Ångest över misstag
Hej! Tjej på 27 år, fylld av ångest skam och skuld.
Jag har varit tillsammans med min man i snart 5 år. Jag har ett ex sedan snart 10 år tillbaka som jag tänker på då och då. Jag har inte känslor för honom, men första kärleken är speciell.
Hans mamma och jag stod väldigt nära varann då, och vi har fortsatt att ha sporadisk kontakt genom facebook under alla dessa år.
Nu är det så att mitt ex har fått barn och lever ett helt annat liv än vi gjorde för 10 år sedan. Häromkvällen skrev jag till honom, ?tjena läget! Ser att du blivit farsa, kul etc etc?
Jag hade druckit lite för mycket vin på min lediga kväll och samtalet rullade på väldigt neutralt. Tillslut ber han att få lägga till mig på Snapchat, vilket jag ger ok till.
Väl där börjar samtalet gå i en annan riktning, och plötsligt skickar han en bild på sig själv? ansiktet. Jag skickar en tillbaka, när jag står och borstar tänderna och en tumme upp.
Det dröjer inte länge förrän jag får en dickpic?, och där fryser allt till. Han ber mig om en bild då han faktiskt skickat en, och jag vet inte varför men jag skickar en på mina bröst. När jag tryck sänd så ångrar jag mig i ögonblicket. Vad håller jag på med?!
Samtalet avslutas då han ska sova. Morgonen därpå, nykter, vaknar jag till med den grövsta ångest jag någonsin känt. Jag skriver det åt honom, att jag inte alls hade denna intention när jag skrev och ville höra läget efter alla dessa år...
Han säger att jag inte kan berätta. Att jag kommer första allt för både han och mig. Att jag ska tänka att det hade kunnat vara värre = fysiskt.
Han som också har sambo; och dessutom barn verkar inte så påverkad. Han säger att alla tar snedsteg, och att detta lilla snedsteget bara har fått en att uppskatta sin sambo ännu mer. Han bedyrar att detta inte kommer hända igen. Jag blockar honom överallt men är nu kvar här med en ENORM ångest och känsla av att jag har svikit min älskade partner. Stort. Jag fattar inte hur jag kunde göra så?
Jag har knappt ätit på 2 dygn, går bara runt med hjärtklappningar och kallsvettningar. Googlat och funderat. Min sambo är den finaste människan jag någonsin mött. Han om någon förtjänar inte detta.
Jag har aldrig gjort något sådant här förut.
Jag tror jag måste berätta, men jag vet inte hur. Och sen är jag så jävla rädd för konsekvenserna, som jag ju tyvärr måste ta och leva med?
antar att jag mest ville skriva av mig?
någon som har några tankar?
mvh
