• Vardag­smorsa­n
    Äldre 18 Feb 21:22
    5887 visningar
    18 svar
    18
    5887

    Min dotter slår mig när hon blir arg

    Det är lätt att säga och tycka att hon inte ska göra det. Men vad ska jag göra? Hon är större och starkare än jag rent fysiskt. Hon vill bo hos mig och inte hos sin pappa. Där är hon lugnare. Jag är nu rädd för henne när hon får utbrott,vilket inte blir bättre.Hon vill inte gå och prata med någon vare sig själv eller tillsammans med mig.pappan vill gärna att hon bor där, men bara om hon själv vill, inte om jag säger att hon inte får bo här.Den här situationen är inte bra för vare sig henne eller mig, men hur ska vi få en lugnare vardag? Har någon ett råd?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-02-20 14:18
    Underbara svar jag får från er. De hjälper mig att tänka nytt. fortsätt och skriv till mig: beverly, destino, acer amaraysa och Mamma S och alla ni andra med! Nu känner jag mig inte så ensam längre.

  • Svar på tråden Min dotter slår mig när hon blir arg
  • acer
    Äldre 18 Feb 22:00
    #1

    Jag tycker att du måste be om hjälp utifrån även om hon själv inte är redo att gå och prata med någon. Det är en allvarlig situation som måste brytas så snart som möjligt. Ring BUP eller soc. Hon måste få tydliga signaler från andra vuxna att det här beteendet inte är OK, och du måste få stöd för att orka vara mamma i den här jobbiga situationen.

  • Mamma S
    Äldre 18 Feb 22:20
    #2

    Jag har varit i samma situation, med en dotter som fick hemska raseriutbrott. Hon gav sej på mej, slogs, sparkades, skrek, svor och spottade, kastade saker osv. (jag skriver i då-form eftersom jag hoppas att det värsta är över nu...)

    Hur är din dotter i "normala" fall, alltså när hon inte är arg? Vid vilka tillfällen blir hon så arg att hon ger sej på dej? Under hur lång tid har det pågått? Kan du se något mönster i hennes betéende? Har hon några andra svårigheter än att kontrollera sitt humör?

    Det blev många frågor, men bara för att jag hoppas kunna hjälpa dej på något sätt. Jag vet hur fruktansvärt jobbigt det är att ha det som ni! Det finns hjälp att få, men man måste orka tjata för att få den. Men den onda cirkeln måste brytas, varken du eller hon mår bra av att ha det som ni har det nu.

  • Äldre 18 Feb 22:27
    #3

    Ibland när jag är arg så kan jag slå på pappa. Men det är bara hans fela lltihop, som att han står för en dörringång till exempel och jag vill ut! Och så skrattar han bara...för han tycker jag är larvig..
    Ni kanske kan se det framför er? Det är som att lilla Piff eller Puff skulle stå framför en stor björn och bråka...ettriga som dom är...medans björnen bara håller ifrån med en hand. Och han spänner magen så den blir sten.

    Så har det alltid varit och kommer alltid att vara. Det här händet givetvis inte ofta. Men när det väl händer så är det patetiskt. Så min fråga är väl, finns det INGEN stark i familjen?
    Och om det itne gör det, ja då är det bara att ringa BUP..

  • Vardag­smorsa­n
    Äldre 19 Feb 07:51
    #4

    Tack för svaren. Detfinns ingen annan stark.Hennes bror var hemma sist det hände och han gickemellan och sa att hon inte fick slå. Hennes pappa bor inte närao villinte blanda sigihur vi har det.Jag tror att det är jag som måste vara den mentalt starka och stå emot.Jag är för snäll och förstående.Jag behöver kunna stå emot som din starka pappa.Hon behöver motstånd.Jag kommer inte från det.Pappan försöker få henne att flytta till honom.Kan man tvinga henne till samtal på bup?Kan jag förbjuda henne att bo här?Jag känner inte att jag är någon bra vardagsmorsa nu.Har inte lust att vara snäll och förstående.
    MVH Vardagsmorsan

  • Äldre 19 Feb 07:55
    #5

    Om hon själv vill flytta så tycker jag hon ska få göra det. Ni kan ju ha en prövotid till att börja med? Eller att hon bor hos dig mer sällan? Hur ofta bor hon hos dig nu?

