• Anonym (Kaffedraken)

    Är jag pappa?

    Hej,
    var inne i IVF förkvinnor först, men hittade denna. Jaha, hamnade i pappagruppen, men är jag pappa? Efter en massa medicinska komplikationer hamnade jagoch min fru i IVF. Har gått i genom sprutorna, tabletterna, nässprayen, punkteringen av äggblåsor och inplanteringen av det befruktade ägget. Nu har det gått 4 dagar sedan vi gjorde det och jag är ganska panikslagen för att det inte ska fungera, att det inte ska fästa. Mest för att min fru skabehöva gå igenom det en gång till, med allt vad det innebär. Känner mig fruktansvärt maktlös eftersom jag inte kan göra något, bara stå vid sidan och försöka stötta. Kan ju inte direkt säga något käckt som "jag förstår", för det är inte min kropp som nedregleras, inte jag sommår illa just nu eller har onti magen etc. Hade velat ta över en del av "jobbet". 17 dagar tills vi kan göra gravtestet och paniken kommer nog inte avta...

    Mangan

  • Svar på tråden Är jag pappa?
  • Anonym (Kaffedraken)

    Tjena..

    Tja, vet inte riktigt vad man kan säga.. Kan inte säga att jag har gått igenom något sådant själv. Fast det är som du säger, du kan inget göra, förutom att ta det lugnt och stötta din sambo. Du kanske inte kan förstå hur illa hon mår, men du kan allafall visa att du är där för henne när hon mår som sämst.. Det är kanske just det som är din "del" utav jobbet..

    Men som sagt, jag vet inte eftersom jag inte varit där själv..

    Jag håller verkligen tummarna för dig min vän!

  • Anonym (Kaffedraken)

    Har heller inte varit med om det du beskriver, men jag tror att din situation på ett sätt är som alla andra pappors under en graviditet. Det finns inte mycket vi kan göra praktiskt för att hjälpa utan det handlar till stor del om att finnas till och ge stöd där det behövs. Många kramar osv. Kanske hjälper en del att tänka på det faktum att man klarar av mycket mer än man tror när det gäller barn och graviditeter....

    Hoppas det går bra. Lycka till!

  • Anonym (Kaffedraken)

    Hej Mangan!
    Sitter själv i samma båt som du just i detta nu. Min fru har idag fått tillbaka ett fint befruktat ägg och nu återstår två veckors väntande.

    Skrev i första tråden på denna sida om provrörsbefrukting i pappagruppen och håller med dig - hur kan detta ligga här under. Inte är jag pappa ännu och kan fira fars dag bara för att vi väntar på graviditetstestet . . . men du hittade som sagt hit också.

    Undrade just hur killar känner sig under det som kvinnan går igenom och du beskriver exakt det jag också kännt. Man är så maktlös och förstår helt enkelt inte vad som händer. Jag "trodde" mig förstå första gången, men helt ärligt fattade jag nog inget av vad som faktiskt hände med henne.

    Nu känner jag att jag förstått det hela bättre och det viktigaste är nog just att man finns där som ett stöd. Vill hon ha vatten och sedan ändrar sig till vatten med bubblor i när man kommer med glaset är det bara att hämta nytt. Så är det bara och ha tålamod. Den tjejen som man trots allt vill ha barn med kanske inte är sig lik under tiden som de är inne i denna period, men man vet att snart kommer man få tillbaka sin älskling som man en gång lärde känna henne.

    Viktigt tror jag också det är att prata om hur man känner det, både från din och hennes sida.

    Lycka till!

  • Anonym (Kaffedraken)

    Hej Mangan

    Jag känner igen mig i vad du skriver. När man som par går igenom en IVF eller liknande så känner killen oftast sig maktlös. Jag kände så väldigt mycket. Det bästa vi kan göra är att stötta och vara tillhands för sin älskling. För oss var ruvningstiden det värsta/jobbigaste genom hela processen. Hoppas det går bra för er

    //Håkan

Svar på tråden Är jag pappa?