• soifa
    Äldre 5 Jun 17:58
    160750 visningar
    80 svar
    80
    160750

    Medicinsk abort

    Hejsan. Fick reda på att jag var gravid för några dagar sedan.
    Har en tid velat ha barn med min sambo men det har hänt en del saker på senaste som gör att jag inte tänker behålla barnet.

    Ringde kvinnokliniken och fick en tid på tisdag nästa vecka. Tänkte höra med er som genmgått en medicinsk abort hur detta gick till och så? Gjordes aborten på första besöket eller fick ni komma tillbaka?
    Hade man väldigt ont under aborten? Är rädd att det ska göra hemskt ont.

    Och ni som gjort en medicinsk abort? Efter hur lång tid blev ni med barn igen, ni som försökt?

    Är så himla rädd att jag inte ska kunna få barn senare.

    Tacksam för alla svar och råd

  • Svar på tråden Medicinsk abort
  • Anonym (en fråga)
    Äldre 11 Aug 14:13
    #61
    Milie skrev 2014-08-11 13:56:33 följande:

    Ja. Medicinsk fick jag välja om jag ville göra hemma eller på sjukhus. Jag har svårt att tro att man inte får välja överallt. Tror även man får välja kirurgisk abort oavsett hur tidigt det är. Alltså om man hellre vill sövas och slippa "vara med".


    Känns tryggare på sjukhus för mig då jag har barn hemma som pappan ska ta hand om under tiden. Vill inte berätta för någon om detta förrän jag landat i allt efteråt.

    Tack.
  • Äldre 11 Aug 14:31
    #62
    Anonym (en fråga) skrev 2014-08-11 14:13:53 följande:
    Känns tryggare på sjukhus för mig då jag har barn hemma som pappan ska ta hand om under tiden. Vill inte berätta för någon om detta förrän jag landat i allt efteråt.

    Tack.
    Jag ångrar att jag inte valde sjukhus. Nu ska jag inte skrämmas men OM det skulle göra väldigt ont så är det ju en trygghet att vara på sjukhus där de kan sätta i alla möjliga smärtstillande. Hemma är man ju lite mer utelämnad till de två tabletterna man fått med sig. Jag tänkte inte ens på att risken finns att det inte går att svälja/behålla tabletterna. Hade jag tänkt på det innan så hade jag valt sjukhus.
  • Anonym (en fråga)
    Äldre 11 Aug 15:53
    #63
    Milie skrev 2014-08-11 14:31:14 följande:

    Jag ångrar att jag inte valde sjukhus. Nu ska jag inte skrämmas men OM det skulle göra väldigt ont så är det ju en trygghet att vara på sjukhus där de kan sätta i alla möjliga smärtstillande. Hemma är man ju lite mer utelämnad till de två tabletterna man fått med sig. Jag tänkte inte ens på att risken finns att det inte går att svälja/behålla tabletterna. Hade jag tänkt på det innan så hade jag valt sjukhus.


    Milie skrev 2014-08-11 14:31:14 följande:

    Jag ångrar att jag inte valde sjukhus. Nu ska jag inte skrämmas men OM det skulle göra väldigt ont så är det ju en trygghet att vara på sjukhus där de kan sätta i alla möjliga smärtstillande. Hemma är man ju lite mer utelämnad till de två tabletterna man fått med sig. Jag tänkte inte ens på att risken finns att det inte går att svälja/behålla tabletterna. Hade jag tänkt på det innan så hade jag valt sjukhus.


    Ja, lite så resonerar jag också. Har ett hemskt illamående med kräkningar nu och kan tänka mig paniken att inte få i sig smärststillande.

    Tack för att du delade med dig!
  • Anonym (en fråga)
    Äldre 13 Aug 09:11
    #64

    Usch, mår inget vidare efter att ha tagit första tabletten igår förmiddag. Kräks, magont och förhöjd kroppstemperatur med frossa.

    Det värsta är att jag måste göra aborten hemma vilket jag verkligen inte vill.

    Behöver höra andra som är eller har varit i denna sits...

  • Anonym (Fråga­!)
    Äldre 13 Aug 09:55
    #65

    Hej allihopa!

    Tänkte kolla om det finns någon som kan hjälpa mig lite mes en fråga.

    Jag slutade med mina p-piller (Yasmin) för ungefär 7 veckor sedan.

    Fick då en blödning precis som en mens som höll i ca 6 dagar (precis som den brukar).

    Åt pillerna i bara 3-4 månader och fick sluta pga allergi.

    Nu skulle jag haft min mens för 2 veckor sedan och den har fortfarande inte dykt upp.

    Är så otroligt orolig över att jag kan vara gravid då jag gjort en HEMSK medicinsk abort för ca två år sedan.

