Jag får ju försöka att titta lite extra,frågar jag så börjar hon gapa o skrika åt mig att jag alltid är så misstänksam..
Hon har ju haft problem för o det gick så långt att soc blev inkopplad till det,hon klarade inte ta hand om sina två barn helt enkelt och då var det dagis personalen som hade anmält det..
Jag som vän ställde ju upp då så mycket jag kunde för henne,det var så illa att soc sa att barnen skulle omhändertas i från henne om hon inte sökte hjälp,och det slutar ju inte där.
efter anmäla så sa hon att hon skulle skärpa till sig,men en dag så hade hon druckit med några vänner,dom skulle till stan och äta lunch,tog ett glas vin som blev flera,tappade bort tiden totalt när..
Dagis pesronalen ringde mig kl 17.00 att dom inte får tag på mamman att dom nu har ringt till soc familj o barn att dom är på väg..
Jag blev liv rädd kädde på mina barn slängde dom i vagnen o sprang till dagiset och hoppades att jag han dit före soc,under tiden försöker jag ta tag på henne,men nej telefonen är stängd,gick inte att nå henne..
Jag kommer till dagiset och det gör soc typ samtidigt dom hade med sig två poliser,vi gick in o pratade,
Hennes barn var ända som var kvar vid tidpukten,mina barn fick gå in och leka en stund så jag,soc,dagispersonalen kunde prata..
Jag bad med mina knä att inte ta med sig barnen,deras mamma har det jobbigt,detta är ett rop för hjälp och vi måste göra något åt det nu(deras pappa finns inte i bilden omgång i en olycka).
Kom fram till att barnen skulle följa med mig hem,men jag fick inte över låta barnen till henne innan soc hade hört av sig igen..
kl tickar o går polisen är ute o letar efter henne utan resultat..
hon ringer till mig kl 23.00 på kvällen om att hon har förlorat sina barn,hon har inget att leva för nu när barnen är borta som deras pappa,mycket fylle snack,hotade med att ta livet av sig..
gång på gång försökte jag fråga vart hon var men hon sa inte i detta läge ringde jag till polisen som jag hade fått nr av,att jag har henne i andra ändan,dom så gör allt du kan för att hon stannar kvar på tråden så dom kunde spåra upp henne..
Många gånger sa hon att hon orkar inte allt är jobbigt,ingen älskar henne,ingen bryr sig..
gång på gång sa jag att jag älskar dig,jag bryr mig,jag älskar min gudbarn som mina egna barn,jag finns här,bara att du behöver hjälp och det ska du få..
satt i telefonen säker i en halvtimme när jag hör polis bilar komma bakom henne i det tillståndet hon var kunde hon ha gjort vad som helst..
polisen tog henne åkte med henne till sjukhuset i det här läget var hon så labil o förstörd hon visste inget om vart hon var eller gjorde..
Det kändes skönt att hon var i trygg försvar..
Då fick hon välja ha hjälp och bli inlaggt eller bli av med barnen??
Det bestämdes att hon skulle stanna kvar få hjälp och bearbeta det som hänt och allt om sambos bortgång,hon har lixom inte sörjt eller bearbatat det på något sätt..
Barnen fick vara kvar hos mig o maken..
2 månader låg hon inlaggt fick prata med kurator,psykolog,soc...
Nu är jag rädd att det kommer tillbaka,livrädd..
när jag hämtade barnen härom dagen från dagis,så såg ju personalen lite oroade ut,men sa att jag vill umgås med mina gudbarn att det är därför jag kommer..
Hon kommer ju att bli av med barnen och det är inte säkert att jag får ta hand om dom..