• Anonym
    Äldre 8 Dec 18:58
    21888 visningar
    18 svar
    18
    21888

    Hur kunna bara vara vän, med en man man är kär i?

    Jag har utvecklat en relation med en man sedan snart ett år. Vi har blivit väldigt goda vänner och har delat både glädje och sorg tillsammans. Tyvärr har jag blivit kär och jag tänkte att det kanske kunde vara besvarat då vi har så himla kul tillsammans och allt funkar! Men han vill bara vara vänner, men säger att han kanske ändrar sig i framtiden. Det var en jättestor besvikelse för mig. Han vill fortsätta som innan dvs umgås som vänner, att vi ringer och träffas. Jag trodde det skulle gå bra men det är ju jättejobbigt att träffa honom nu. Dels för att mina käsnlor bara blir tydligare...jag vill ha honom. Samtidigt som jag längtar efter att få träffa honom och höra hans röst, så är det så tråkigt och tungt efter att vi har setts. Jag är nere i flera dagar efteråt för att han inte besvara mina känslor. Men ett litet hopp finns ändå...han kanske ändrar sig? Även om jag inte tror det...

    Så finns nån annan i samma situation eller som varit det? Hur fortsätter man att umgås utan att vänskapen ändras eller förstörs? Ska man bara låtsas att det funkar hur bra som helst? För han mår ju inte bättre av att veta att det är jobbigt för mig, han kanske rentav tycker det blir besvärligt och inte vill ses mera. Ja, jag tycker detta är jättejobbigt! Jag vill ha honom, men om inte det så vill jag behålla hans vänskap, men hur orkar man med denna känsla av besvikelse och ledsenhet efter varje gång man setts. Eller det kanske går över med tiden?

  • Svar på tråden Hur kunna bara vara vän, med en man man är kär i?
  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 8 Dec 19:37
    #1

    Liten puff

  • Anonym (J)
    Äldre 8 Dec 19:44
    #2

    Been there, done that. I mitt fall slutade det i ett väldigt hårt fall. Jag "gjorde slut", det funkade helt enkelt inte. (Blev inte enklare av att han träffade en annan, även om det hjälpte mig att ta det där sista steget att bryta). Det var totalt fyra års nära vänskap som försvann inom loppet av ett telefonsamtal. Eller egentligen två, första gången sa jag att jag ville ha ett break från vaddetnuvarvihade och andra gången sa jag att det aldrig skulle kunna funka. Vi hade känslor för varandra från och till under dom fyra åren, men aldrig samtidigt och det var därför vi "bara va vänner" hela tiden. Men det var grymt jobbigt emellanåt!

    Jag har svårt att tänka mig att det går att vara vänner när ena parten är (eller har varit) intresserad, har sett det flera gånger i mitt eget liv. Jag VILL tro att det fungerar, men egentligen gör jag inte det.

    Jag vill inte ge dig några råd om din situation, för du och jag kanske inte alls fungerar likadant, men det var så det blev för mig.

  • Anonym (Vän)
    Äldre 8 Dec 20:04
    #3

    Jag har kvar min vän.
    Talade om för honom redan första gången vi träffades att jag var intresserad. Han ville bara vara vän.
    Men vi umgås. Är hemma hos varandra. Dricker rödvin och kollar på film. Sovit över hos varandra i samma säng många ggr.

    Efter att vi varit vänner i några år var vi ute som vanligt och festade. Båda var bra dragna. Och vi delade en taxi hem. Vi bor inte så långt från varandra.
    Jag hängde på honom hem. Vilket jag aldrig brukar göra. Vi satt i soffan och pratade sen blev det grov hångel. Vi hade sex i soffan. Efter det gick vi in i hans säng och somnade. På morgonen hade vi sex igen.

    Han säger att han inte kommer ihåg soffsexet. Men han kan ju inte neka till sexet morgonen efter

    Vi är fortfarande bra vänner. Han är snygg och jag trivs i hans sällskap. Blev rädd att sexet skulle förstöra vår vänskap. Men det blev tvärt om. Nu vet vi var vi har varandra.

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 8 Dec 22:11
    #4

    Men hur klarade du av att vara vän med honom om han inte var intresserad tillbaka? Eller gick dina känslor om så småningom?

  • Lamini­e
    Äldre 9 Dec 02:43
    #5

    Hej!
     