    Har otroligt ömma bröst (vilket jag brukar ha innan mens), molande värk som mensvärk som kommer och går vilket jag också alltid har precis innan mens men det händer liksom inget!

    Någon av er som tagit p-piller, slutat och har samma problem?

    Med vänlig hälsning.

  • Äldre 21 Apr 19:58
    #66

    Vad ni gör, gör inte abort!!!. Det är något som ni kommer att få leva med resten av livet. Ni kommer kanske att sakna era barn varje dag,och då går det inte dra tiden tillbaka.

  • Anonym (Li)
    Äldre 22 Apr 09:05
    #67
    För livet skrev 2015-04-21 19:58:59 följande:

    Vad ni gör, gör inte abort!!!. Det är något som ni kommer att få leva med resten av livet. Ni kommer kanske att sakna era barn varje dag,och då går det inte dra tiden tillbaka.


    Varför säger du så? Detta vet du ingenting om eftersom det är individuellt. Jag har själv gjort två aborter i mitt liv och har varken tänkt på dem speciellt mycket eller ångrat dem alls. Snarare så är jag glad över att jag gjorde dem.
  • Anonym (Medic­insk abort i vecka 6)
    Äldre 24 Apr 18:03
    #68

    Hej!
    Min historia:
    Så fort jag upptäckte att jag var gravid (samma dag som jag eg skulle haft min mens) kontaktade jag mödravården, förkrossad var jag, jag och min särbo hade pratat igenom det, var inte läge alls då vårt förhållande var så nytt samt att vi båda har barn sedan tidigare som vi ville lägga vår tid och energi på.

    Jag fick dock konstaterat att det var ett MA (missfall) vid första besöket vilket underlättade beslutet om abort avsevärt mycket. Hade inte börjat blöda alls ännu dock.
    Första pillret på måndagen och då hade jag precis gått in i vecka 6, fick en tid för att ta Cytotec pillrena på sjukhuset på onsdagen.
    Stoppade in de 4 pillrena som skulle sätta igång och få livmodern att dra ihop sig och stöta ut fostret. Dessa tog jag runt 8.30 på morgonen. Hände inget förrän flera timmar senare då det började komma rikligt med blod och koagler, klumpar stora som apelsiner ungefär.
    Det konstaterades att koaglerna endast bestod av blod och man ville att jag skulle stanna kvar för observation samt ta fler cytotectabletter. Jag insisterade dock på att få komma hem. Man valde då att ge mig Methergin som jag skulle ta 3 gånger om dagen i 3 dagar för att minska blödningarna samt att jag skulle kontakta akuten om jag fick feber.
    Jag åkte hem runt 17-tiden på kvällen, började störtblöda när jag kom hem, fortsatte blöda som en sakta rinnande kran mer eller mindre resten av kvällen, lite koagler men mest blod. Jag befarade att en del av moderkakan var kvar men hoppades ändå nånstans att det skulle komma ut av sig själv.

    Vid midnatt vaknade jag av att jag var kallsvettig och yr, fanns inget annat val än att kontakta en anhörig som fick komma och vara hos mina barn medan jag fick åka in med ambulans då blodtrycket var nere på 90/60.
    Väl inne på akuten försökte jourläkaren plocka ut resterna av koaglerna som fortfarande konstaterades i livmodern, vilket resulterade att jag förlorade ytterligare 300ml blod, jag skickades direkt till op, sövdes och det gjordes en skrapning eller man sög ut de rester som var kvar. 
    Mitt HB var nere på 83 efter hela den här historien så jag fick stanna ytterligare en dag och få 2 påsar blod innan jag kunde gå hem.

    Så min medicinska abort slutade med en akut kirurgisk abort trots att jag var ute i så god tid som i vecka 6. Har inte känns några biverkningar mer än att jag blött lite nu ett par dagar efter ingreppet.

    Är så glad mitt i allt att jag fick beskedet om att allt inte var okej med embryot därinne. Hade tagit hela den här händelsen otroligt mycket hårdare om jag tagit bort ett friskt embryo med tanke på att det gick lite snett. 

    Inte meningen att skrämma någon med min historia men ville bara säga att även om man är ute i god tid för att göra den medicinska aborten så är det bra att ha vetskapen om att det ändå kan gå¨snett. 

    Kram till alla er kvinnor som gör detta val, det är aldrig enkelt men alla har sina skäl att göra det som känns rätt.

  • Anonym (Medic­insk abort i vecka 6)
    Äldre 24 Apr 18:11
    #69
    soifa skrev 2009-06-05 17:58:48 följande:

    Hejsan. Fick reda på att jag var gravid för några dagar sedan.
    Har en tid velat ha barn med min sambo men det har hänt en del saker på senaste som gör att jag inte tänker behålla barnet.

