• Äldre 14 Oct 22:41
    3609 visningar
    14 svar
    14
    3609

    När blir det bättre

    Min systerdotter dog (eget val) för 3 veckor sedan. Det är det värsta som hänt mig i hela mitt liv. Jag bara gråter o gråter...

    Trodde att det kanske skulle bli lite bättre efter begravningen i lördags - men det känns bara värre o värre hela tiden.

    När "brukar" den allra värsta sorgen ge med sig??

  • Svar på tråden När blir det bättre
  • Äldre 14 Oct 22:48
    #1

    det finns nog tyvärr inget svar på det, alla reagerar olika.

  • Äldre 14 Oct 22:59
    #2

    Jo, det är klart...
    Det känns bara så jobbigt allting.
    Både sorgen för att hon är borta, tankarna på min stackars syster o hennes familj, andra tankar som irrar runt - tänk om mina egna kommer göra nåt liknande när de blir äldre, skuldkänslor för att vi hade så dålig kontakt de senare åren - jag var hos henne "jämt" när hon var liten...

    Som det är nu gråter jag halva tiden på jobbet, o hemma så fort barnen gör nåt annat o inte ser, o sen när de har lagt sig för kvällen...

  • Fjäril­smamma
    Äldre 15 Oct 01:01
    #3

    Det är som sagt omöjligt att säga, men man brukar ju tala om ett sorgeår. Att uppleva alla årstider, alla högtider utan den som fattas en.
    Jag kan inte uttala mig utgående från egen erfarenhet eftersom det bara är sju månader sedan min son dog.

  • tan73
    Äldre 15 Oct 11:00
    #4

    Jag tycker att det känns värre nu än när det precis var "färskt", och det har snart gått 3månader sen jag förlorade min son. Sorg tar tid, det är ett som är säkert i alla fall!!!
    Många kramar till dig
    Tanja


    ~*~ saknar min Sebastian~*~
  • annapa­nna2
    Äldre 15 Oct 11:03
    #5

    Vad hemskt för er, finner inga ord. Det måste vara så fruktansvärt. Blev så berörd av ditt inlägg. Många kramar Anna.

  • gamble­r07
    Äldre 15 Oct 14:50
    #6

    alla sörjer olika och olika länge så det är svårt att ge något korrekt besked.

    Jag tala utifrån mig själv.

    Sorgen försvinner inte, man lär sig att leva med den och tillslut blir den hanterbar.
    Det är 2 år och 4 månader sedan min son dog och jag vill nog säga att det första året var jobbigast.
    Idag har jag ett bra liv med min barn som finns i livet, men bara för att jag skrattar betyder inte att jag har slutat att sörja. Sorgen finns där som en liten sårskorpa som kan rivas upp till ett sår ibland, men sorgen är inte lika djup längre. Jag gråter en stund och sedan så är det bra, återhämtningen tar inte lika långtid. Sorgen har blivit min vardag då jag har lärt mig att leva med den.

    När man är i den akuta sorgefasen så tror man aldrig att det skall bli bra, jag kommer ihåg att jag tänkte ska det vara så här mörkt för alltid nu? Tänkte också att jag aldrig mera kommer att kunna må bra och glädjas åt det livet har att erbjuda, men det kan jag idag.

    Livet kommer aldrig att bli som det en gång har varit då mitt hjärta är sarjat för alltid.
    Men jag kan skratta från hjärtat av lycka för det goda och bra som jag får uppleva.

    Man tror inte att man kan överleva detta fruktansvärda men det gör man, man har ju inget val.

    Tycker du skall gå in och läsa denna blogg en mamma som har förlorat sin dotter, en mycket fin och välskriven blogg.

    Jag hoppas att du en dag kan känna glädjen igen, den kommer men ge det tid, sorg tar tid.

    Mång kramar Linda


    - så länge jag minns finns du...
  • gamble­r07
    Äldre 15 Oct 14:51
    #7

    bloggen var det ja
    http://ludmilla.se/


    - så länge jag minns finns du...
  • Äldre 15 Oct 20:03
    #8

    Tack för alla svar!!

    Och jag känner med er också. Det allra värsta måste ju vara att förlora sitt eget barn, detta var ju inte ens min egen...

  • Äldre 15 Oct 20:13
    #9

    jag vet att det finns bra forum likt FL just för anhöringa och vänner till personer som har tagit sina liv. Där kanske du kan finna stöd och tröst av likasinnande. Jag menar inte att du inte är välkommen att söka stöd här för det ska du absolut göra det också.

    Jag tror att det viktiga är att ta sig tid att vara ledsen och inte försöka hålla det inne. För mig är det som om ett visst antal tårar måste få komma ut innan man kan börja bli lite gladare igen.

    Har du någon att prata med förutom familjen dvs nån som inte själv är i sorg just nu? ibland kan det kännas lättare att prata om alla de förbjudna tankarna, skuldkänslor och liknande med någon utomstående vän eller kurator.

  • Äldre 15 Oct 23:01
    #10

    jodå jag tar mig tid att vara ledsen, försöker bara behärska mig när barnen är med - de behöver ju inte vara ledsna bara för att jag är det...(de kände henne inte, äldsta sonen har bara träffat henne ett fåtal gånger)

    jag har några vänner som jag kan prata med men vet inte ens vad jag vill säga - tankarna liksom löper amok när de börjar så jag hinner inte sätta ord på dem ens. Förmodligen blir det lättare att prata om ett tag när jag inte börjar gråta så fort jag tänker

  • Fjäril­smamma
    Äldre 15 Oct 23:27
    #11
    gambler07 skrev 2008-10-15 14:50:29 följande:
    När man är i den akuta sorgefasen så tror man aldrig att det skall bli bra, jag kommer ihåg att jag tänkte ska det vara så här mörkt för alltid nu? Tänkte också att jag aldrig mera kommer att kunna må bra och glädjas åt det livet har att erbjuda, men det kan jag idag.
    Vad skönt att höra just de orden. Jag har så många gånger frågat mig att är det så här mörkt och innehållslöst livet kommer att vara nu och alltid?
    Jag hoppas att jag också om ett år eller så kan vara där du är.
  • Äldre 17 Oct 10:07
    #12

    ibland kan det hjälpa att skriva av sig. Det kanske kan vara nått för dig. Vissa kan reda ut sina tankar lättare när de skriver ner dem

  • Äldre 17 Oct 20:36
    #13

    jag kanske ska försöka med det. Men idag har det varit liite bättre iallafall.

    Nån dag framöver ska jag åka hem dit hon bodde med sin pappa - det var där vi umgicks som mest. Jag kommer garanterat att gråta mer än tidigare där men jag har fått för mig att jag kan säga hejdå på ett för mig mer "riktigt" sätt när jag åker dit än som det var i kyrkan. Kistan var ju dessutom stängd så vi fick inte se henne heller..

  • sweet n sour
    Äldre 17 Oct 20:40
    #14

    Jag tror tiden är din bästa vän, låt det ta tid för det kommer ta tid. Det blir inte bra, det blir annorlunda.

Svar på tråden När blir det bättre