• Anonym (Sambo­)
    Äldre 14 Jun 17:34
    1799 visningar
    8 svar
    8
    1799

    Min sambo har ingen självkänsla, hur kan jag hjälpa honom?

    Vet inte om den här tråden passar här men visste inte vart jag annars skulle lägga den.

    Saken är den att min sambo har ingen självkänsla/sjävlförtroende. Vi har varit tillsammans i över 2 år och innan det hade han ett 3 år långt förhållande med en tjej som tryckte ner honom totalt. I stort sätt varje dag så blev han kallad "idiot, ful, äcklig, dum i huvudet" osv. Innan deras förhållande började så var han tydligen väldigt framåt och social, lätt för att prata och träffa människor.

    Han har inte berättat det för mig utan jag trodde att han var sån av "naturen" men igår lättade han äntligen sitt hjärta. Han har svårt för att prata med folk, är ofta tystlåten bland nytt folk. Att prata med mig och våra familjer är inga problem men när han ska prata med någon som han nyss träffat så går det inte. Han förklarar det själv som att allt han vill säga låter idiotiskt och att han hellre håller tyst.

    Han ger sig aldrig in i konflikter utan håller med och säger ja till precis allting, struntar i vad han egentligen vill. Håller alla sina känslor inom sig just för att inte känna sig som en idiot.

    Vet inte hur jag ska hjälpa honom men jag tycker verkligen synd om honom. Han förtjänar att få tillbaka sin självkänsla och sitt självförtroende. Vi har 1 barn tillsammans och allting funkar jättebra mellan oss men jag vill inte att han ska gå och må dåligt.

    Jag föreslog en kurator el psykolog men hjälper det att prata med en sådan? Vad kan man annars göra? Jag säger ofta att jag älskar honom, att han är fin och underbar och han säger samma saker till mig.

    Någon som har något bra svar?

  • Svar på tråden Min sambo har ingen självkänsla, hur kan jag hjälpa honom?
  • Anonym (som du)
    Äldre 14 Jun 17:40
    #1

    Kärlek, kärlek, kärlek? Och det verkar du ju ha, eftersom du söker svar här. Det tar tid men det går att bygga upp sin självkänsla igen om man har bra folk omkring som som uppmuntrar, uppmärksammar, bekräftar och visar kärlek.

  • Anonym (Sambo­) Trådstartaren
    Äldre 14 Jun 21:00
    #2

    Kärlek har jag massor av, ska börja uppmuntra honom ännu mer. Tack för ditt svar!

  • moniqu­es
    Äldre 14 Jun 21:12
    #3

    Inte bra alls att rekommendera psykolog eller kurator man skall akta sig för dem.
    Dem kläcker nästan alltid ur sig fel meningar!!

    Det bästa medlet 'är för en man att få bekräftelse.
    Den absolut bästa medicinen är naturligtvis du, var på han och utmana honom lite. Mycket romantik och käääääääärlek! Han ska känna att han är behövd, attraktiv och framförallt älskad.

    Lycka till!

  • Anonym
    Äldre 16 Jun 21:32
    #4

    Vilket lustigt svar!!? Är man deprimerad är man absolut inte sugen på sex, vill inte ha för stora krav på sig och har mycket svårt att föra sig bland människor.
    Mitt tips blir, bli inte besviken om du inte får lika mkt i retur som du ger. Prata med varandra MYCKET och se till att få honom till en bra terapeut! Känns som om det ligger lite i bagaget hos din man. Hur har uppväxt och familjerelationer varit? Medicin är inte heller fel. Det tar bort de lägsta dalarna men tyvärr oxå de höga topparna. Tycker det är en godkänd kompromiss om man vet hoppas och VILL att det ska bli bättre. Det är ju här och NU, och det finns ett ansvar som ska tas för ert barn. Lycka till, jag VET att DU fixar det!

  • Anonym (Kom igen..­)
    Äldre 16 Jun 22:12
    #5

    Skulle oxå vilja ha tips vad jag kan göra för att få min man att tänka om. Finns ingen med den här känslan som kan tipsa oss som känner oss så maktlösa?

  • Anonym
    Äldre 16 Jun 23:06
    #6
    +1

    Det jag först reagerar på är att du får det att framstå som att det var hans ex som gav honom dålig självkänsla när hon kallade honom för "idiot, ful, äcklig, dum i huvudet". Även om han innan hade lätt för att vara social, så måste han ha haft låg självkänsla redan innan förhållandet med exet. Hade han haft en hög självkänsla hade han aldrig accepterat att bli kallad för alla dessa elakheter, och framförallt - det hade inte bitit på honom. När en person med hög självkänsla får höra sådant tar de nämligen inte åt sig personligen, utan tänker bara att det får stå för den personen, för man vet sitt eget värde... Möjligt vis blev hans redan låga självkänsla ännu lägre av exets behandling, men att han inte drog ögonaböj är ett tydligt tecken på att han var svag redan innan... Nåja, nog om detta, men gör det inte svårare för er genom att utse exet till syndabock, för det är orimligen hela sanningen...