    Jag känner igen mig i din trådstart! Jag tror att det kommer bli jättejobbigt för dig att vara vän med honom eftersom du är kär, tyvärr. Du kommer nog alltid ha det där lilla hoppet inom dig så länge ni träffas och det kommer bara bli frustrerande och förvirrande för dig att han inte kan bestämma sig. Killen som jag träffade sa också att han bara vill vara vän med mig just nu men han kanske ändrade sig i framtiden och ville ha ett förhållande med mig då istället. Han sa gång på gång att han inte ville förlora mig och verkligen vill ha mig i sitt liv, men inte som flickvän just nu. Men vi vet ju inte när den *framtiden* är? Du kommer bara lida mer om du väntar på honom tror jag för du vet ju inte med säkerhet att han kommer vilja ha dig, personligen så orkade jag inte med min och den här killens *relation* längre. Jag var så otroligt kär och ville inget hellre än att ha honom men han ville umgås som kompisar nu och se ifall hans känslor för mig kunde växa fram. Den här killen ville också fortsätta som innan och precis som du så föll jag mer för varje gång jag träffade honom och det var ett helvete. Förstår precis vad du menar med att vara nere efter att man har träffat honom och det är jobbigt att inte veta var man har honom riktigt . Jag är ungefär i samma sits som du och det är verkligen pissjobbigt och det gör så förbaskat ont! Mitt råd till dig är att gå vidare med ditt liv utan honom. Det tänker jag försöka göra för vi kommer antagligen må ännu sämre att fortsätta så som vi gör. Det tar så otroligt mycket energi att inte få något tillbaka på det sätt som vi önskar av dessa killar. Nu skriver jag *vi* eftersom jag tycker att våra situationer är så lika. Det hade kunnat vara jag som skrev din trådstart. Eller nästan ialla fall . Det gör så otroligt ont och olycklig kärlek är inte lätt, saknaden är jobbig och jag tycker du ska försöka komma över honom. Men visst är det nästan omöjligt att försöka göra det? Saknaden gör så ont, så ont! Alla underbara människor i min närhet har gett mig rådet att inte träffa honom mer och du borde kanske ta efter det rådet för att se om känslorna lägger sig? Då kanske hans känslor för dig blir lite klarare också ifall du drar undan dig ett tag. Det knepet körde jag med den här killen och då slutade det med att han aldrig hörde av sig så man fattade ju vinken, tyvärr. Jag tror den killen som du är kär i kommer tycka det är jobbigt med dina känslor för honom. Risken finns ju att han drar sig undan lite med tanke på att det blir så jobbigt för dig...Du ska absolut inte låtsas att du inte har känslor för honom eller vad du nu menade. Det hade jag aldrig klarat utsätta mig för...

    Du får jättegärna inboxa mig ifall du vill för det hade varit så skönt att skriva med någon i samma situation. Fast bara om du vill förstås .

    (Jag är väldigt trött så förlåt ifall hela inlägget blev flummigt nu! )

    Kram!

  • Anonym (67:a)
    Äldre 9 Dec 03:00
    #6

    Ja det kan nog vara tufft tror jag.
    Jag har haft ett antal killkompisar under åren, från tonåren och uppåt som blivit förälskade i mig och det har slutat för eller senare med att jag avbrytit bekantskapen. Många ggr har det varit jobbigt för mig då dom varit kär i mig men jag har däremot haft svårt att sätta mig in i deras situation men jag tror jag förstår bättre idag.
    Visst har jag haft nån sån killkompis i 10 år tom. men det har nog varit välidgt jobbigt för dom jämfört med hur det varit för mig som bara velat vara kompis.
    Någonstans inbillar jag mig att en förälskad tjej har svårare att tackla en sån här situation.

    Idag är jag lite förälskad i en man vilket jag inte vill vara då är mitt i en separation. Han hävdar att han vill ha mig men att situationen är fel och det är hedervärt då jag inte är helt fri mitt förflutna än. Jag separerar inte pga denna man vill jag tillägga.
    Men känslor är svåra att tygla och jag har svårt att hålla en bra nivå om vi ska ha kontakt vilket han verkar klara galant så frågan är om han är seriös eller inte eller bara ovanligt förnuftig.

    Ses vi så är det värre för han däremot för då vill han ta på mig och får svårt att hindra sina känslor. För mig är det svårt att bara ha kontakt, att inte få allt. Då är det lättare att avbryta all kontakt tills jag är ett "lovligt byte" så jag förstår dig att det är tufft men vad jag ska råda dig vet jag tyvärr inte.
    Antingen eller är nog lättast på sikt.

