Det största problemet är väl inte män som är öppet traditionella osv, för då kanske man inser på en gång att det inte kommer att funka. (Jag tvivlar på att jag ens skulle bli kär i en sådan kille. Hittills har det iaf inte hänt, då jag tycker att det är bland det mest avtändande som finns med uppenbart ojämställda killar).
Det största problemet är män som "verkar" moderna och hyfsat jämställda, eller är det på ytan. Först senare kryper en sämre sida fram, ibland först när man har barn med dem och är fast
MEN detta är ju inte unikt för män med utländskt påbrå. Verkar vara ganska vanligt bland helsvenska män också... Fast jag gissar att ju mer patriarkal kultur mannen kommer ifrån, desto större risk.
Jag tror att det bästa är att vara öppen och ställa krav från början. Vill man inte rucka på jämställdheten (och jag skulle inte vilja göra det) - då gör man klart detta och ser hur killen tar det. Verkar han ha samma värderingar är det väl bara att tuta och köra, man kan inte "gardera" sig mot allt... Har han andra värderingar, men "finner sig" i ens krav, kan det också funka, men då får man väl fortsätta vara lite vaksam, så att han inte plötsligt ändrar sig...
Det bästa är nog att ha ungefär samma värderingar här. Men - som sagt - även om man har det PÅ YTAN, är det ingen GARANTI för ett jämställt förhållande tyvärr. Oavsett de inblandades nationalitet.