    Egentligen spelar det ju inte någon roll varför han har låg självkänsla. Man behöver inte älta i gamla anledningar för att kunna göra en positiv förändring. Men nu är det viktigaste faktiskt att HAN SJÄLV inser att han ar låg självkänsla och att HAN SJÄLV aktivt går in för att stärka den. Att som närstående ge uppmuntran, uppmärksamhet, bekräftelse etc kan faktiskt vara DÅLIGT för hans självkänsla. Missförstå mig rätt, men en person med låg självkänsla är beroende av just bekräftelse etc från andra. Eftersom den personen inte kan bekräfta sig själv pga sin negativa självbild. Det som är viktigt för honom är alltså att HAN SJÄLV kan ge SIG SJÄLV uppmuntran, uppmärksamhet, bekräftelse etc - att han själv kan känna att han duger, att han är värdefull och att han själv faktiskt är den viktigaste personen i sitt eget liv.

    Jag har själv haft rejäla brister i min självkänsla, men jag mådde bra ändå. Mycket tack vare att jag fick uppmuntran, uppmärksamhet, bekräftelse och kärlek av andra. MEN jag blev ju beroende av detta, eftersom jag inte själv kände att jag hade något värde om jag inte fick det påpekat av andra... men inte ens då trodde jag på det... Jag kom till insikt tack vare att min partner uppmärksammade mig på mina brister och inte bara mina styrkor, t.ex. sa han:
    - Nu tycker du synd om dig själv utan anledning igen... Istället för att trösta och stödja...
    - Klaga inte på andra, gör nåt själv...
    - Nu ägnar du tid åt sånt du ändå inte kan förändra, ägna dig åt det du faktiskt kan göra nåt åt...
    osv

    DET hjälpte mig.

  • Anonym (hälft­en sant)
    Tue 17 Nov 2020 13:58
    #7
    Anonym skrev 2008-06-16 23:06:12 följande:

    Det jag först reagerar på är att du får det att framstå som att det var hans ex som gav honom dålig självkänsla när hon kallade honom för "idiot, ful, äcklig, dum i huvudet". Även om han innan hade lätt för att vara social, så måste han ha haft låg självkänsla redan innan förhållandet med exet. Hade han haft en hög självkänsla hade han aldrig accepterat att bli kallad för alla dessa elakheter, och framförallt - det hade inte bitit på honom. När en person med hög självkänsla får höra sådant tar de nämligen inte åt sig personligen, utan tänker bara att det får stå för den personen, för man vet sitt eget värde... Möjligt vis blev hans redan låga självkänsla ännu lägre av exets behandling, men att han inte drog ögonaböj är ett tydligt tecken på att han var svag redan innan... Nåja, nog om detta, men gör det inte svårare för er genom att utse exet till syndabock, för det är orimligen hela sanningen...

    Egentligen spelar det ju inte någon roll varför han har låg självkänsla. Man behöver inte älta i gamla anledningar för att kunna göra en positiv förändring. Men nu är det viktigaste faktiskt att HAN SJÄLV inser att han ar låg självkänsla och att HAN SJÄLV aktivt går in för att stärka den. Att som närstående ge uppmuntran, uppmärksamhet, bekräftelse etc kan faktiskt vara DÅLIGT för hans självkänsla. Missförstå mig rätt, men en person med låg självkänsla är beroende av just bekräftelse etc från andra. Eftersom den personen inte kan bekräfta sig själv pga sin negativa självbild. Det som är viktigt för honom är alltså att HAN SJÄLV kan ge SIG SJÄLV uppmuntran, uppmärksamhet, bekräftelse etc - att han själv kan känna att han duger, att han är värdefull och att han själv faktiskt är den viktigaste personen i sitt eget liv.

    Jag har själv haft rejäla brister i min självkänsla, men jag mådde bra ändå. Mycket tack vare att jag fick uppmuntran, uppmärksamhet, bekräftelse och kärlek av andra. MEN jag blev ju beroende av detta, eftersom jag inte själv kände att jag hade något värde om jag inte fick det påpekat av andra... men inte ens då trodde jag på det... Jag kom till insikt tack vare att min partner uppmärksammade mig på mina brister och inte bara mina styrkor, t.ex. sa han:
    - Nu tycker du synd om dig själv utan anledning igen... Istället för att trösta och stödja...
    - Klaga inte på andra, gör nåt själv...
    - Nu ägnar du tid åt sånt du ändå inte kan förändra, ägna dig åt det du faktiskt kan göra nåt åt...
    osv

    DET hjälpte mig.


    Första hälften du skrev håller jag INTE med om....att mannen måste ha haft dålig självkänsla INNAN han träffade exet behöver inte alls stämma. Ibland så har man bra självkänsla och går in i ett förhållande, bygger upp en massa saker med en som med tiden bryter ner en sakta och systematiskt man stannar kvar "för barnen" för "den gemensamma ekonomin" osv men självkänslan blir värre och värre tills man bryter ihop.

    Däremot håller jag med dig 100% i att man kan inte skapa beroende till en person med dålig självkänsla på att hela tiden mata den utan man måste bygga upp den med små utmaningar och förhoppningsvis så kan den personen upptäcka att det inte var så farligt som den trodde...som små fågelungar som ska lämna nästet för första gången.
  • Anonym (A)
    Tue 17 Nov 2020 17:07
    #8
    Anonym (som du) skrev 2008-06-14 17:40:00 följande:
    Kärlek, kärlek, kärlek? Och det verkar du ju ha, eftersom du söker svar här. Det tar tid men det går att bygga upp sin självkänsla igen om man har bra folk omkring som som uppmuntrar, uppmärksammar, bekräftar och visar kärlek.
    Håller med
Svar på tråden Min sambo har ingen självkänsla, hur kan jag hjälpa honom?