taskiga spermier

stressen är nog eran värsta fiende verkar det som..

ta och chilla rätt kraftigt med barn ambitionerna så kanske det kommer den naturliga vägen.

ja du - om du vore doktor skulle jag tro dig men det finns inga vetenskapliga bevis för att din teori stämmer. Läs på till nästa gånG!

Ja Kalles,
Jag varken vet eller kan något om ämnet i fråga, men jag hoppas VERKLIGEN att det går bra och jag lovar att jag håller tummarna för er!!!!
Jag tänker inte komma med några snusförnuftiga råd heller, då jag faktiskt inte har något att bidra med.
Men som generellt råd så tycker jag nog det Fred skriver verkar vara en bra start då det funkade för oss....inte särskilt medicinskt men det är inte alltid där problemet ligger. Jag har en bekant (på riktigt) som försökte i 5 år (tror jag) att få barn. Till slut adopterade de ett barn från Ryssland, och då blev hans sambo gravid.
Än en gång lyckar till!
mvh
Jojje

Hej Kalles

Är själv av samma klass vad det gäller tröga spermier :( , och det var inget glädjebesked som du beskriver. Men allt hopp är inte ute för det.

När jag kollade upp detta hade vi försökt bli gravida i ett halvt år. Annledningen till att jag gjorde detta såpass tidigt var pga att mina syskon har fått gå igenom IVF proceduren. Så i det stora var jag "rätt" glad ändå.

Sen visade det sig att min fru inte hade ägglossning varje månad, med andra ord oregelbunden.

Vi gick på Carlanderska i Gbg och fick detta konstaterat privat till en summa av 5000SEK, om jag inte missminner mig helt. Vi fick prova på ngt som heter pergotime(osäker på stavningen) och blev gravida på första försöket.
Sen fick vi sorgligt nog missfall i vecka 6 :( .
Efter det tog vi det lugnt och "stannade" vår aktivitet. När vi väl drog igång igen gick vi över till landstingets kö efter som vi anser oss som rätt unga(fru 27, jag 31). Sen självklart för att spara de pengar vi har till vad som komma skall förhoppningsvis.

I och med att vi hade gjort utredningen privat och visste vad som strular, fick vi enbart vänta i c:a 3 mån innan vi kom till läkare igen och fick nytt recept.

Nu är vi gravida igen(efter c:a 2år tot), även denna gång på första "kuren" och är i v8.

Med detta vill jag säga/fråga vad ni gjort för tester. För som sagt vi har "tillverkat" hemma på egen hand, så att säga, men fått hjälp med ägglossningen. Hoppas att detta kan vara till hjälp för er!

mvh
S

hej kalles !
vet vad du går igenom just nu. jag och min fru försökte i 4 år innan det lyckades, nu är hon gravid i vecka 13. vi hade väl gett upp och såg ett liv utan ett gemensamt barn. frugan har 2 st från ett tidigare förhållande. och vi är juh inte pur unga vi, jag är 40 och frugan är 42.
och min fru är/var lite överviktig, men hon tog sig i kragen och gick ner 12 kg. och det var så att det hade varit en massa fester i april, så jag sa till min fru att nu ska jag inte ta en droppe sprit eller öl på en hel månad, så jag höll mig nykter hela maj. och pang så var hon gravid. (inte för att jag var onykter varje gång vi hade sex, men hon retar mig och säger att spermierna hitta rätt för en gångs skull när jag var nykter). men som vi tror så har hennes viktnedgång med det att göra.
min fru och jag, mest min fru, började att motionera en massa, hon var ute på promenader, simma. och jag följde med så ofta jag kunde för att stötta henne, det tog ca 5 månader att gå ner dessa 12 kg.

men nu så är mest min fru, men jag oxå oroliga för barnet, för juh äldre man är så större risk att barnet kan ha downs syndrom eller annan skada, vi har denna vecka tagit en moderkaks prov, så nu väntar vi spänt på svaret. men så läser man i uppsala bladet här att uppsala akademsika sjukhuset har dragit ner på provsvaren angående detta, så att testet visar ett friskt barn, men kan ändå ha ett allvarligt handikapp när det födds. och vi som är lite till åldern vet inte om vi skulle orka få ett barn med någon typ av skada, svårt det där.

har en kompis som hade fått samma svar som du, han hade lite och att de simmade lite dåligt hans spermier, de försökte få barn i 5 års tid, de gav upp, skulle börja adoptera, och pang så vart hon gravid, nu har de 3 barn. det var som han sa, att de försökte för mycket, sen när de hade gett upp hoppet och kommit ner från stressen, så vart hon gravid.

så det finns hopp, ge inte upp, men försök att ta det lugnt. och framför allt, prata med varandra, det har frugan och jag gjort i 4 års tid, haft många sömnlösa nätter ihop.

mvh
stora storken

Hej

Känner igen mig i din berättelse .....
JAg och min sambo fick MF för ganska exakt 4 år sedan .......

Vi försökte under alla år men inget ville sig ......
Efter 2 års försök började vi undersöka oss sambon hade fel på ena äggstocken och jag hade för få spermier var utlåtandet och tillslut så fick vi tid till IVF i februari
i år .....

Men på julafton 2004 så kom sambon och visade mig ett positivt gravtest ......

Så nu runt den 19/8 blir man farsa..........

Pressen under de år som gick var stor och vi hade båda 2 prestationsångest jag tror att
vi båda började slapna av och slutade tänka på det hela när vi väl hade fått IVF:n tidsbestämd .......

Och då så lyckades vi på den naturliga vägen ........

Håll ut ..... Och för´sök att sluta tänka på de ......