    Nope, man kan inte tvinga en tonåring att gå på samtal hos bup. Jag går dig själv och kan säga av egen erfarenhet att inget kommer kunna ändras såvida inte din dotter verkligen vill det själv. Samma sak som drogmissbruk och sånt där. Folk kan släpa dom in och ut på rehabs men dom kommer inte bli rena förrän dom själva bestämt sig för att bli det.

  • destin­o
    Äldre 19 Feb 07:59
    #6

    då jag var ung, skrek jag och slog till pappa och mamma, nån gång, men mest för att dem ville vara snälla hela tien, jag ville ha stränga föräldrar, inte mjukisar, hur det ens låter, men så är det, jag trode de var likgiltiga, och så blev jag arg.Att flytta ut ett tag gör saken bara värre, jag kände mig ännu argare, mera besviken, så jag tror inte det hjälper så mycket att gå till pappan, utan det ka bli värre i framtiden, ma kan inte flytta ut problemen, man måste lösa det...

  • Äldre 19 Feb 08:02
    #7

    Men självklart så ska du ringa bup ändå. Så får DOM kontakta din dotter sedan på bästa sätt. Och det är då som hon avgör om hon vill börja gå på möten eller inte. Eller om hon ens vill följa med på ett möte.
    Bara du kan avgöra om det är bäst att berätta för henne om bup innan du ringer dom eller inte.

    Mina föräldrar gick bakom min rygg och ringde bup vilket gjorde mig rasande. Jag hade till och med sagt till dom att JAG faktiskt ringt dom själv och att jag hade kontroll över läget. För det hade jag. Men som vanligt så litade dom inte på mig, vilket har gjort att jag numera hatar dom.
    Men ditt förhållande till din dotter kanske ser annorlunda ut?

  • Vardag­smorsa­n
    Äldre 19 Feb 23:36
    #8

    tack för era inlägg.Hon ringde idag från sin pappa och jag frågade henne vad hon tänkt.Hon ville gå kvar i sin skola och bo kvar hos mig.Vi dikuterade,bråkade en del på telefon. En sak som var bra var att jag sa emot kränkningar, vill inte ta emot. Sen blev det ett lugnt avslut. så ni har rätt, jag måste stå emot.

  • Äldre 20 Feb 06:56
    #9

    bra att det funkar!


    Vardagsmorsan skrev 2008-02-19 23:36:40 följande:
    tack för era inlägg.Hon ringde idag från sin pappa och jag frågade henne vad hon tänkt.Hon ville gå kvar i sin skola och bo kvar hos mig.Vi dikuterade,bråkade en del på telefon. En sak som var bra var att jag sa emot kränkningar, vill inte ta emot. Sen blev det ett lugnt avslut. så ni har rätt, jag måste stå emot.
  • amaras­ya
    Äldre 20 Feb 07:26
    #10

    Hej förstår att du har de jobbigt med din dotter...
    när jag läser de du skrivit så tänker ja på mig och min mamma..
    ja va lika elak mot henne som din dotter är mot dig.
    ja höll på så i 3 år.
    Men ja gjorde de endast för att jag trodde att min mamma inte älskade mig..ja fick inte riktigt den umärksamhet ja ville ha!!!
    många i tonåren ¨kommer in på helt fel tankar ibland! Kanske mår din dotter inte bra? Har hon de taskigt i skolan? dåligt självförtroende? allt sånt spelar roll...tror man inte på sig själv så sätter tankarna fart och tyvärr så är de du som mamma som får ta de!!!

    Men en dag så sa min mamma nu får du välja...bo kvar och vi reder ut vart problemet ligger eller du får flytta för jag tar inte mer skkit!!!! och de hjälpte.

