• Anonym (Ledsen)

    Psykisk misshandel i hemmet

    Jag har blivit utsatt för psykisk misshandel av min man i några år. Sedan vårt barn föddes för snart två år sedan har allt bara blivit värre!  Misshandeln har varit förnedringar, skrik och rop med utskällningar och glåpord , detta var min vardag.
    Jag talade om för min man att jag ville skiljas och då spårade situationen ur. Han hotade med det ena efter det andra... jag skulle minsann få passa mig noga nu och speciellt inte dra in myndigheter, advokater eller polis.
    Jag gjorde det ändå, tog med mig vårt barn åkte till polisen gjorde en anmälan och kontaktade advokat för att få hjälp med vårdnad och skilsmässa.
    Nu finner jag att omgivningen har mycket svårt att acceptera mitt beslut. Får gång på gång höra "men han har ju inte slagit dig" även de på socialkontoret sa så.
    Ska man sitta hemma och vänta på tills man får stryk?
    Jag har till och med önskat ibland att han skulle ha slagit mig så att folk skulle förstå min situation.
    Nu sitter jag lite i klistret då det inte finns några vittnen till detta förutom vårt lilla barn som inte kan förklara vad han har fått uppleva, se och höra.
    Alltså kan man behandla folk hur som helst bara det inte finns vittnen...
    Ska det vara såhär?

  • Svar på tråden Psykisk misshandel i hemmet
  • Anonym (mp)

    Nej, så ska det absolut inte vara! Ge inte upp. Du har ju redan tagit första steget, försök att slutföra det hela. Så här kan du inte ha det. Att vänta på första slaget är galet!

    Jag tycker du är jättemodig. Har du verkligen ingen i din omgivning som stöttar och hjälper dig?

    Har han några förklaringar till sitt beteende? Finns det någon möjlighet alls att han kommer att ändra på sig? Om inte, så får du fundera på om du vill ha det så resten av livet.

    Kram och lycka till!

  • Anonym (Ledsen)

    Ja, jag har fått mycket hjälp från kvinnojouren i min kommun. De arrangerade med boende  och samtal de första veckorna.
    Nu bor jag tillfälligt hos släktingar och får stöd här. Det är framför allt våra gemensamma vänner, hans familj och soc som bagatelliserar det hela.
    Han skyller på att det är stressen på jobbet, att jag inte gör de hemmasysslor som en kvinna bör göra, jag är slarvig och lat (vilket jag definitivt inte är)  osv... det är hans förklaring till sitt beteende. Så nej, jag ser inte att han någonsin kommer att ändras...
    Tack för uppmuntran! Japp, jag ska slutföra det hela! Behöver bara hitta orken och modet att gå vidare.

  • Anonym

    Jag levde själv i ett förhållande där mitt ex misshandlade mig psykiskt.. Jag blev kallad psykfall, trög, dum i huvudet, böld i arslet m.m..Han spottade mig i ansiktet vid ett tillfälle när jag höll för öronen när han skrek en massa fula saker till mig, han knuffade in mig i väggen när jag höll vår nyfödda så jag rasade ner på skostället, han spottade på golvet framför mina fötter, han vred om min överläpp hårt, hårt...m.m...

    Det var till slut han själv som lämnade oss..jag fick aldrig det modet själv..

    Men självklart ska du inte stå ut med glåpord m.m efter nu 3 år sedan vi separerade så mår jag äntligen bra och fått tillbaka självförtroendet..

    Man ska inte tolerera att någon kränker en på det sättet...
    ALDRIG....

  • Gung Ho

    Det är ju alltid ett problem när det inte finns vittnen. Det gäller ju alla brott, och går tyvärr inte att komma ifrån. Jag skulle ha spelat in honom i smyg just därför att det sällan finns vittnen hemma... (och även om barnen förstår tror jag inte att de mår bra av att vittna mot sin förälder om det inte är alldeles livsviktigt).

    Skit i vad andra tycker. Du vet ju att du har tagit rätt beslut. Det är det som räknas.