    Ringde kvinnokliniken och fick en tid på tisdag nästa vecka. Tänkte höra med er som genmgått en medicinsk abort hur detta gick till och så? Gjordes aborten på första besöket eller fick ni komma tillbaka?
    Hade man väldigt ont under aborten? Är rädd att det ska göra hemskt ont.

    Och ni som gjort en medicinsk abort? Efter hur lång tid blev ni med barn igen, ni som försökt?

    Är så himla rädd att jag inte ska kunna få barn senare.

    Tacksam för alla svar och råd


    Glömde svara på resten av dina frågor TS.
    Jag hade inte särskilt ont fysiskt sett, kändes bara som molande mensvärk efter att jag tagit cytotectabletterna (de som driver ut fostret)

    Det här med att kunna få barn senare kan jag tyvärr inte svara på men enligt studier så är det väldigt ovanligt, dock något större risk att bli steril när man genomgått kirurgisk abort eftersom man går in med instrument i livmodern och riskerar perforera livmoderväggen alt. att risken är större att få en infektion efteråt som kan leda till ärrbildningar och sterilitet. Men som sagt ovanligt vad jag hört. Har en väninna som gjort 5 aborter och hon har fått flera barn efter aborterna.
  • Äldre 27 May 12:09
    #70

    Nu är den här tråden väldigt gammal men för någon livrädd tjej/kvinna där ute som nyss fått reda på att hon är gravid och är i panik och googlar så som jag själv gjorde så berättar jag om hur jag upplevde hela min abort. 

    Jag gjorde mitt graviditetstest förra veckan på måndagen (18/5) då jag använde Naturalcycels och min mens hade flyttat dagar och kom aldrig. Testet visade positivt. Aldrig varit så rädd. Eller chockad. Ringde på engång till kvinnokliniken på Sundsvalls sjukhus och fick en tid för undersökning på fredag (22/5) samma vecka. Jag har alltid vetat om jag skulle bli gravid nu, är 23år, så skulle jag göra abort. Fanns inget annat för mig då jag vet att jag är inte redo att "lägga undan" mina behov just nu, ska börja plugga till hösten, blev gravid med en "KK" som jag aldrig skulle kunna ha ett förhållande med, samt att min familj aldrig skulle acceptera ett barn innan äktenskap med någon random. 

    Att bara vänta på besöket var riktigt jobbigt men jag visste att jag var tidig, ungefär v5 för jag fick min mens i April. Underhåll mig mycket med att umgås med vänner och ta på mig extra jobbpass. Undersökningen bestod av en gynologiskt samt ett samtal med barnmorskan. Jag ville ha en tid snabbt, ville bara ha detta gjort. Mådde inte alls bra då jag fick reda på det. Jag hade ingen i min närhet som jag kände att jag verkligen vågade berätta det här för, det skulle bli så verkligt då.
    Jag tog första tiden och då blev de en medicinsk abort. FIck en tid på söndagen (24/5) för att komma in och svälja första tabletten. Kände ingen skillnad alls den dagen. På måndag däremot mådde jag lite illa på morgonen och fick lite bruna blödningar. Illamåendet under dagen gick att dämpa med att äta något. 

    Igår, Tisdag (26/5) var det dags att åka in och få sista biten överstökad. Hade tid kl 8. Fick ett eget litet rum och en toalett bredvid. Man fick endast gå på den toaletten eftersom man kissar i en slags plastbäcken för barnmorskan ska kunna se ifall embryot mm. kommit ut.
    Fick trycka upp 4 st cytotec tabletter i slidan kl 8:15, sen valde jag att börja med att ta 2 alvedon och 1 ibumentin och se hur ont jag skulle ha. Ville inte stoppa i mig Tradolan om det inte behövdes. Men det finns smärtstillande om man verkligen behöver/vill ha. Fick även en illamående tablett för säkerhetsskull. Skulle ligga i sängen 1 timme sen var det bara upp och röra på sig. Kissade innan jag skulle börja röra på mig, inget blod än. Den jobbigaste biten var nog att behöva röra sig i korridoren då jag kom dit utan sällskap, blev det riktigt drygt. Smärtan jag kände var mensvärks liknande smärta. Inge mer. Visst det gör ont det, men med andning och rörelse gick det över, för mig. Gick och kissade till och från och det var ingen blod i bindan, och pyttelite när jag var på toa. Jag hade inge problem mer än att det gick så segt. Fick min andra dos av 2 cytotec tabletter som jag fick svälja kl 11:15  och började vandra igen. Vandrade och vandrade. Gick på toa och den enda som kom var lite blod och mycket lös i magen av tabletterna. Åt lite, fick vila för jag gått så mycket och var trött. Blev hyfsad irriterad eftersom inget hände. Klockan blev 13, 14 och ingenting. Drack mycket vatten för att kunna kissa så ofta som möjligt. Tillsslut fick jag träffa jourläkaren för undersökning ca kl 14:45 och hon sa att den var påväg ut. Så fick min 3:e dos av2 cytotectabletter kl 15:00.. Och fortsatte vandra på.. Klockan slog 16 och då var det dags för dem att stänga och ingenting kommit ut. Barnmorskan sa att jag skulle få åka hem och att det fanns en chans att det kan kommit ut redan för jag var så tidig i graviditeten och då blir det svårt att se för det är så litet. Blev hemskickad med ett graviditetstest som jag ska göra om 4 veckor sen ringa in och meddela resultatet. Hon rekommenderade mig att börja med min P-ring (Nuvaring) på engång och ifall jag ville undersöka mig igen så var det bara att ringa in.