    Ta tag i din dotter spendera en helg ensam helg med henne och bara prata...lyssna på henne..för hon har nog en hel del att säga till dig.

    klart att du kan tvinga henne till ett bup möte..men ja tror inte de ger resultat..bättre att ni som mor och dotter pratar..och om de inte hjälper...då kanske de är bäst att tänka ut något annat.!!!!

    lycka till och stå på dig som mamma:)

  • Äldre 20 Feb 07:58
    #11

    nej, man kan inte tvinga henne till ett möte med bup. absolut inte. det är det värsta man kan göra.


    amarasya skrev 2008-02-20 07:26:14 följande:
    Hej förstår att du har de jobbigt med din dotter...när jag läser de du skrivit så tänker ja på mig och min mamma..ja va lika elak mot henne som din dotter är mot dig.ja höll på så i 3 år.Men ja gjorde de endast för att jag trodde att min mamma inte älskade mig..ja fick inte riktigt den umärksamhet ja ville ha!!!många i tonåren ¨kommer in på helt fel tankar ibland! Kanske mår din dotter inte bra? Har hon de taskigt i skolan? dåligt självförtroende? allt sånt spelar roll...tror man inte på sig själv så sätter tankarna fart och tyvärr så är de du som mamma som får ta de!!!Men en dag så sa min mamma nu får du välja...bo kvar och vi reder ut vart problemet ligger eller du får flytta för jag tar inte mer skkit!!!! och de hjälpte.Ta tag i din dotter spendera en helg ensam helg med henne och bara prata...lyssna på henne..för hon har nog en hel del att säga till dig.klart att du kan tvinga henne till ett bup möte..men ja tror inte de ger resultat..bättre att ni som mor och dotter pratar..och om de inte hjälper...då kanske de är bäst att tänka ut något annat.!!!!lycka till och stå på dig som mamma:)
  • Vardag­smorsa­n
    Äldre 20 Feb 14:10
    #12

    Hon har alltid haft det svårt, inte litat på omgivningen.Jag har därför hjälpt hene mycket och tagit mycket ansvar. Jag tror att jag har svårt att ändra det sättet. Och inte komma med trevliga lösningar hela tiden.Det jag kan försöka ändra hos mig själv är att låta henne vara mer, inte strunta i.Det har fungerat när det gäller skolan. Jag har sagt att hon får sköta det själv att komma i tid och få det ansvaret. Och det gör hon.Men stå på mig i det jag verkligen vill.Men inte vara så morsig.

  • Äldre 20 Feb 14:20
    #13

    Men du ÄR ju hennes morsa. Du ska bete dig som en morsa! :P Sen finns det ju skillnader på vettiga morsor och inte så smarta morsor...


    Vardagsmorsan skrev 2008-02-20 14:10:03 följande:
    .Men stå på mig i det jag verkligen vill.Men inte vara så morsig.
  • Vardag­smorsa­n
    Äldre 21 Feb 22:09
    #14

    TackBeverly! Du ärså himla klok. Jo jag är hennes morsa. Detär så att jag känner det som allt ärmitt fel. Omjag bara ändrar mig så blir det annorlunda. Och så är detju inte heller.Hon säger att jag får skyllamig själv och jag vet att det ärorimligt, men det påverkar mig så att jag nästan tror det. Jag är hennes morsa och jag är en självständig människa som vill leva precis som hon är det. Men det finns en längtan efter att ha det bra tillsammans.

  • Äldre 21 Feb 22:20
    #15

    Det är supersvårt att "rätta till" saker när barnen väl är i tonåren. Ibland gör det saken värre att försöka för mycket. Men samtidigt så vet din dotter nog att du bryr dig om henne, även fast hon kanske låtsas som att hon inte gör det. Så gör jag emot min mamma i allafall...
    Erat förhållande kanske inte kommer bli jättebra de sista åren (vet inte hur gammal hon är) innan hon flyttar hemifrån. Men det blir säkerligen lättare när ni bor på varsitt håll och får lite luft emellan er, då kostar man gärna på sig att vara lite extra trevlig när man träffas så sällan.