    Jag hoppas ni får varandra snart!

  • Anonym (Vet)
    Äldre 9 Dec 03:05
    #7

    Min erfarenhet är att det inte _går_ att vara vän med någon av det motsatta könet. Just för att det där händer förr eller senare: den ena blir förälskad. Och även om man inte är direkt förälskad, så blir man lätt svartsjuk om han skaffar sig en tjej. Även om man aldrig hade trott att det skulle bli så. För att inte tala om hur tjejerna/flickvännerna/fruarna brukar reagera - de kan oftast inte tåla att han har en nära relation med en annan kvinna (utom hans mamma eller syster), utan gör allt vad de kan för att förstöra.

    Sedan måste jag säga att jag aldrig har sovit över i samma lägenhet, hotellrum eller liknande med en kille som jag varit bara vän med. Det går en skarp gräns där mellan kärlek och vänskap anser jag - vänner av motsatt kön visar man sig inte heller lättklädd för, eller visar upp något privat som tandborstning. Det är viktigt att komma ihåg att man _är_ man och kvinna, så man inte går över någon gräns.

    Nej som sagt - vänskap med personer av det motsatta könet funkar inte..!

    Jag kan faktiskt inte råda dig, för det är bara du själv som vet om glädjen att ändå få vara nära honom uppväger sorgen och frustrationen. Du kanske kan vänta ett tag med att bestämma dig, och under tiden träffa andra människor också och försöka lära känna andra killar..?

  • Anonym (67:a)
    Äldre 9 Dec 03:09
    #8

    Anonym (Vet) skrev 2008-12-09 03:05:22 följande:


    Min erfarenhet är att det inte _går_ att vara vän med någon av det motsatta könet. Just för att det där händer förr eller senare: den ena blir förälskad. Och även om man inte är direkt förälskad, så blir man lätt svartsjuk om han skaffar sig en tjej. Även om man aldrig hade trott att det skulle bli så. För att inte tala om hur tjejerna/flickvännerna/fruarna brukar reagera - de kan oftast inte tåla att han har en nära relation med en annan kvinna (utom hans mamma eller syster), utan gör allt vad de kan för att förstöra.Sedan måste jag säga att jag aldrig har sovit över i samma lägenhet, hotellrum eller liknande med en kille som jag varit bara vän med. Det går en skarp gräns där mellan kärlek och vänskap anser jag - vänner av motsatt kön visar man sig inte heller lättklädd för, eller visar upp något privat som tandborstning. Det är viktigt att komma ihåg att man _är_ man och kvinna, så man inte går över någon gräns. Nej som sagt - vänskap med personer av det motsatta könet funkar inte..!Jag kan faktiskt inte råda dig, för det är bara du själv som vet om glädjen att ändå få vara nära honom uppväger sorgen och frustrationen. Du kanske kan vänta ett tag med att bestämma dig, och under tiden träffa andra människor också och försöka lära känna andra killar..?
    Vänskap med det motsatta könet kan visst funka! Det har dte gjort i många fall för mig och vi har tom gjort mer intima saker än borstat tänderna tillsammans Inge sex då men jag har gott kunnat gå i trosor och bh och dom i kalsonger inför natten. Delat säng har vi också och haft så kul och surrat halva natten men aldrig har någon förälskelse skett för det. Bara goda vänner vare sig man har pitt eller inte.

    Dom som blivit förälskad i mig har jag aldrig delat säng med eller visat mig i underkläder osv.
    Så man kan vara goda vänner som man och kvinna!
  • Anonym (Vän)
    Äldre 9 Dec 13:35
    #9

    Jag ville inte förlora honom. Så jag bet ihop. Puttade mina känslor åt sidan och godtog att bara träffa honom som vän. Gick bra. Och nu har jag honom som en vän jag alltid kan ringa. Och han finns alltid nära mig istället.

  • Grabbo
    Äldre 9 Dec 13:45
    #10

    Att vara vän med någon man är kär i gör ont till viss del. Att man gör det är väl oftast för att man hoppas på mer. Sen att många grejer är kul är ju en annan femma... annars hade man ju inte varit kär. Men att acceptera att den andra inte vill och ändå vara vän.. ja då tycker jag man är taskig mot sig själv.

