Ändrar du röst om du ber en man om hjälp med något?

Många vill behålla de traditionella könsrollerna.

Nätdejting befäster våra könsroller (aftonbladet.se)

På internet kan vi vara vem vi vill. Där kan vi frångå regler och normer vi kanske upplever att vi blivit intvingade i, och som vi måste förhålla oss till i vardagen. Vi kan med hjälp av internet i vår egen takt och i hemmets lugna vrå utforska saker vi är nyfikna på, åsikter som lockar oss och intressen vi inte berättat för någon om.

När vi nätdejtar borde den här typen av utforskande komma extra väl till pass. Målet är väl att träffa någon som tar oss för den vi verkligen är?

Här har man chansen att, under ett annat namn om man så vill, interagera med någon som skulle kunna bli en partner, under de premisser man själv valt.

Män som tröttnat på att bjuda på drinkar och kvinnor som inte vill vänta på att bli uppbjudna får på nätet möjlighet att frångå de här rollerna. I stället kan man visa sidor av sig själv som man tycker är mer genuina, oavsett om de av andra uppfattas som kvinnliga eller manliga.

Men när man besöker dessa sidor blir man inte bara förvånad utan också beklämd över hur lite könsrollerna ifrågasätts.

De flesta av dem som befinner sig på sidorna verkar nämligen inte bara sakna reflektion kring dessa inkörda mönster om hur killar och tjejer bör se ut och agera, de vidmakthåller även normerna och förstärker dem. Och detta sker på fler än ett plan. Det är inga problem att hitta killar som på foton poserar med bar överkropp för att rakt upp och ner visa musklerna.

Motsvarigheten för tjejer är så klart en urringning av valfritt djup, kanske ett par plutande läppar också. Killarna är ofta aktiva på fotona, spelar fotboll eller festar med polarna. Tjejerna klappar ett gulligt djur på senaste Asienresan, sitter och fikar eller tittar ut över solnedgången. Killarna är aktiva, tjejerna är passiva.

Mönstret går igen i kommunikationen på dejtingsidorna. Som tjej har du inga problem med att bli kontaktad ? det enda som krävs är att du har en sida och gett indikationen att du är tjej. Mer än så behövs faktiskt inte. Inte ens en presentation, det räcker med en profilbild om ens det.

Killarna mejlar dig i vilket fall, och uppvaktar på alla tänkbara sätt. Klart att tjejerna blir ­förtjusta, vem vill inte bli bekräftad på det sättet?

Är du kille, å andra sidan, får du ta saken i egna händer. Du kan nämligen inte förvänta dig att tjejerna hör av sig, hur många foton du än har, eller hur välskriven din presentation än må vara.

Men som kille vill man ju så klart vara den som bestämmer. Eller? Vill man verkligen det?

Tyvärr bidrar även dejtingcoacher och relationsexperter till att befästa bilden av att män och kvinnor förväntas vara och bete sig. De ger tips till singelkillar om hur de bäst bör uppvakta en kvinna ? genom att vara aktiva. Som man ska du gå fram, du ska ställa frågor, du ska hela tiden föra konversationen framåt. Vill du ge en man en komplimang, säg något om vad han är bra på.

 

Tipsen till tjejer är i stället att vara passiva och möta blickar, röra vid sitt eget hår på olika vis och att spela svåra. Ska du ge en kvinna en komplimang så säg något om hur hon ser ut.

Jag har en normalton, jag är 41 år. Våra döttrar kommer med en ljusare röst om de vill ha något. På mig fungerar det inte, men deras pappa däremot. 

Många beter sig annorlunda, beroende på vem man pratar med, och vilket kön det är.

En möjlig anledning till att VISSA kvinnor pratar "gulligare" med män är för att gör man sig osams med en man riskerar man våld och till och med i de allra värsta tänkbara fallet mord.

Att göra sig osams med en kvinna är inte lika potentiellt farligt.

Ja, jag gör visst det 

Jag fick nämligen höra samma sak för bara ett par veckor sedan. Min röst blir lägre, smeksam och nästintill förförisk. Det är inget jag varit medveten om innan. Ganska kul och inget jag har dåligt samvete för. Och hjälp, det får jag alltid när jag ber om det, har nog aldrig blivit nekad. 

Jag tror att alla till viss del ändrar ton och röstläge beroende på vem vi pratar med, samt vad det gäller. Det är inget konstigt alls, det kallas normal social interaktion. Och ju bättre man är på det, desto lättare har man det oftast.

Jag låter mjukare med vissa, mindre mjuk med andra. Men aldrig flickig eller barnslig, skulle aldrig göra mig till. Har sett en del som gör det, det är patetiskt.

