Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Dakine: Jag vet inte riktigt varför man får det, men jag fick det tydligast efter mitt första barns förlossning när jag var 34 år.
Det är helt normalt att känna tyngdkänsla första tiden, men sedan bör det minska. de flesta här i tråden har ju mer besvär än tyngdkänsla, tex vid toabesök.

Okej. Jag är 23 år gammal och födde min son för 6 dagar sedan. Jag har känt en tyngdkänsla (som jag tror minskat) men är fortfarande toknojjig och rädd för framfall!! :(

Jag har inga besvär med att gå på toa, varken med kisset eller bajset. Eller bajsa är väl lite obehagligt att trycka på så använder mig at microlax nu, men kan ju knipa strålen osv..

Men är fortfarande orolig!! Bör jag vara det? :/

Hej 

Jag är tillbaks efter 2 dygn på sjukhus, denna operaton var betydligt bättre och lättare en den första.

Nog om detta! denna op var så mycket enklare, blödde ytterst lite och smärtan var minimal. så skönt.
Min gynäkare sa att hon endast hade fått åtgärda en liten bit av rectocelet och att det mest var intakt efter förra gången!! Jätte skönt att höra.. det betyder att trots att jag är i riskzonen och har fått göra om detta så behövdes inte allt göras om utan bara en liten bit..

MEn nu gäller det att vara ytterst försiktig!! inga mer tunga lyft, ingen mer löpning för min del " jätteledsen för detta" studsmatta är ett big NONO. 

Jag slapp göra den främre väggen hon tyckte verkligen inte att det bhövdes dom mätte  hur mycket urin jag hade kvar i blåsan efter jag tyckte att jag hade tömt den och det visade sig inte vara så farligt.. så jag är ok med det vll bara kunna göra 2...

Tyvärr har jag inte kunnat göra 2an efter min op så jag är precis som dig Hella skit rädd att jag nu måste trycka på och förstöra allt..
 
Men Hella vilken grej du har gått igenom med ditt defektagrafi?? aldrig hört talas om--
Jag kommer i vilket fall göra mitt yttersta för att inte fall dig igen är så glad att denna gång blev så mycket lättare  
Pyttis håller alla tummarna för dig..

Jag valde att bli sövd och få en morfin spinal (total bäcken bottens bedövning ) konstigt att inte kunna röra bennen alls ( de första 3 timmarna) men jag slapp det första dygnets smärtor..

Jag mår bra hoppas bara att min mage kommer igång vill inte krysta och ta i..

Kram till er alla
 

lisafisan om dina muskler har fäst behöver du inte oroa dig det fixar dom, det är värre när bindvävnaden är kaputt det går inte att fixa

Jag har läst igenom en del av tråden och förstår att vissa av er har svåra framfall och för er skulle hoppas jag på en lyckad operation!
För er andra som "bara" har måttligt framfall har jag en lite lyckohistoria.

Jag har fått måttligt framfall efter båda mina förlossningar, men nu efter andra barnet var det väldigt påtagligt. Jag kände hela tiden att något var fel, att något skavde där inne. Jag tog till slut och kollade med en spegel och blev riktigt bedrövad! En stor "boll" syntes inne i slidan och den var precis i öppningen - på väg att titta ut.

Jag ringde min BM och frågade om råd. Hon sa att de flesta drabbas av lindrigt framfall efter en vaginal förlossning, men med knipövningar så går det för det mesta tillbaka.
Måttligt framfall kan vara svårare att få bukt med - dessutom anses det inte vara så "allvarligt" att en operation är nödvändig (vilket enligt mig är ren BULLSHIT, hur FAN kan en läkare ta beslut om hur mitt liv/sexliv ska se ut resten av livet!???)

Jag började iaf knipa som en galning. Det kan ju inte skada iaf. Jag knep 10x3 ggr, 3 ggr per dag, alltså 90 ggr/dag. Varje knip varande i minst 10 sekunder. Jag försökte alltid starta dagen med 10x3 knip, sedan körde jag 10x3 till mitt på dagen och avslutade varje dag med 10x3 knip i sängen innan jag somnade.

Det gav resultat! Det har nu gått 10 månader sedan förlossningen och mitt framfall är borta och det är SÅ skönt!

