Utbrott
Jag sliter snart av mig håret! Dottern (13 månader, snart 14) har fått utbrott en tid nu. Det började med att hon kastade sig bakåt skrikandes och fäktandes när man tog bort henne från saker. Jag tyckte det var sött så log lite för mig själv och pussade på henne tills hon lugnat ner sig alt avlede henne beroende på situatuion.
Nu däremot så blir hon vansinig när man tar bort henne från saker (kattlådan tex) om hon är på fle humör. Idag har hon skikit typ 1 timme. Hon går direkt tillbaka till kattlådan...
Vi låter henne vara på det mesta men kattlådan vill jag itne att hon gräver i, dels för att jag tycker det är äkligt, dels för att jag tror det kan vara skadligt och främst för katternas skull.
I övrigt får hon inte vara i soporna eller dra ner vissa ting (de få prydnadsaker som nu finns kvar).
När hon blir arg kastar hon bara saker ikring och skriker. Jag ahr inte fått röra henne idag typ. Sedan har hon gr¨åtande vänt sig mot mig, precis som när hon vill amma. När jag tagit fram bröstet ahr hon blivit hysterisk och galltjutit och försökt tagit sig därifårn (typ gå ner fårn soffan).
Förstår inte vad som händer... och hur hanterar man det? Nu är maken hemma och ja.. jag tar mina 10 minuter av lugn här. de behövs! Men ofta finns ingen avlasnting nöär det sker utan mannen är på skolan då. Hur gör man för at tinte bli galen? Vet att jag mår dåligt för att jag vill hjälpa henne, men det få rju motsatt effekt då jag omedvetet omvandlar det till irretation.
En viss form av irretation uppkommer även av att jag själv inte får göra något, jag får inte kamma håret, inte äta... ja ingenting.
Jag gör precis så som jag inte vill dvs tröttnar och ställer ner ett skrikande barn förr att sedan kamma håret (dock efter typ 15 minuters försök av att bära och kamma, ställa ner, försöka roa ja ni fattar).
Behöver bli mer pedagogisk, försöker verkligwen, men....