    Mådde nog mer dåligt när jag blev hemskickad utan att få ett exakt "svar" om det är över eller om jag har ett dött embryo i mig, än allt annat... Men nu sitter jag här, med min blodiga binda och känner mig äcklig. Det är nog det som lär vara det jobbigaste för mig, att använda binda för det känns som jag kommer blöda i veckor eftersom jag sammanlagt fick 8 cytotec tabletter... Min upplevelse var inte alls som jag föreställt mig. Var livrädd och beredd på att ha världens smärta och blodklumpar forssandes ur mig efter ha läst en massa olika upplevelser. 

    Tips:
    Tro inte på allt du läser på internet,allt är olika beroende på vem du är. Om jag ska vara helt ärlig kände jag mig lite ledsen över att behöva ta bort mitt "första barn" men det var inte långvarigt och jag vet att det här det bästa beslutet för mig och alla som skulle varit inblandad.

  • Äldre 17 Aug 01:22
    #71

    Hej Alla,
    Toppen med en tråd för detta. Jag har en son som fyllde nio år häromdagen. Utförde en medicinsk abort för en tid sedan. Inga problem, jag var i v.5+6 då det skedde. Inga problem alls, lite molande mensvärk första dagarna,sen blödning en vecka. Inget att oroa sig för.

  • Anonym (MmmB)
    Äldre 18 Aug 17:41
    #72

    Hej tjejer!

    Vilka kämpar vi är allihopa!

    För det första tung beslut att ta och sedan gå igenom allt. Vi blev oplanerad gravida. Vi har två barn sedan innan och har just nu inte planerat fler. Fullt upp med specialisering och allt. Dessutom en traumatisk blödning i en tidigare graviditet gjorde mig helt förlamat efter att testet visade positiv. Samtidigt tycket synd om det lilla pyret att jag kände så.

    Bokade till för medicinsk abort trots att jag är mycket rädd för den. Speciellt blödningen. Som sagt har dålig erfarenhet efter en stor blödning i tidigare grav där jag opererades akut. Är i v.7+1 nu.

    Tagit Mifegyne igår. Den första tabletten alltså. Och resten ska göras imorgon med Cytotec. Jag har svårt att lista ut om jag mår illa efter Mifegyne eller pga graviditet. Idag kunde inte gå upp från sängar pga molande illamående.

    Befarar morgondagen. Hur ska man liksom klara blödning och smärta när man även mår så illa? Någon som varit så illamående under medicinsk abort? Hur gick det?

    Stor kram på er alla! ??

  • Anonym (Molly­)
    Äldre 28 Sep 13:44
    #73
    ettttttt skrev 2015-05-27 12:09:52 följande:

    Nu är den här tråden väldigt gammal men för någon livrädd tjej/kvinna där ute som nyss fått reda på att hon är gravid och är i panik och googlar så som jag själv gjorde så berättar jag om hur jag upplevde hela min abort. 

    Jag gjorde mitt graviditetstest förra veckan på måndagen (18/5) då jag använde Naturalcycels och min mens hade flyttat dagar och kom aldrig. Testet visade positivt. Aldrig varit så rädd. Eller chockad. Ringde på engång till kvinnokliniken på Sundsvalls sjukhus och fick en tid för undersökning på fredag (22/5) samma vecka. Jag har alltid vetat om jag skulle bli gravid nu, är 23år, så skulle jag göra abort. Fanns inget annat för mig då jag vet att jag är inte redo att "lägga undan" mina behov just nu, ska börja plugga till hösten, blev gravid med en "KK" som jag aldrig skulle kunna ha ett förhållande med, samt att min familj aldrig skulle acceptera ett barn innan äktenskap med någon random. 