    ...sen så vet jag att det går alldeles utmärkt att vara vän med de av motsatta könet. Åka på semester ihop el se någon borsta tänder osv.

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 9 Dec 18:12
    #11

    Tack för alla svar. Skönt att läsa era historier och åsikter även om jag såklart själv måste ta och bestämma mig hur vi ska ha det. Grejen är nog att i vårt fall så har vi båda velat ha ett förhållande och hoppats att vi skulle hitta det i varandra. Det gjorde jag! Men inte han, eftersom han saknar de "rätta" känslorna för mig. För mig är kärlek det att man trivs tillsammans och är varandra nära, och det tycker jag att vi har. Väldigt bra! Sen efter det kommer resten när man går steget längre. Så har det varit för mig iallafall.
    Så nu har hans kontakt till mig minskat (förr hade vi daglig kontakt) och det saknar jag så otroligt. Men han vill ju att vi ska träffas ibland, några gånger i månaden och så höras av per telefon.

    Jag vill inte förlora honom och kanske det blir bättre med tiden. Jag vill vara en stark och mogen person. Hur beter man sig då i en sån här situation?! För vår vänskap är ändå något fint. Innerst inne finns hoppet om mer, men blir det inte det så har jag en jättefin vän i honom och han i mig.

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 9 Dec 19:42
    #12

    Eller kan man bara grabba tag i honom och kyssa honom? Fast det kanske är själviskt och egoistiskt. Men tanken har slagit mig att göra så...bara för att få känna honom och kanske få honom på andra tankar.

  • Anonym (J)
    Äldre 9 Dec 20:35
    #13

    Anonym skrev 2008-12-09 19:42:25 följande:


    Eller kan man bara grabba tag i honom och kyssa honom? Fast det kanske är själviskt och egoistiskt. Men tanken har slagit mig att göra så...bara för att få känna honom och kanske få honom på andra tankar.
    hur hade du själv reagerat om rollerna hade vart ombytta? Om han hade vart kär i dig och gjort så fast du sagt att du bara ville va vänner? tror DEFINITIVT att du kan förstöra MYCKET på det sättet!!
  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 9 Dec 20:45
    #14

    Jo det är säkert sant...och kanske det är respektlöst. Jag är nog inte den typen heller, för då skulle jag ha gjort så för länge sedan redan, innan jag visste nåt om vad han vill eller inte.

    Men det känns bara så hopplöst. När man äntligen träffar en kille som man faller för, ja då vill han inte ha en!

  • Anonym
    Äldre 9 Dec 21:25
    #15

    Anonym skrev 2008-12-09 20:45:06 följande:


    När man äntligen träffar en kille som man faller för, ja då vill han inte ha en!
    Är problemet att du aldrig faller för killar eller att killarna inte faller för dig?
  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 9 Dec 21:44
    #16

    Jag har levt länge i ett förhållande så jag har inte nån erfarenhet av dejting direkt. Jag tror inte jag är en sån som går hem hos killar överlag, men jag faller inte lätt för vem som helst heller. Nu gjorde jag det.

  • Anonym Trådstartaren
    Äldre 10 Dec 18:49
    #17

    Jag funderar lite på hur jag ska gå vidare från detta. Kanske han inte förstod vad jag menade med att vara mer än vän. Jag menar ju inte att jag vill hoppa i säng med honom genast och inleda ett seriöst förhållande från och med nu, utan just det att vi kan var alite mer fysiska tillsammans genom kramar, pussar och kyssar, hålla handen, beröring och smekningar osv...Borde jag fråga varför han inte vill mera? Vad som gör att han inte känner det där extra? Fråga om han inte tycker jag är attraktiv? Eller skrämmer det bara bort honom tro? Jag vill ju inte vara "besvärlig" men gärna ha en öppen kommunikation. Har ni andra pratat om detta eller bara låtit det vara?

    Och om det känns så, så måste det väl vara ok att fråga ifall jag får krama honom eller vara honom nära i soffan utan att för den skulle inte respektera honom? Det är väl inte att köra över honom? Eller kanske det är att pressa honom?

  • Anonym (Samma sits)
    Wed 10 Aug 2022 11:44
    #18

    Hej!

    Förlåt att jag "väcker" en gammal tråd, men befinner mig i precis samma situation som du, och undrar hur allt utvecklades för dig/er? :)

Svar på tråden Hur kunna bara vara vän, med en man man är kär i?