• Kalles

    taskiga spermier

    Hej!

    Jag är en man som jar gjort två prover med "dåligt" resultat. Spermierna är få och långsamma. Nu gjordes de inte precis vid höjdartillfällen så jag ska lämna ett nytt. Min sambo väger för mycket just nu så vi får inte göra IVF hos landstinget. Privat har vi nog inte råd med just nu och så länge hon väger för mycket så minskar ju chanserna att bli gravida enligt läkaren.

    När vi kommer hem bryter hon ihop för att hon inte får hjälp pga sin vikt och känner sig diskriminerad. Jag själv som inte har "normala" spermier känner mig helt tom. Jag får olika besked hela tiden om hur stor chans jag har att bli pappa spontant. Senast beskedet är att chansen finns men den är såklart mindre.

    Ja, man känner sig rätt sunkig och besviken. Jag kan inte gör något åt det och får anpassa livet efter det. Har inte haft könsjukdomar så det kan vara nedärvt eller kanske kanske tillfälligt. Jag har känt mig som en halv man förut - det vände när jag fick höra att jag hade en viss chans att bli pappa på naturlig väg men nu vet jag inte igen. Klart det kan gå om man har tur men........

    Nu är jag mest sur på min sambo som samma dag klämde ur sig att hon ska på en resa. Visst unnar jag henne det men det blev för mycket på samma dag bara. Jag känner mig rätt utelämnad av henne som mest tänker på att hon inte får hjälp. Minskar hon i vikt ökar hennes chanser men vad ska jag göra?? Det finns inget att göra!

    SUCK !!!! JAG ÄR LEDSEN !!!

  • Svar på tråden taskiga spermier
  • Fred

    stressen är nog eran värsta fiende verkar det som..

    ta och chilla rätt kraftigt med barn ambitionerna så kanske det kommer den naturliga vägen.

  • Kalles

    ja du - om du vore doktor skulle jag tro dig men det finns inga vetenskapliga bevis för att din teori stämmer. Läs på till nästa gånG!

  • JojjeB

    Ja Kalles,
    Jag varken vet eller kan något om ämnet i fråga, men jag hoppas VERKLIGEN att det går bra och jag lovar att jag håller tummarna för er!!!!
    Jag tänker inte komma med några snusförnuftiga råd heller, då jag faktiskt inte har något att bidra med.
    Men som generellt råd så tycker jag nog det Fred skriver verkar vara en bra start då det funkade för oss....inte särskilt medicinskt men det är inte alltid där problemet ligger. Jag har en bekant (på riktigt) som försökte i 5 år (tror jag) att få barn. Till slut adopterade de ett barn från Ryssland, och då blev hans sambo gravid.
    Än en gång lyckar till!
    mvh
    Jojje

  • Seagull

    Hej Kalles

    Är själv av samma klass vad det gäller tröga spermier :( , och det var inget glädjebesked som du beskriver. Men allt hopp är inte ute för det.

    När jag kollade upp detta hade vi försökt bli gravida i ett halvt år. Annledningen till att jag gjorde detta såpass tidigt var pga att mina syskon har fått gå igenom IVF proceduren. Så i det stora var jag "rätt" glad ändå.

    Sen visade det sig att min fru inte hade ägglossning varje månad, med andra ord oregelbunden.

    Vi gick på Carlanderska i Gbg och fick detta konstaterat privat till en summa av 5000SEK, om jag inte missminner mig helt. Vi fick prova på ngt som heter pergotime(osäker på stavningen) och blev gravida på första försöket.
    Sen fick vi sorgligt nog missfall i vecka 6 :( .
    Efter det tog vi det lugnt och "stannade" vår aktivitet. När vi väl drog igång igen gick vi över till landstingets kö efter som vi anser oss som rätt unga(fru 27, jag 31). Sen självklart för att spara de pengar vi har till vad som komma skall förhoppningsvis.

    I och med att vi hade gjort utredningen privat och visste vad som strular, fick vi enbart vänta i c:a 3 mån innan vi kom till läkare igen och fick nytt recept.

    Nu är vi gravida igen(efter c:a 2år tot), även denna gång på första "kuren" och är i v8.

    Med detta vill jag säga/fråga vad ni gjort för tester. För som sagt vi har "tillverkat" hemma på egen hand, så att säga, men fått hjälp med ägglossningen. Hoppas att detta kan vara till hjälp för er!

    mvh
    S

  • stora storken

    hej kalles !
    vet vad du går igenom just nu. jag och min fru försökte i 4 år innan det lyckades, nu är hon gravid i vecka 13. vi hade väl gett upp och såg ett liv utan ett gemensamt barn. frugan har 2 st från ett tidigare förhållande. och vi är juh inte pur unga vi, jag är 40 och frugan är 42.
    och min fru är/var lite överviktig, men hon tog sig i kragen och gick ner 12 kg. och det var så att det hade varit en massa fester i april, så jag sa till min fru att nu ska jag inte ta en droppe sprit eller öl på en hel månad, så jag höll mig nykter hela maj. och pang så var hon gravid. (inte för att jag var onykter varje gång vi hade sex, men hon retar mig och säger att spermierna hitta rätt för en gångs skull när jag var nykter). men som vi tror så har hennes viktnedgång med det att göra.
    min fru och jag, mest min fru, började att motionera en massa, hon var ute på promenader, simma. och jag följde med så ofta jag kunde för att stötta henne, det tog ca 5 månader att gå ner dessa 12 kg.

    men nu så är mest min fru, men jag oxå oroliga för barnet, för juh äldre man är så större risk att barnet kan ha downs syndrom eller annan skada, vi har denna vecka tagit en moderkaks prov, så nu väntar vi spänt på svaret. men så läser man i uppsala bladet här att uppsala akademsika sjukhuset har dragit ner på provsvaren angående detta, så att testet visar ett friskt barn, men kan ändå ha ett allvarligt handikapp när det födds. och vi som är lite till åldern vet inte om vi skulle orka få ett barn med någon typ av skada, svårt det där.

    har en kompis som hade fått samma svar som du, han hade lite och att de simmade lite dåligt hans spermier, de försökte få barn i 5 års tid, de gav upp, skulle börja adoptera, och pang så vart hon gravid, nu har de 3 barn. det var som han sa, att de försökte för mycket, sen när de hade gett upp hoppet och kommit ner från stressen, så vart hon gravid.

    så det finns hopp, ge inte upp, men försök att ta det lugnt. och framför allt, prata med varandra, det har frugan och jag gjort i 4 års tid, haft många sömnlösa nätter ihop.

    mvh
    stora storken

  • TooL

    Hej

    Känner igen mig i din berättelse .....
    JAg och min sambo fick MF för ganska exakt 4 år sedan .......

    Vi försökte under alla år men inget ville sig ......
    Efter 2 års försök började vi undersöka oss sambon hade fel på ena äggstocken och jag hade för få spermier var utlåtandet och tillslut så fick vi tid till IVF i februari
    i år .....

    Men på julafton 2004 så kom sambon och visade mig ett positivt gravtest ......

    Så nu runt den 19/8 blir man farsa..........

    Pressen under de år som gick var stor och vi hade båda 2 prestationsångest jag tror att
    vi båda började slapna av och slutade tänka på det hela när vi väl hade fått IVF:n tidsbestämd .......

    Och då så lyckades vi på den naturliga vägen ........

    Håll ut ..... Och för´sök att sluta tänka på de ......

Svar på tråden taskiga spermier