Är det likadant att få biologiska barn som att adoptera?
Jag har under många år varit bonusmamma. Jag är inte tsm med flickans pappa längre men under många år så fanns jag där för henne från att hon va 6 månader. Jag va med på stora moment i livet. Som dom första stegen, dom första åren och jag älskade den lilla tjejen.
Nu har jag fått mitt egna första biologiska barn. Och jag upplever själv en stor skillnad på hur jag förändrats som person bara under graviditeten. Kraftiga hormonella reaktioner. Typ rädslor för precis allt. Att det ska hända mig någonting, att jag ska ramla. Mardrömmar om en bebis som skadas och så emellanåt enorma tvivel. Kommer jag bli en bra mamma, dålig sömn, en bebis som ligger i magen och sparkar i tid och otid. Det är något som blir ständigt närvarande. Jag och sambon kan börja bråka om att jag är känslosam, jag testar honom om han verkligen kommer stå kvar om han verkligen skulle finnas här för mig och bebisen.
Inget av detta har jag någonsin upplevt av att vara bonusmamma och då hade jag min lilla tjej tidigare på heltid då flickans mamma va sjuk. Men jag brydde mig ju verkligen om min bonus. Det finns det inget tvivel om.
Men det blev aldrig som att ha ett biologiskt barn. Så jag blir nyfiken på om det faktiskt finns forskning på detta? Om det exempelvis blir likadant att adoptera ett barn som att få ett biologiskt barn och då tänker jag framförallt hormonellt. För av det jag kunnat läsa mig till så är det medfött att man får sånna här hormonella grejer för sig. Som att få en naturlig instinkt att vilja skydda barnet. Jag har exempelvis gått undan om någon skrikit på mig eller gjort det i samma rum som mig. Jag vill inte att mitt barn ska höra skrik och det här va liksom i vecka 12 i magen (ingen hade skrikit innan). Tidigare har jag väl bara vrålat tillbaka. Det fanns inte på kartan utan nu ville jag springa och ta skydd för att det kunde vara en hotfull situation.
I kollektivtrafiken va jag också extrem på att uppmärksamma faror. Fick stenkoll på precis alla i tunnelbanevagnen. Jag har aldrig tidigare brytt mig.
Så blir det samma?