  • Anonym

    Jag förstår inte alls soc reaktion. Psykisk misshandel kan många gånger vara värre än Psysisk. Försök vara stark och orka igenom hela den här prosessen. Ingen ska behöva leva med en sådan ond människa.

    Lycka till!

  • Anonym

    "Han skyller på att det är stressen på jobbet, att jag inte gör de hemmasysslor som en kvinna bör göra, jag är slarvig och lat (vilket jag definitivt inte är)"

    Det är en typisk förvriden bild han har, att du inte duger och att du inte göra som andra kvinnor gör.
    Han utövar makt, iform av att kränka dig.

    Det är ett typiskt tecken på att han lever efter osunda värderingar.

    För i vanliga fall hade man ju bägge två hjälpts åt.
    Har han någonsin anklagat dig för att vara otrogen eller att du ljuger för honom ? Det brukar också vara ett typiskt tecken?

    Lycka till.

  • Anonym (mb)

    Psykisk misshandel ÄR värre på så sätt att det inte går att "bevisa", och tyvärr är de oftast ganska charmiga utåt sett.

    OBS!! Jag förringar absolut INTE fysisk misshandel!! OBS!!

    Min sambo betedde sig fruktansvärt illa när jag var föräldraledig; han ville att jag skulle vara en liten "hemmafru". Han kontrollerade ALLT jag gjorde, och tog alla tillfällen i akt att pika mig.

    Nu är det bättre (efter familjerådgivning och personlig rådgivning), och jag vet idag vad det egentliga problemet är. I vårt fall (inte så allvarligt tack o lov) handlar det om att han är FRUKTANSVÄRT bortskämd av sin mamma, hon har sopat vägen för honom från dag 1.

    Stå på dig - känner du dig misshandlad och kränkt så är du det!! Det kan inte soc, släktingar eller nån annan avgöra.

  • Anonym (Ledsen)
    Anonym skrev 2008-05-02 06:28:45 följande:
    "Han skyller på att det är stressen på jobbet, att jag inte gör de hemmasysslor som en kvinna bör göra, jag är slarvig och lat (vilket jag definitivt inte är)"Det är en typisk förvriden bild han har, att du inte duger och att du inte göra som andra kvinnor gör.Han utövar makt, iform av att kränka dig.Det är ett typiskt tecken på att han lever efter osunda värderingar. För i vanliga fall hade man ju bägge två hjälpts åt.Har han någonsin anklagat dig för att vara otrogen eller att du ljuger för honom ? Det brukar också vara ett typiskt tecken?Lycka till.

    Han anklagar mig JÄMT för att ljuga...om allt. Han går till och med igenom min handväska.


    100000 gånger har han frågat om sonen är hans, på ett lite skämtsamt sätt men han menar det. Det vet jag. Sonen liknar mig jättemycket och har faktiskt inga drag av honom vad jag kan se.


    Jag har ALDRIG gett honom anledning till att inte lita på mig, så jag vet inte varifrån detta kommer.

  • anzita

    Det kommer från HONOM.
    Hans dåliga självförtroende. Hans problem med svartsjuka. Helt befängt att tro att du skulle ha det minsta att göra med hans sjukliga beteende.


    Anonym (Ledsen) skrev 2008-05-02 12:26:57 följande:
    Han anklagar mig JÄMT för att ljuga...om allt. Han går till och med igenom min handväska.100000 gånger har han frågat om sonen är hans, på ett lite skämtsamt sätt men han menar det. Det vet jag. Sonen liknar mig jättemycket och har faktiskt inga drag av honom vad jag kan se. Jag har ALDRIG gett honom anledning till att inte lita på mig, så jag vet inte varifrån detta kommer.
    Det är fantastiskt att du hade klokskapen att lämna honom innan hans verbala våld accelerade till fysiskt våld. Steget är inte så långt som många verkar tro i din omgivning. Stå på dig, du har fattat rätt beslut!
Svar på tråden Psykisk misshandel i hemmet