    Att bara vänta på besöket var riktigt jobbigt men jag visste att jag var tidig, ungefär v5 för jag fick min mens i April. Underhåll mig mycket med att umgås med vänner och ta på mig extra jobbpass. Undersökningen bestod av en gynologiskt samt ett samtal med barnmorskan. Jag ville ha en tid snabbt, ville bara ha detta gjort. Mådde inte alls bra då jag fick reda på det. Jag hade ingen i min närhet som jag kände att jag verkligen vågade berätta det här för, det skulle bli så verkligt då.

    Jag tog första tiden och då blev de en medicinsk abort. FIck en tid på söndagen (24/5) för att komma in och svälja första tabletten. Kände ingen skillnad alls den dagen. På måndag däremot mådde jag lite illa på morgonen och fick lite bruna blödningar. Illamåendet under dagen gick att dämpa med att äta något. 

    Igår, Tisdag (26/5) var det dags att åka in och få sista biten överstökad. Hade tid kl 8. Fick ett eget litet rum och en toalett bredvid. Man fick endast gå på den toaletten eftersom man kissar i en slags plastbäcken för barnmorskan ska kunna se ifall embryot mm. kommit ut.

    Fick trycka upp 4 st cytotec tabletter i slidan kl 8:15, sen valde jag att börja med att ta 2 alvedon och 1 ibumentin och se hur ont jag skulle ha. Ville inte stoppa i mig Tradolan om det inte behövdes. Men det finns smärtstillande om man verkligen behöver/vill ha. Fick även en illamående tablett för säkerhetsskull. Skulle ligga i sängen 1 timme sen var det bara upp och röra på sig. Kissade innan jag skulle börja röra på mig, inget blod än. Den jobbigaste biten var nog att behöva röra sig i korridoren då jag kom dit utan sällskap, blev det riktigt drygt. Smärtan jag kände var mensvärks liknande smärta. Inge mer. Visst det gör ont det, men med andning och rörelse gick det över, för mig. Gick och kissade till och från och det var ingen blod i bindan, och pyttelite när jag var på toa. Jag hade inge problem mer än att det gick så segt. Fick min andra dos av 2 cytotec tabletter som jag fick svälja kl 11:15  och började vandra igen. Vandrade och vandrade. Gick på toa och den enda som kom var lite blod och mycket lös i magen av tabletterna. Åt lite, fick vila för jag gått så mycket och var trött. Blev hyfsad irriterad eftersom inget hände. Klockan blev 13, 14 och ingenting. Drack mycket vatten för att kunna kissa så ofta som möjligt. Tillsslut fick jag träffa jourläkaren för undersökning ca kl 14:45 och hon sa att den var påväg ut. Så fick min 3:e dos av2 cytotectabletter kl 15:00.. Och fortsatte vandra på.. Klockan slog 16 och då var det dags för dem att stänga och ingenting kommit ut. Barnmorskan sa att jag skulle få åka hem och att det fanns en chans att det kan kommit ut redan för jag var så tidig i graviditeten och då blir det svårt att se för det är så litet. Blev hemskickad med ett graviditetstest som jag ska göra om 4 veckor sen ringa in och meddela resultatet. Hon rekommenderade mig att börja med min P-ring (Nuvaring) på engång och ifall jag ville undersöka mig igen så var det bara att ringa in.

    Mådde nog mer dåligt när jag blev hemskickad utan att få ett exakt "svar" om det är över eller om jag har ett dött embryo i mig, än allt annat... Men nu sitter jag här, med min blodiga binda och känner mig äcklig. Det är nog det som lär vara det jobbigaste för mig, att använda binda för det känns som jag kommer blöda i veckor eftersom jag sammanlagt fick 8 cytotec tabletter... Min upplevelse var inte alls som jag föreställt mig. Var livrädd och beredd på att ha världens smärta och blodklumpar forssandes ur mig efter ha läst en massa olika upplevelser. 

    Tips:

    Tro inte på allt du läser på internet,allt är olika beroende på vem du är. Om jag ska vara helt ärlig kände jag mig lite ledsen över att behöva ta bort mitt "första barn" men det var inte långvarigt och jag vet att det här det bästa beslutet för mig och alla som skulle varit inblandad.