    tack för komplimangen! *ler*


    Vardagsmorsan skrev 2008-02-21 22:09:54 följande:
    TackBeverly! Du ärså himla klok. Jo jag är hennes morsa. Detär så att jag känner det som allt ärmitt fel. Omjag bara ändrar mig så blir det annorlunda. Och så är detju inte heller.Hon säger att jag får skyllamig själv och jag vet att det ärorimligt, men det påverkar mig så att jag nästan tror det. Jag är hennes morsa och jag är en självständig människa som vill leva precis som hon är det. Men det finns en längtan efter att ha det bra tillsammans.
  • Äldre 4 Mar 22:47
    #16

    Visa för din dotter att du blir ledsen när hon beter sig illa mot dig, att hon sårar dig.
    Har hon någon empati i sig och samvete kommer hon ångra sig efter.

    När jag var yngre o bråkade med min mamma o vi gapa på varandra,
    låg på golvet o drog varandra i håret o slogs o sånt hade jag sån ilska i mig emellanåt
    men jag kommer ihåg att jag hörde min mammas förtvivlan ibland o hur ledsen hon blev.
    Jag var ju också ledsen, men vem frågade mig? O va skulle jag säga om pappa lr amma kom in o fråga hur jag mådde? Jo självklart skrek jag skit du i det din äckliga kossa eller nåt..
    Sen grät jag innan jag somna, ångrade mig, ville bara kramas o säga hur m,ycket jag älskade henne.

    Tack o lov försvann våra problem tillslut o vi har en jätte fin relation idag. Hon är det bästa jag vet!

    Många av våra problem berodde troligtvis på att jag började växa ur fågelboet, deras regler och levnadsett var inte riktigt som jag ville ha det.
    Men jag hade pojkvän då som sov över hos ofta så det lättade stämningen lite.
    Sen flyttade hela famoiljen längre bort o jag fick möjlighet till egen lägenhet.

    Det var min tur att testa mina vingar och det har gått bra hittills =)

    Mitt råd till dig är att visa kärlek, förtvivlan och sorg. Visa att du blir ledsen när hon gör så mot dig. Fråga nån kväll om hon verkligen vill skada dig?!
    Och krama henna Krama krama krama..

    Lycka till!

  • Äldre 7 Mar 18:35
    #17

    Vardagsmorsan! Jag tror att du måste vara tydlig med vem det är som bestämmer.Sätt upp gränser för dig själv och henne också. Berätta för henne att hon har gått över gränsen och bestäm vilka regler som gäller hemma hos dig. T ex inte slåss (även om man är fruktansvärt arg) med våld kan man inte lösa problem, visa varandra respekt (inklusive henne)..det är självklart att du är "blandar dig" i hennes skolgång, du har vårdnaden om henne vilket innebär en massa ansvar. Ställ ultimatum på henne,involvera hennes pappa. En sak är säker det är du som är vuxen och bestämmer spelreglerna (tillsammans med henne om det går).

    Hälsninar/Tonårsmamma och familjebehandlare

  • Äldre 31 Mar 12:33
    #18
    Hej, 

    Vi skriver i denna tråd då vi söker föräldrar som tidigare har varit utsatta för våld av sitt barn och som kan tänka sig att dela med sig av sina erfarenheter i vårt examensarbete. 

    Vi läser vårt sista år på Socionomprogrammet och valde detta ämne då vi själva har stött på denna problematik genom arbete på socialtjänsten och BUP. Barns våld mot föräldrar är ett område som vi tycker borde bli mer utforskat och uppmärksammat för att samhället ska kunna erbjuda ett bättre stöd till föräldrar i denna svåra situation. Genom att lyssna till föräldrar som har varit med om denna form av familjevåld tror vi att viktig kunskap kan nås.

    Vi har valt att avgränsa oss till tonåringar och vuxna barns våld. Med våld menar vi inte bara fysiskt våld utan även psykiskt, materiellt och ekonomiskt.    

    Maila oss på [email protected] för mer information.
Svar på tråden Min dotter slår mig när hon blir arg