Jag önskar alla lycka till - knip så mycket ni kan och ni som känner att en operation är nödvändig - STÅ PÅ ER!

Hej igen!
Nu har det gått några dagar sedan jag skrev  och klumpen jag känner av främst när jag går är det fortfarande likadant med,  det är en jobbig känsla då jag också känner som en tyngd i den...usch jag blir så orolig att något är fel..har ni andra som opererat er haft så med?

Pyttis: önskar dig lycka till med din operation!
So nice: Jag hade heller aldrig hört talas om den röntgen jag gjort eller ens att tarmar såsom tunntarm eller tjocktarm kunde åka ned-  i ett bråck. men jag är glad att jag stod på mig så och hade  såpass  "kroppskännedom"  att en läkare tillslut skickade remiss för den röntgen-annars hade det nog aldrig kommit fram-för jag var uppsatt på op för rectocele men hade en läkare på ds som inte lyssnade på mina problem och var mycket nonchalant så jag gick åter till en annan gyn för att undersökas och han skickade remissen. 
Jag har fått erfara att läkare inte riktigtsäger"sannigen" tyvärr! det är nog bara hon som gjorde denna sista op som jag litar på  ochdå att  bindväven  tyvärr är dålig...och att jag tyvärr är i riskzonen för återfall....jag har av flera andra jag varit  hos som sagt att jag inte har framfall och en som gjorde vad jag tyckte en grundlig undersökning både i stående o liggande o han sa dessutom stadig bakre vägg....vaaaa å det var tilloch med i samband med utlåtande från defektografi röntegen där det klart o tydligt till och med står rectocele på 4 cm och enterocelet och hur mycket sänkning på bäckenbotten osv
ÄÄÄ känner att man inte kan lita ens på vissa läkare.. ååå nu har jag fått spy upp  lite ilska...
höres vidare sen- ha det bra alla!

Intressant att läsa om andras erfarenheter!
Det verkar som om det är ganska vanligt med framfall, men att det inte talas så mycket om det.
Jag försöker vara öppen, men det är inte så lätt alla gånger. Vill liksom inte diskutera mitt underliv med vem som helst!

Imorgon ska jag på inskrivning, hoppas att det är samma läkare som ska op denna gången som sist, jag har fullt förtroende för honom. Blir mer och mer nervös ju närmare det kommer, samtidigt längtar jag tills det är överstökat så klart!!!

Jag var sövd sist och det vill jag bli igen, men ska be om medicin mot illamående kontinuerligt eftersom jag spydde så mkt sist!

Lycka till Pyttis!

jag ser fram emot att höra hur det gått och hur du mår efteråt. Hoppas du slipper illamående denna gång!

Pyttis ett sista råd!!

Försök tömma tarmen helt innan du läggs in för att tömma den efter är en ren plåga!! Jag fick efter 2 microlax igång min mage och jag satt säkert en hel timme, det var fruktansvärt för man vill verkligen inte krysta, livrädd för att spricka upp igen..

Apropå illamåendet  Pyttis, jag fick syrgas extra länge efter denna op och slapp illamåendet. så se till och ha kvar den lilla slangen med syrgas i näsan så kommer det nog gå bättre.

Hella vad hette din läkare på DS min hette Bo Ansen tror  jag en riktig dryg jävel!! denna gången såg jag till att få en annan , (en kvinna) man får verkligen slåss för sin rättighet..

Kul att det lyckades med ditt knipande, men då hade du säkert en slapp muskel med mig är min muskel perfekt men min bindväv är uttänjd och denna rår inget knip i världen på TYVÄRR!! hade gärna sluppet hela skiten vad det gäller op..

Jag tycker också att det är jättejobbigt när det gäller alla olika bud!! jag var också hos 2 olika gyn läkare som sa att jag inte led av framfall och 2 som sa att jag hade det,, hur kan det vara så? får de inte samma utbildning eller vad är det frågan om?

Pyttis håller all tummarna!!
 

So Nice: Tack för rådet om syrgas! SKa på inskrivning idag och då ska jag ta upp illamåendet och be dem har en plan för att minska det så mkt som möjligt.

Återkommer innan op.