är ändå bara värderingar och det finns ingen sanning.

Det är klart man får prata med sina vänner men många relationsexperter varnar för när man börjar prata med sina vänner istället för att lösa sina problem med sin partner. Man kanske systematiskt börjar undvika att ta en lite jobbigare diskussion med sin partner och istället tar det lättsamt med en vän.

Om ens partner beter sig illa mot en är det en helt annan sak. Men i slutändan är det ändå partnern man måste ta samtalen med om man vill rädda relationen.

Om ens partner varit otrogen eller liknande så kan man enligt mig ha krav på att ens partner inte talar med den personen. Exempelvis att i hemlighet ha intima samtal i sociala medier med någon av motsatt kön kan många se som otrohet. Både det och fysisk otrohet är fall där terapeuter rekommenderar att man helt bryter kontakten med den tredje parten.

Transparens och kontrollbehov är helt olika saker. Det finns massor av böcker om ämnet. Jag har aldrig påstått att man ska berätta allt. Men man måste skilja på hemligheter och privatliv. När man hemlighåller information som ens partner skulle ta illa upp om hen fick reda på det så är det inte längre privatliv utan hemligheter.

Tycker du blandar olika frågor i din tråd. Skulle själv aldrig ställa några ?krav? på vem min partner umgås med och jag har själv flera väldigt nära vänner av det du kallar attraktivt kön. Krav hör inte hemma i en sund relation.

Det du beskriver ovan är bristande respekt för din integritet och det är ju något helt annat. Där handlar det antagligen om att hitta någon som har samma syn som en själv vad gäller integritet, vad som är privat eller inte privat, vad man berättar för andra och vad man inte berättar.

Eftersom inte känslomässig otrohet är något som existerar i min värld  (dvs skulle sambon bli förälskad i en annan kvinna och väljer att inte agera på det, då är han inte otrogen)
Om han behöver ventilera något med en kvinnlig vän, även om det omfattar mig, så är han inte otrogen.
Vi har inga krav på transparens på det sättet, vi har däremot stark tillit till varandra 

Så om din partner var otrogen på fyllan med någon nära vän. Skulle du tycka att det var ok att de hade fortsatt kontakt?

Om din partner har hemliga vänner är det ok?

Om du beslutar att ha ett öppet förhållande där ni får ha sex med andra är det då även ok att ni skapar känslomässiga band till andra?

När det gäller känslomässig otrohet så är det du kallar bristande integritet något som brukar inkluderas.