Vissa kvinnor har ganska ljus röst naturligt, samt inte så hög röst. Jag har ganska stark röst. Inte basröst, men relativt mörk för en kvinna. Jag kan höras och ta plats utan att bli "gäll" i rösten. Det har jag många gånger utnyttjat till min fördel, män har inte lika lätt att överrösta mig som de har med en del andra kvinnor. Och både män och kvinnor brukar lyssna när jag pratar, särskilt om jag låter bestämd.

Den andra sidan av myntet är att det skulle bli väldigt tydligt om jag plötsligt började låta överdrivet feminin eller hjälplös, som en del kvinnor gör, (medvetet eller omedvetet) när de ber om något, även om det oftast är ganska subtilt. Men på mig skulle det inte vara lika subtilt, kontrasten skulle vara för stor till hur jag pratar annars. Jag tar inte alltid plats, är inte alltid självsäker, precis som både män och kvinnor är jag osäker ibland, behöver hjälp ibland. Men jag skulle aldrig kunna "spela våp" utan att det märktes. Skulle aldrig vilja göra det heller.

Vad tycker du om tjejen jag nämnde, som låter mjuk, blyg, nästan undergiven, när vi pratar?

Om det är subtilt och omedvetet, vilket jag misstänker ofta är fallet, tycker jag inget särskilt. Jag kan nog själv låta mjuk och lite blyg ibland, särskilt om jag behöver hjälp med något som jag är osäker på. Men aldrig undergiven och eller våpig.

Tjejer som gör det medvetet, gör väl det för att det funkar? Men inget jag skulle göra. Risken är ju tyvärr också att sådant beteende indirekt slår mot alla kvinnor eller mot jämställdheten. Det ställer högre krav på oss övriga kvinnor att vara bestämda och kompetenta för att bli tagna på allvar eller inte överkörda. Det drabbar framför allt kvinnor som kanske inte har detta naturligt, men inte är manipulativa våp för det, eller vill bli behandlade så.

Hört när hon pratar med sina tjejkompisar, helt annorlunda. Med mig låter hon blyg. Hon kanske är tänd på mig?

Är du kompis med henne? Många pratar annorlunda med sina kompisar än med människor de inte känner så väl. Mer avslappnat med kompisar. Hon kanske är blyg för andra.

Men det låter på ditt inlägg som du önskar att hon vore tänd på dig. Du får väl fråga.

Nej, vi ses på jobbet ofta (ej kollegor).
Ja, jag är själv tänd på henne, så det vore najs 

Vet inte, det är möjligt. Tror det är normalt att låta mer trevlig när man ber om hjälp. Menar nu inte sådär överdrivet som från nån gammal filmscen. Utan man gör sig mer tillmötesgående helt enkelt. 
Mina tonåriga söner gör likadant. Mamma tror du att du kan titta på detta med mig? Mjukare tonfall. 
Även mannen låter ofta lite snällare när han behöver hjälp med ngt. Sannolikt gör även jag det. Vi pratar små nyanser här nu men ändå fullt noterbara när jag tänker på det. 

Jag ändrar bara röst när jag pratar med barn, inklusive min son ibland. Men ju äldre han blir desto mer pratar jag med min vanliga röst. 

Nej, det gör jag verkligen inte. Jag frågar rakt av. Vilket f.ö sker oerhört sällan till andra än min man. Jag ändrade röstläge när min barn var små bebisar och när vi hade djur.

Det hoppas jag verkligen inte. Jobbar mest bara med män och hade ju varit ytterst märkligt om jag bett dem om hjälp med någon annan röst än den jag vanligen använder. Vi behöver ju hjälp av varandra hela tiden.

Enda gången jag medvetet ändrar röstläge och låter mjukare är om jag ber om något jag absolut borde ha kunnat lösa själv. Typ redan satt mig i soffan på fikat och kommer på att jag hade behövt en servett och ropar på någon kollega som står vid servetterna. Eller om jag sitter i soffan och min man går förbi och jag ber honom kasta fjärrkontrollen till mig så jag slipper röra mig 3 metrar och såna saker. Men då är det mer ett underförstått -ja jag är lat som f-n och borde inte ens be dig om det här - men snälla-

Numera gör jag det ibland på skämt, när jag - precis som någon skrev här ovan - ber för att jag själv inte orkar resa mig eller liknande.

När jag studerade delade jag lägenhet med bland annat en kille som verkligen inte kunde säga nej om en kvinna bad om något med len röst, plutande mun och slängde lite bimboaktigt med håret. Det spelade ingen roll om det var hans flickvän eller en slumpvis tant på stan. Praktiskt när man var sugen på chips eller behövde få sin cykel reparerad. 

Jag tycker du verkar lite...suspekt. 

Samma här.