    Jag ska till sunsvall imorgon för just abortsamtal o boka tid. Vill du berätta lite om vad de tar upp på samtalet? var de bra i bemötandet?
  • Anonym (Anony­m)
    Äldre 14 Jan 19:01
    #74

    Gjorde andra delen av en hemabort idag och känner att jag måste dela med mig någonstans.. Första tabletten tog jag i tisdags på gyn för att sen fp med mig dom andra hem för att ta idag, självklart skulle jag vara hemma från jobbet sa dom men pga jobbsituationen kände jag mig tvungen att åka dit så tog mina tabletter vid 6.30 och började få som mensvärk efter nån timma...hade redan blött lite sen första tabletten..gick upp för att äta men efter en tugga banan kom illamåendet och jag sprang snabbt till toaletten.. Vid 8.30 satte jag mig i bilen och åkte mot jobbet för att efter 20 minuter få stanna och spy i en påse.. Då kom värken mer och mer..väl på jobbet ville jag bara gråta och så fort kollegan dök upp tog jag mig in till soffan på lagret och vred mig i plågor samtidigt som jag spydde galla och behövde sitta på toaletten pga dålig i magen.. Efter 30 minuter där.smärtan va olidlig började den släppa och toalettbesöket efter kom EM stor klump blod..varje gång de kom stora klumpar spydde jag dock innan..efter 2 timmar tog jag mig upp ur soffan och ut i affären igen och fick i mig ytterst lite yoghurt..hade också haft rejäl frossa och ju fler timmar som gick desto bättre har jag mått och nu äter jag som.vanligt igen..Har som lite.mensvärk kvar men helt överkomligt och vetekudden har fått göra sitt idag... Så var alltså på jobbet under hela aborten, dock jobbade jag inget första timmarna på dagen och resten av dagen var också lugn..jag är ingen superwomen men har ett huvud av stål med en jävla vilja så ansåg mig bara få ta mig igenom skiten som jag själv satt mig i...nu har blödningen minskat också och jag måste säga att förutom smärtan och kräkningarna har det gått riktigt bra!!

  • Äldre 9 Feb 17:54
    #75

    Hej! 

    jag fick för två veckor sedan reda på att jag var gravid, jag reagerade på att jag var så extremt trött, lätt illamående och klarade inte av starka lukter, speciellt inte på mornarna, då jag också kräktes.  jag kände direkt att jag inte är redo för ett barn och hade min partner som stöttade mig i det. därav har jag inte vacklat fram och tillbaka i beslutet utan känt mig trygg och bestämd i detta.

    Jag bokade en tid på sös och det visade sig att jag var väldigt tidig, cirka 6 veckor. väl där så gjorde de ett ultraljud där dem gick in via slidan. De sa att det var otroligt tidigt och att fostret bara var några milimeter och syntes knappt på skärmen, vilket kändes ganska skönt att det inte var för långt gånget. Jag fick så fantastiskt fin hjälp och det gjorde mig ännu mer trygg i situationen, trodde aldrig att jag skulle få en sådan bra upplevelse, om man får uttrycka det så.

    Jag valde att göra medicinsk abort och började med att ta den första tabletten igår morse hos barnmorskan på sös och åkte direkt till jobbet efteråt och jobbade på som vanligt, var dock extremt trött men det var de enda.

    Imorse kl.9.15 tog jag i förebyggande syfte naproxen och alvedon (som jag fick rekomenderat och med mig fr sös) innan jag förde in de fyra cytotec tabletterna. krämporna började sakta och började få lite blödningar efter cirka 2 timmar, krämporna blev mer agressiva och jag blev otroligt lös i magen med lätt frossa och fick springa fram å tillbaka till toaletten. tog ännu en alvedon 500mg och jag kan säga att min vetekudde har varit min bästa vän idag,  jag tror faktiskt inte jag hade klarat mig utan den, det lindrar något otroligt.

    Men smärtorna gav sig inte så vid 12.30 tog jag en morfinliknande tablett som jag  fick med mig hem om det är så att smärtan skulle bli outhärdlig (vilket det blev) så jag tog den och la mig i sängen och försökte komma till ro jag blev lite dåsig men jag somnade till en stund och smärtan hade äntligen lugnat sig. nu är kl.17.30 och känner av en lätt mensvärk men inget som kan jämföras med tidigare under dagen och vetekudden ligger fortfarande på magen. det har varit klumpar i blodet precis som de sa att det skulle bli och har ganska rikliga blödningar men mår äntligen bra. Jag känner mig vid gott mod och är som sagt tillfreds med mitt beslut. Nu blir det dags att sätta igång med p-piller för att undvika att detta sker igen, det var min första och förhoppningsvis den sista gången jag gör en abort. Det har varit en resa och jag har inte känt någon skam inför detta och pratat med vänner och familj om detta och fått fint stöd.

     Jag rekomenderar starkt för er som bor i stockholm att höra av er till SÖS om ni hamnar i samma situation, fantastisk fin och hjälpsam personal.

  • Äldre 9 Feb 18:00
    #76
    joannae skrev 2016-02-09 17:54:19 följande:

    Hej! 

    jag fick för två veckor sedan reda på att jag var gravid, jag reagerade på att jag var så extremt trött, lätt illamående och klarade inte av starka lukter, speciellt inte på mornarna, då jag också kräktes.  jag kände direkt att jag inte är redo för ett barn och hade min partner som stöttade mig i det. därav har jag inte vacklat fram och tillbaka i beslutet utan känt mig trygg och bestämd i detta.

