Tänk om mitt barn inte vill ha mig som pappa..

Jag har ingen egen arfarenhet av det du beskriver. Men spontant tänker jag att du kanske kan vända dig till t ex någon adoptionsorganisation. Dels är det väl så att du måste adoptera barnet när ni nu förhoppningsvis blir gravida, dels tänker jag att de kanske har bra tips på hur man pratar med barn om att man inte är dess biologiska förälder. Lycka till!

Oki. Tack för ditt svar, men jag vet att jag inte behöver adoptera barnet, utan det blir "mitt" direkt.
Vad jag tänkte på var de mer käsnlomässiga aspekterna.

Jag har hört att, vid några få tillfällen, att barnen i alla fall kan känna en lust, längtan after att få reda på den genetiska fadern.
Vilket jag i och för sig tycker är en självklarhet.

Jag har inte heller varit i denna situation. Men det jag tänker är att du må aldrig bli den "biologiska fadern" Men du är ändå den enda pappan ditt barn kommer att ha. jag har en "fostersyster" som vi inte har några bilogiska band till men ändå är vi store bröder till henne och min mamma & pappa är hennes riktiga föräldrar. Hon vet vem som är hennes föräldrar men dessa kunde ej ta hand om henne och hon räknar oss som sin riktiga familj. Det är alltid vi som ställer upp för henne och gör ingen skillnad på henne och mina bröder. Hoppas att detta hjälper lite. Men det kan vara viktiga att förklara för ditt barn att ni behövde hjälp med detta Vi kommer att göra när vår son blir äldre att berätta om provrörsbefruktningen. Det är allt vanligare i dagens samhälle att man får hjälp och detta ska man värdesätta och komihåg att du kommer att bli han/hons riktiga fader det är du som kommer att finnas till hands för ditt barn! MVH Mattias 

Som nybliven adoptivförälder har jag inte så mycket erfarenhet än men det jag läst hittills (och det är hyllmeter) i det likartade ämnet går ut på att det må finnas en annan biologisk förälder men det är du som tröstat, plåstrat om, nattat, kramat, uppfostrat, lekt, älskat i alla år så det är ändå du som är Pappa! Tvivla inte, utan älska bara, så får du kärlek tillbaka (oj, det lät lite religiöst utan att vara meningen).

Hej!
Jag tror inte att du skall fundera så mkt på detta, det kommer sig nog helt naturligt när han/hon blir äldre och vill veta mer om sina "rötter" du blir inte sämre pappa för det. Lev i nuet så kommer barnet att tycka om dig för den du är.

Har ingen erfarenhet av adoptivbarn men fyra barn senare får man lite erfarenhet, tog mig bara lite mer tid med de senare två barnen, vilket jag borde gjort med de första 2 också.