    Jag bokade en tid på sös och det visade sig att jag var väldigt tidig, cirka 6 veckor. väl där så gjorde de ett ultraljud där dem gick in via slidan. De sa att det var otroligt tidigt och att fostret bara var några milimeter och syntes knappt på skärmen, vilket kändes ganska skönt att det inte var för långt gånget. Jag fick så fantastiskt fin hjälp och det gjorde mig ännu mer trygg i situationen, trodde aldrig att jag skulle få en sådan bra upplevelse, om man får uttrycka det så.

    Jag valde att göra medicinsk abort och började med att ta den första tabletten igår morse hos barnmorskan på sös och åkte direkt till jobbet efteråt och jobbade på som vanligt, var dock extremt trött men det var de enda.

    Imorse kl.9.15 tog jag i förebyggande syfte naproxen och alvedon (som jag fick rekomenderat och med mig fr sös) innan jag förde in de fyra cytotec tabletterna. krämporna började sakta och började få lite blödningar efter cirka 2 timmar, krämporna blev mer agressiva och jag blev otroligt lös i magen med lätt frossa och fick springa fram å tillbaka till toaletten. tog ännu en alvedon 500mg och jag kan säga att min vetekudde har varit min bästa vän idag,  jag tror faktiskt inte jag hade klarat mig utan den, det lindrar något otroligt.

    Men smärtorna gav sig inte så vid 12.30 tog jag en morfinliknande tablett som jag  fick med mig hem om det är så att smärtan skulle bli outhärdlig (vilket det blev) så jag tog den och la mig i sängen och försökte komma till ro jag blev lite dåsig men jag somnade till en stund och smärtan hade äntligen lugnat sig. nu är kl.17.30 och känner av en lätt mensvärk men inget som kan jämföras med tidigare under dagen och vetekudden ligger fortfarande på magen. det har varit klumpar i blodet precis som de sa att det skulle bli och har ganska rikliga blödningar men mår äntligen bra. Jag känner mig vid gott mod och är som sagt tillfreds med mitt beslut. Nu blir det dags att sätta igång med p-piller för att undvika att detta sker igen, det var min första och förhoppningsvis den sista gången jag gör en abort. Det har varit en resa och jag har inte känt någon skam inför detta och pratat med vänner och familj om detta och fått fint stöd.

     Jag rekomenderar starkt för er som bor i stockholm att höra av er till SÖS om ni hamnar i samma situation, fantastisk fin och hjälpsam personal.


    Jag är 23 år
  • Äldre 15 May 17:48
    #77

    Ska berätta min odramatiska historia, så att ni som känner er rädda blir lite lugnare (även om jag förstår att de som haft mycket ont inte berättar för att skrämma, kan ju vara väldigt individuellt). 


    Gjorde medicinsk abort för en och en halv vecka sedan ungefär. Var också väldigt nervös eftersom jag läst alla inlägg här och på andra forum och förberedde mig på stora blödningar och mycket smärta. Men det gick bra.Till saken hör också att jag är utomlands på utbyte, så hade inte möjligheten att göra detta hemma i Sverige... Det har alltså varit extra nervöst och kliniken i fråga var sådär, dålig information och inga tester för att se om jag hade någon infektion innan, i princip var det bara ultraljud för att konstatera att jag var gravid (5 veckan, väldigt litet) sedan bestämma kirurgisk eller medicinsk abort. Här där jag är frågade till och med läkaren varför jag inte ville ha kirgurisk, ehh. I 5 veckan, när medicinsk är mycket skonsammare för kroppen? Nä, som sagt hade föredragit att göra detta hemma på ett tryggare sätt men men, nu blev det som det blev.


    Hur som helst. Efter första tabletterna var det lugnt, blödde lite andra dagen då det kom ut lite klumpar. Kände lite illamående men inte mer än så. På kliniken efter 2 dagar fick jag sedan ta 4 tabletter till men inte vaginalt utan oralt igen. Gjorde mig också fundersam eftersom det verkar vara slidpiller som gäller i Sverige, men försökte att lita på personalen ändå. Tog smärtstillande. Efter ca 1-2 timmar hade jag väl ont, jag brukar normalt inte ha någon mensvärk att tala om heller. Så detta var väl kanske som mens ggr 2 eller 3, stickande smärta i magen, illamående, huvudvärk och så men absolut uthärdligt. Smärtan varade ungefär 4-5 timmar. Blödde inte så supermycket den dagen utan det kom mer dagen efteråt, dock inga floder och blödningarna slutade efter bara 4-5 dagar. (Tror jag såg klumpen som ev var fostret för den var stor som en avokadokärna ungefär, dock såg jag inte mer än så). Tyckte själv det var mycket mindre blod än vad jag trodde (typ som min vanliga mens) och under kort tid men barnmorskan sa att jag var så tidig och på ultraljudet på efterkontrollen såg det bra ut. 


    Ska kanske göra en efterkontroll till hos någon annan klinik om någon vecka för att vara helt säker för det enda som gjordes på efterkontrollen var ett till ultraljud och inget mer, inte något gravidtest heller. Men, för mig var det alltså en odramatisk upplevelse med mycket mindre blod än jag trott så det är nog väldigt individuellt :)

  • Anonym (Linda­)
    Äldre 24 Feb 06:36
    #78

    Jag gjorde en abort ångrar det redan men var för barnets bästa o mitt. Aldrig gjort abort innan o kommer aldrig göra om det. Har 4 barn sen innan o är ganska ung.

    Gjorde medicinsk abort hemma fick 1 tablett på sjukhuset sen dagen efter tog jag 4 tabletter i underlivet samt 2 smärtstillande efter 3 timmar tog jag ytterligare 2 i underlivet. Jag började blöda redan efter 1 timme när jag tog första. O lite mensvärk. Mitt illamående försvann direkt när jag började blöda alltså det avtog när hela förloppet var avklarat försvann det direkt. Brösten dock tog en vecka. Jag gjorde aborten för en vecka sen. Var i vecka 6. Oavsett vilken vecka så har jag personligen aldrig någonsin tänkt på abort men förutsättningarna gjorde det omöjligt att behålla. O kommer ångra mig resten av livet. Många säger men det e bara ett embro. Så är det inte det e ens eget barn man väljer o ta bort. Oavsett hur litet det är i magen det kunde blivit ett barn ert barn därför anser jag det e ett liv. Dock har jag inget i mot folk som

    Gör abort... det e upp till var o en men för mig så kommer jag alltid älska barnet ändå även om jag valde abort.... iaf själva moderkakan o fostret kom ut efter 5 timmar o 30 min från första tabletten. Jag hade bara vanlig mensvärk o när det väl kom ut kände jag det på mig o satt på toa en bra stund allt bara kom. Det var väldigt mycket o fick mig o fundera om fostret verkligen var 6 veckor pga jag såg precis allt. Rekommenderar ej att glo ner i toan men ville se så allt var ute. Var massa konstiga stora klumpar med typ som man födder barn o om man sett själva moderkakan på riktigt så såg det ut.

    Men det gjorde inte alls ont tror det beror på om man födt barn så känns nog inte abort så mkt. Jag blöde i en vecka nu e det mest brunt antar att det e som det håller på avtar. Bortser från detta åkte jag på en rejäl förkyldning o mår skit nu. Men tänkte skriva om någon undrar kring medicinsk abort i hemmet.

  • Anonym (Linda­)
    Äldre 24 Feb 06:41
    #79

    Glömde tillägqa fick mkt gaser i magen efter svårt o göra nr 2 tog en vecka för magen att komma igång men e ganska dålig i magen nu.

  • Anonym (Bnm)
    Äldre 29 Aug 21:47
    #80

    Gjorde medicinsk abort igår (v.7) och var jätterädd över hur det skulle vara. Satt och googlade och läste historier innan så det var därför jag ville skriva min upplevelse här.

    Gjorde det man skulle göra enligt instruktionerna. Stoppade in 4 tabletter i slidan och låg en timme i sängen. Fick lite mensvärk. Sen gick jag på toaletten och det hade börjat komma lite blod. Låg och vilade ca en timma till och kände att det började komma ut mer så jag satte mig på toaletten igen. Då fick jag lite ont i ryggen och kände max 5 omgångar med lite större klumpar komma ut. Tittade inte ner eftersom jag inte ville se. Satt typ 20 min och lät allt komma ut samtidigt som jag tittade på roliga klipp på Youtube. Skratt hjälpte till att få ut det faktiskt!

    Sen gick jag upp och efter det blödde det inte mer än som vanlig mens fast rikligare än vanligt. Har inte haft speciellt ont och det var inte så farligt alls. Det som var jobbigt var att jag så jäkla rädd och nervös hela tiden att det skulle blöda mycket och göra ont.

    Idag dagen efter mår jag bra. Lite mensvärk, illamåendet är borta osv vilket känns otroligt skönt eftersom jag knappt kunde äta innan pga illamående. Ångrar mig inte ett dugg och mår inte psykiskt dåligt alls.

    Hos läkaren innan gick allt bra och smidigt och snabbt och det var inga konstigheter.

Svar på tråden Medicinsk abort